Sparad info

Innehåll

Utdrag från Riksdagsdebatten - 2008-05-22
Remissvar ratificering av FN-konventionen - 2008-06-13
Svar på Diskrimineringskommitténs betänkande - sept 2006
Tillsynsmyndighet för färd- och riksfärdtjänsten - febr 2005
Synpunkter på "Diskriminering och tillgänglighet" - febr 2005
Broschyr om FöR:s krav på tillgänglighet

Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering,
remissvar 2010-11-17

Remissvar 2010-11-17

Förbundet Rörelsehindrade avlämnar härmed sitt remissyttrande över departementspromemorian Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering (Ds 2010:20).

Förbundet Rörelsehindrade är en intresseorganisation för människor med rörelsehinder. Värdegrunden för vårt arbete är principen om alla människors lika värde. Vårt mål är full delaktighet och jämlikhet för människor med rörelsehinder på lika villkor och i solidaritet med grupper och individer som liksom vi delar erfarenhet av ojämlikhet, diskriminering och förtryck.

För oss som lever med rörelsehinder är verkligheten att vi på ett påtagligt och diskriminerande sätt utestängs från stora delar av samhället på grund av den fysiska miljöns otillgänglighet.

Utredarens huvudförslag är att det i diskrimineringslagen (2008:567) ska införas en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

Vi kräver att utredningens förslag resulterar i en kraftfull och verkningsfull lag som förbjuder diskriminering av oss som lever med funktionsnedsättningar på grund av bristande tillgänglighet. Trovärdigheten för svensk funktionshinderpolitik med dess högt ställda mål om full delaktighet och jämlikhet kommer annars att gå förlorad. Ett samhälle tillgänglig för alla är en fråga om mänskliga rättigheter. En annan ståndpunkt vore ovärdigt ett land som ser sig som en rättsstat och dessutom utgör ett av världen rikaste länder.

Redan 1989 års handikapputredning föreslog i sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla dels att befintliga lokaler till vilka allmänheten har tillträde skulle uppfylla krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionshinder senast vid utgången av år 2008 samt dels att gatumiljön i områden med sammanhållen bebyggelse skulle göras tillgänglig och användbar för personer med funktionshinder. Sedan dess har flera utredningar lagt liknande skarpa förslag med utgångspunkt i att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Nu senast diskrimineringskommittén.

Frågan om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering har således utretts och vänts ut och in under de senaste 30 åren. En samlad handikapprörelse har under årtionden krävt verkningsfulla åtgärder i form av skärpt lagstiftning.

Internationell rätt som Sverige förbundit sig att följa har fastställt att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, artikel 9, ställer krav på ändamålsenliga åtgärder som säkerställer att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IT) och system samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten. Motsvarande krav ställs av Europarådet och den Europeiska unionen.

Nedan redogör vi för våra synpunkter på enskilda delar av utredningen.

Diskrimineringsförbudet mot bristande tillgänglighet föreslås gälla för alla de samhällsområden där diskrimineringslagens övriga regler gäller i dag. Det är självklart att så måste ske.

Boverket har dock i sitt remissvar uppmärksammat oss på att den avgränsning som görs i diskrimineringslagen får till följd att allmänna platser, t.ex. gator, vägar, torg och parker, faller utanför diskrimineringsgrundens tillämpningsområde. Även områden för andra anläggningar än byggnader kan komma att falla utanför förslagets tillämpningsområde. Exempel på sådana områden är friluftsbad, lekplatser och begravningsplatser. Vi kan inte se detta annat än som ett förbiseende varför tillämpningsområdet för föreslagen diskrimineringsgrund måste utvidgas så att tillgängligheten till allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader också omfattas.

Vi vill här framhålla att med tillgänglighet, som föreslås i utredningen, ska förstås tillgänglighet och användbarhet.

En nyhet i förhållande till Diskrimineringskommitténs förslag är att en fastighetsägare eller någon annan som har ett bestämmande inflytande över möjligheten att vidta tillgänglighetsåtgärder, i vissa fall kan åläggas att betala diskrimineringsersättningen i stället för den verksamhetsansvarige. Så kan bli fallet om fastighetsägaren eller någon annan, med stöd av sin äganderätt eller annan liknande rättighet, hindrar eller påtagligt försvårar att tillgänglighetsåtgärder kan komma till stånd.

Vi ser detta som en väsentlig förbättring jämfört med diskrimineringskommitténs förslag. En påtagligt positiv konsekvens av att en fastighetsägare kan åläggas att betala diskrimineringsersättning är att även mindre näringsidkare som hyr sina lokaler i större utsträckning än annars kan förväntas omfattas av kraven i lagstiftningen.

Liksom i fråga om de nu gällande diskrimineringsförbuden mot bristande tillgänglighet är det bara enligt utredarens förslag skäliga åtgärder som kan krävas. Vad som är skäligt måste enligt utredaren i slutändan avgöras från fall till fall.

Den grundläggande ståndpunkten som framförs i utredningen är att tillgängligt samhälle för alla ska ses som en fråga om mänskliga rättigheter. Utredarens uppräkning av så kallade skäliga åtgärder vilka kan krävas ur ett diskrimineringsperspektiv uppfattar vi som problematiskt sett till att mänskliga rättigheter i rättslig mening inte kan villkoras.

Utredarens förslag är därvid att vid prövningen om en åtgärd är skälig ska sex omständigheter särskilt beaktas. Punkt två, som handlar om nyttan särskilt för personer med funktionsnedsättning av att åtgärden vidtas, uppfattar vi som självklar då den utgör den uttryckta grunden för alla människors lika värde i lagstiftningen. Vi vill dock betona att avgörande för vad som ska bedömas som nytta i detta sammanhang måste utgå endast från den enskildes egna val. Det finns annars en risk att nyttoaspekten ger utrymme för individuellt godtycke och moraliserande bedömningar som inte hör hemma i en diskrimineringslagstiftning grundad på allas lika värde.

Knäckfrågorna kommer att vara när det gäller den skälighetsbedömning som föreslås verksamhetens möjligheter att bära kostnaden av åtgärden och förutsägbarheten av åtgärden. Utredarens förslag lämnar här utrymme för att en stor del, särskilt mindre näringsidkare, inte kommer att omfattas av lagen på ett verkningsfullt sätt. Vi befarar också att skälighetsbedömningen kan leda till att domstolarna i rättstillämpningen utgår från att det är en intressekonflikt mellan likvärdiga parter och inte ser till att den ena partens mänskliga rättigheter kränks.

Vi vill i detta sammanhang framhålla att kostnadsaspekten även måste beaktas mot bakgrund av att det föreligger ett samhällsansvar att uppnå full tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Det finns därför starka skäl att från politiskt- och myndighetshåll följa utvecklingen av den kommande lagens tillämpning.

Diskrimineringskommittén framförde som sin uppfattning att stöd som ges på annat sätt till en person med funktionsnedsättning skulle kunna påverka skyldigheten för den verksamhetsansvarige att vidta tillgänglighetsåtgärder. Förbundet Rörelsehindrade var i sitt remissvar över Diskrimineringskommitténs betänkande starkt kritiskt till kommitténs förslag att förekomsten av stöd eller insatser åt den enskilde från det allmänna i skälig utsträckning bör tillmätas betydelse när skyldigheten för näringsidkare med flera att vidta åtgärder för tillgänglighet bedöms. Det är mycket positivt att utredaren här starkt tar avstånd från en sådan uppfattning. Inte ens om det är känt att kunden i fråga faktiskt är beviljad stöd i form av sådan assistans, bör detta vägas in vid en skälighetsbedömning.

Utredarens föreslår, även här till skillnad från Diskrimineringskommittén, att privatpersoner inte ska undantas från skyldigheten att vidta tillgänglighetsåtgärder. Vi delar här utredarens bedömning och att hans ståndpunkt ur principiell synpunkt är ett viktigt ställningstagande.

Utredaren tar även upp behovet av aktiva åtgärder och framför som sin uppfattning att goda skäl talar för att i diskrimineringslagen införa ytterligare vitessanktionerade krav på sådana åtgärder för att uppnå lika rättigheter och möjligheter för alla, oavsett funktionsnedsättning.
Frågan om att utvidga diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder är emellertid föremål för utredning i särskild ordning, (SOU 2010:7). Då förslag om aktiva åtgärder ligger utanför utredningsuppdraget föreslår han därför inte i denna del några författningsförändringar. Även om denna fråga inte omfattas av utredningsuppdraget vill vi framhålla betydelsen av att krav ställs på aktiva åtgärder. Vi ser det som väsentligt att diskrimineringslagen kompletteras med lagkrav på aktiva åtgärder som ett verkningsfullt redskap att driva på utvecklingen mot ett samhälle som är tillgängligt för alla.

Utredaren föreslår avslutningsvis att en dialog bör initieras om en framtida politik för ett universellt utformat Sverige. En sådan dialog bör föras med ett brett deltagande av representanter för olika samhällssektorer, experter och sakkunniga inom olika verksamhetsområden, inte minst - naturligtvis - personer med funktionsnedsättning, samt med parlamentarisk representation.

Från FöRs sida vill vi understryka betydelsen av att en sådan dialog kommer till stånd.

Tillgänglighetsfrågan är ett försummat politikområde och kräver en samhällelig kraftsamling. Det är på tiden att alla löften och förväntningar som framförts under lång tid om kraftfulla åtgärder för att åstadkomma ett tillgängligt samhälle nu blir verklighet. Bristande tillgänglighet måste för att upprätthålla den politiska trovärdigheten för svensk funktionshinderpolitik införas som en diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen.

Förbundet Rörelsehindrade (FöR)
Lund som ovan
Lars Hagström
Ordförande

Riksdagspartiernas svar på Förbundet Rörelsehindrades frågor inför riksdagsvalet 2010

Vi presenterar här partiernas svar på de fyra frågor - tillgänglighet, arbete, ekonomi och personlig assistans - vi begärt att få svar på inför valet. Svaret från partierna redovisas samlat efter respektive fråga.
Ännu har svar inte inkommit från Kristdemokraterna. Sammanställningen kommer att kompletteras när vi får in deras svar.

1. Tillgänglighet

Samtliga riksdagspartier har sedan många år tillbaka uttryckt som sin uppfattning att bristande tillgänglighet är oacceptabelt och måste undanröjas. Trots detta har mycket litet gjorts för att uppnå ett tillgängligt samhälle. Nu krävs kraftfulla och konkreta åtgärder.
Kommer ditt parti under kommande mandatperiod att medverka till att bristande tillgänglighet införs i diskrimineringslagen som en form av diskriminering?
Vilka andra konkreta åtgärder kommer ditt parti att genomföra under den kommande mandatperioden för att skapa ett samhälle där personer med rörelsehinder kan fungera utan inskränkningar.

CENTERPARTIETS SVAR
Ja, Centerpartiet är mycket engagerat i frågan och kommer att medverka till att bristande tillgänglighet införs i diskrimineringslagen som en form av diskriminering.
Centerpartiet vill vidare ha en god samhällsplanering som underlättar vardagen för människor med funktionsnedsättning t. ex. genom skärpta krav på tillgänglighet vid upphandlingar av trafik och begriplig samhällsinformation.

FOLKPARTIETS SVAR
Folkpartiet liberalerna vill att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. Tillgänglighetsarbetet i Sverige har gått för långsamt.
Vi är övertygade om att en skärpt diskrimineringslag skulle vara ett effektivt verktyg för att göra vårt land tillgängligt för alla.
Tillgänglighet är en förutsättning för delaktighet i samhället. Vi anser att makthavare inom såväl offentlig som privat sektor har ett ansvar för att riva hinder för full delaktighet genom att planera och genomföra aktiva åtgärder för en förbättrad tillgänglighet. Folkpartiet kommer att fortsätta driva frågan om att leva upp till målet att bygga bort lätt avhjälpta hinder under nästa mandatperiod.

MODERATERNAS SVAR
Människor med funktionsnedsättning utestängs fortfarande från delar av samhället på grund av bristande tillgänglighet. Därmed minskar möjligheten för dem att delta i samhällslivet och risken att fastna i ett utanförskap ökar.
Bristande tillgänglighet handlar inte bara om trappsteg som hindrar en rullstol eller andra fysiska hinder. Det kan även handla om bristande kunskap och insikt om vad en funktionsnedsättning innebär. Det kan handla om brister i bemötandet av personer med funktionsnedsättning, negativa attityder och värderingar i samhället.
Alla former av diskriminering innebär hinder mot ett öppet och inkluderande samhälle. Vår politik syftar därför till att motverka diskriminering i alla dess former. Vi håller i grunden med om att bristande tillgänglighet kan ses som en form av diskriminering, men innan vi kan ta ställning till en sådan reform måste först de ekonomiska konsekvenserna noga utredas.

SOCIALDEMOKRATERNAS SVAR
Vi vill att bristande tillgänglighet ska in i diskrimineringslagstiftningen. Vi vill också ha en ny tydlig plan där samhällets alla delar visar hur de ska tillgänglighetsanpassa sin verksamhet och när det ska vara klart. Vi vill att riksdagen tar denna plan och bestämmer vilka sanktioner som ska finnas om inte planen uppfylls. Tillgänglighetsarbetet går alldeles för sakta.
Vi vill se en ökad nationell likvärdighet när det gäller kostnaderna för de hjälpmedel som människor med funktionsnedsättningar behöver för att klara vardag och arbetsliv.

VÄNSTERPARTIETS SVAR
Ja, Vänsterpartiet tänker se till att otillgänglighet klassas som diskriminering. Inga brasklappar och inget förhalande. Det har gått bra att göra i Norge och då kan vi göra det här.
Arbetet för att göra Sverige mer tillgängligt har gått alltför trögt.
När regeringen nu under våren skulle följa upp handlingsplanen för handikappolitiken så sköts alla konkreta åtgärder på framtiden.
Vänsterpartiet vi vill se 2014 som ett nytt slutdatum för handlingsplanen. Tillgänglighet är i alltför hög grad en icke-fråga runtom i landet. Vänsterpartiet vill synliggöra tillgänglighetsarbetet genom att kräva att kommunerna ska göra årliga redovisningar till länsstyrelserna om hur långt man kommit i tillgänglighetsarbetet och vad man avser göra för att åtgärda problemen under kommande år. Man måste också bli mycket bättre på att göra rätt från början.
Tillgänglighetsarbete kostar när man från början har byggt fel.
Samtidigt som kraven på kommunerna ökar måste dock även de ekonomiska förutsättningarna i kommunerna förbättras. En nyckelfråga är då att de statsbidragen till kommunerna måste höjas och där är de rödgröna överens om stora satsningar. En genomgång från Handisam visar att även myndigheter är dåliga på tillgänglighet. Av de 271 myndigheter man tittat på har en tredjedel inte ens uppfyllt det lagstadgade kravet på att ha en handlingsplan. Detta är självklart något som vi om vi kommer i regeringsställning ska se till att ställa ännu högre krav på och tydliggöra.

MILJÖPARTIETS SVAR
Miljöpartiets kommer under kommande mandatperiod att medverka till att bristande tillgänglighet införs i diskrimineringslagen som en form av diskriminering.
Förhoppningsvis kommer lagen få starkt genomslag och tillgängligheten kommer ta fart. För närvarande är kollektivtrafiken t ex fortfarande inte helt tillgänglig, vilket är oacceptabelt. Det är orimligt att regeringen öppnat upp för tågaktörer där rullstolsburna inte kommer in i tåget, något vi vill ändra på.
Vi vill också ta tag i hjälpmedelsfrågan. Ingen ska behöva säga nej till hjälpmedel av kostnadsskäl, och vi anser också att vad som klassas som hjälpmedel och vad som ska omfattas av maxtaxan behöver ses över.
Färdtjänsten ska fungera väl och det är inte acceptabelt med de åldersgränser som finns för bilstödet. Ett annat sätt skulle vara att en anpassad bil, när behovet är sådant, ska kunna ses som ett beviljat hjälpmedel och att den egna ekonomin inte ska inverka på möjligheten att få det. Vilka brister som finns när det gäller färdtjänsten måste ses över och åtgärdas. Färdtjänsten ska fungera smidigt och tryggt, färdtjänstresorna ska inte vara begränsade, och riksfärdtjänst ska fungera utan problem.

2. Arbete

Socialstyrelsen lämnade i juni i år en rapport "Alltjämt ojämlikt! Levnadsförhållanden för vissa personer med funktionsnedsättning". I den görs bl a en jämförelse av hur arbetslösheten ser ut i den undersökta gruppen - personer med behov av LSS och/eller SoL insatser. Andelen i denna grupp som har ett lönearbete uppgår till cirka 10 procent. Motsvarande siffra för totalbefolkningen i åldern 20-64 år är ungefär 80 procent. Förhållandet som siffrorna visar på är ovärdigt ett välfärdssamhälle. Det är därtill ingen ny bild som rapporten ger. Snarare bekräftas det faktum att människor med funktionsnedsättningar är utestängda från arbetsmarknaden. Frågan borde ha väckt politisk och massmedial upprördhet, men så har inte skett.
Vad vill ditt parti göra under kommande mandatperiod för att ge personer med funktionsnedsättningar möjligheter att få arbete på den öppna arbetsmarknaden? Lämna konkreta svar. Vilka reformer vill ditt parti genomföra inom detta område? Andra åtgärder ni vill göra som ger faktisk skillnad?

CENTERPARTIETS SVAR
Att meningsfulla arbeten skapas för dem som vill jobba trots begränsad arbetsförmåga är mycket värdefullt, vare sig i form av daglig verksamhet via LSS eller genom arbetsförmedlingens stöd. Vi vill avskaffa arbetsgivarnas medfinansieringsansvar, skärpa lagstiftningen mot diskriminering, införa fler lönebidragsplatser, skapa fler jobb via SAMHALL och öka socialt företagande. Den som har behov av daglig verksamhet ska få det. Därför vill vi förbättra så att även personer som tillhör LSS, personkrets 3 ska ha rätt till daglig verksamhet.

FOLKPARTIETS SVAR
Folkpartiet prioriterar att personer med funktionsnedsättning ska få det bättre ekonomiskt och socialt genom att öka deras självbestämmande och delaktighet. Detta nämns i LSS utredningen och vi försvarar LSS som en rättighetslag. Ett arbete, eller sysselsättning, är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna leva ett gott liv. Därför är det viktigt att fler får möjlighet att arbeta och försörja sig själva.
Vi vill se att staten inrättar praktik- och traineeprogram för att öppna upp arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. På så vis uppnår personer arbetserfarenhet som ökar möjligheterna för senare anställning i statsförvaltningen. En annan målsättning är att öka övriga anställdas medvetenhet om personer med funktionsnedsättning, ge positiva erfarenheter och undanröja hinder för integrering.
Vi vill införa en sysselsättningsgaranti för personer som tillhör personkrets 3 enligt LSS (lagen om stöd och service). Den statliga LSS-kommittén har föreslagit en sådan sysselsättningsgaranti för den del av personkrets 3 som utgörs av personer med psykiska funktionsnedsättningar, men Folkpartiet anser att det är önskvärt att garantin gäller hela personkrets 3, dvs. även personer med rörelsefunktionsnedsättning. Det skulle förbättra livssituationen för många människor som i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Vidare vill vi ha s.k. jobbcheckar, ett intyg som redan på förhand visar vilka stödformer en arbetssökande med funktionsnedsättning har rätt till, ska införas. Lönebidragen ska reformeras den som drabbas av arbetsfunktionsnedsättning ska kunna få lönebidrag för att fortsätta på sin arbetsplats.
Folkpartiet vill också utveckla lönebidraget till att även gälla för att starta eget. Ett ökat företagande bland personer med funktionsnedsättning ska vara ett mål för näringspolitiken. Lönebidrag och andra stöd som innebär en möjlighet att kompensera för en persons nedsatta arbetsförmåga bör därför finnas tillgängligt för personer som startar och driver eget företag.

MODERATERNAS SVAR
Många personer med funktionsnedsättning står långt ifrån arbetsmarknaden. Den grundläggande utgångspunkten för oss är att alla människors kompetens och vilja att arbeta ska tas till vara. Alla ska ha möjlighet att delta i arbetslivet utifrån sina förmågor och förutsättningar.
Arbetet med att identifiera och undanröja de hinder som idag finns på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga måste fortsätta och stärkas.
Förstärkta insatser görs för att personer som länge stått långt från arbetsmarknaden, exempelvis på grund av funktionsnedsättning, ska erbjudas arbete.
Våra förslag: Taket i det särskilda anställningsstödet höjs och kvalifikationstiden förlängs för att bättre stödja personer som står långt från arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen ska tydligare prioritera personer med funktionsnedsättning.

SOCIALDEMOKRATERNAS SVAR
Vi vill utöka antalet platser för att göra det möjligt för fler att delta på arbetsmarknaden utifrån sina förutsättningar. Vi vill därför avsätta medel som motsvarar 5000 lönebidrag 2011 och 2500 lönebidrag 2012, utöver den ökning av lönebidragen som regeringen föreslår och riktar dessa platser speciellt till den ideella sektorn och kultursektorn.
Det är också viktigt att hjälpmedel, anpassning av arbetsplatsen eller andra resurser ställs till förfogande och att handläggningstiderna inte är för långa. Tyvärr är alltför många arbetsgivare inte medvetna om de möjligheter till stöd som finns. Detta måste marknadsföras bättre av Arbetsförmedlingen.

VÄNSTERPARTIETS SVAR
Självklart måste personer med funktionsnedsättningar ges betydligt större möjligheter att arbeta. Därför behövs mer arbetsmarknadspolitiska insatser. Det handlar om mer pengar till Samhall för att de ska kunna erbjuda fler människor arbete och att skapa fler lönebidragsplatser. Den offentliga sektorn måste också ta sitt ansvar på ett helt annat sätt än idag för att anställa personer med funktionsnedsättning.
För att kunna ta tillvara arbetsförmågan hos personer som varit långtidssjukskrivna och/eller personer med funktionsnedsättning som inte bedöms kunna få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden vill vi utveckla en utvidgad arbetsmarknad. Detta har vi kommit överens med S och MP om. Staten bör bjuda in berörda parter på arbetsmarknaden till en diskussion om förutsättningarna för att personer som befinner sig längst borta från den ordinarie arbetsmarknaden ska kunna få en anställning med lön enligt nytt kollektivavtal.
Även andra modeller kan ses över och prövas. En sådan skulle kunna bygga på det tidigare systemet med Plusjobb, dvs. arbeten som annars inte utförs inom offentlig sektor men också ideell verksamhet. Sociala företag och kooperativ bör kunna spela en väsentligt större roll än idag.
Unga med funktionsnedsättning är en grupp som Vänsterpartiet vill satsa särskilt på. Vi har tagit fram ett paket med fem punkter. 1 Unga med funktionsnedsättning ska kunna studera på universitet eller högskola i ett år med stöd från Arbetsförmedlingen, detta kallar vi för Utvecklingsår. 2 Inför personliga arbetsförmedlare som följer den unge under en längre tid. 3 Gör lönebidraget personlig istället för knutet till arbetsplatsen för att minska byråkratin. 4 Gör hjälpmedlen personliga. 5 Vänsterpartiet vill satsa på ett kunskapslyft för ungdomar mellan 20-24 år. Dessa åtgärder kommer givetvis också att nå även unga med funktionsnedsättning.

MILJÖPARTIETS SVAR
Vi vill se förbättrade möjligheter att kunna jobba utifrån förmåga, tex flexiblare arbetstider. Förbättrade och snabbare åtgärder för anpassning av arbetsplatsen och tillgång till arbetshjälpmedel. Det kan behövas en tidsgräns för inom vilken tid dessa åtgärder ges. En kraftfull informationsinsats behövs också. Se över sätt att stimulera arbetsgivare att i högre utsträckning anställa människor med funktionsnedsättning.
Flexsjobben som finns i Danmark ser vi som en intressant modell. De tar hänsyn till eventuellt minskad arbetskapacitet, medför en bredare arbetsmarknad och innefattar inte risken för ett mer eller mindre påtvingat dåliga löneläge, vilket lönebidragen ofta gör.
Miljöpartiet driver också "likarättsperspektivet" starkt. Vi vet att diskriminering råder på flera områden och driver av det skälet frågor som att skapa reella möjligheter för enskilda att bedriva diskrimineringsmål. Bl.a. vill vi ha en ny fond för processmedel, ändrade regler för rättegångskostnader, att även strukturell diskriminering bör kunna processas i domstol, möjliggöra "situation testing" och säkra diskrimineringskompetens i AD. Grunden är att det inte ska finnas ojämlikhet i lagstiftningen. En total genomgång skulle behöva göras för att lyfta de specifika områden där ojämlikhet råder i lagstiftningen. Detta för att ge underlag till politiska beslut som ska kunna ändra detta snarast.

3. Ekonomi

Det kommer alltid att finnas människor som på grund av omfattande funktionsnedsättningar som inte kan försörja sig genom eget arbete utan kommer att vara beroende av ekonomiskt stöd från samhället. Dagens nivåer på sjuk- och aktivitetsförsäkring tvingar in dessa personer i permanent fattigdom.
Vi vill här diskutera alternativa försörjningssystem till sjuk- och aktivitetsersättningen för personer i denna situation. Finns det något försvarbart skäl till att dessa personer som inte har någon rimlig möjlighet att kunna försörja sig genom arbete under hela sitt liv ska tvingas leva på gränsen till existensminimum?
Har ditt parti uppmärksammat denna fråga? I så fall på vilket sätt? Vilka konkreta reformförslag har ni som ni vill genomföra under mandatperioden?

CENTERPARTIETS SVAR
Ja, absolut. Centerpartiet har presenterat ett förslag om samhällslön för personer med så omfattande funktionsnedsättningar att de inte kan arbeta. Förslaget innebär att de med omfattande funktionsnedsättningar får 3000-4000 kronor mer i ersättning per månad. Många av dessa människor lever idag under så tuffa ekonomiska förhållanden och ekonomisk osäkerhet att det är fullständigt orimligt och för dem riskerar allt prat om arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetsförmåga och återgång till arbete att framstå som närmast kränkande.

FOLKPARTIETS SVAR
Under mandatperioden har Folkpartiet varit med och stått bakom en förbättring av bostadstillägget för personer med sjukersättning. Vi är beredda att se över möjligheterna till ytterligare förbättringar för dem som har sjukersättning, särskilt de med sämst ekonomi. En möjlighet är att även dessa personer ska få ta del av skattesänkningarna, på samma sätt som vi har gjort med ålderspensionärerna.

MODERATERNAS SVAR
Vi vill att de som är i behov av vård, stöd eller service ska få större inflytande över sin situation i möten med vården och i vardagen. Utbudet av arbete, sysselsättning, boendeformer och hjälpmedel ska vara varierat och anpassat för att möta de individuella behov som personer med en funktionsnedsättning har. Därför arbetar vi för en ökad flexibilitet, större valfrihet och eget inflytande över vem som ska utföra vård-, rehabiliterings- och stödinsatser, liksom utformningen av dessa insatser.
När det gäller dem som på grund av funktionsnedsättning inte har möjlighet att delta i arbetslivet över huvud taget vill vi öka möjligheterna för dessa personer att få en meningsfull daglig sysselsättning utformad utifrån varje individs egna önskemål och förutsättningar.
Alliansregeringen har dessutom utrett förhållandena för unga människor med aktivitetsersättning (SOU 2008:102 Brist på brådska) och har tillsatt en referensgrupp där vi för samtal med bland annat Handikappförbunden. Ambitionen är att ge unga med funktionsnedsättning fler möjligheter till ett aktivt arbetsliv. Framöver vill vi också se över aktivitetsersättningen.

SOCIALDEMOKRATERNAS SVAR
Vi vill förbättra bostadstillägget för förtidspensionärer. Vi rödgröna partier menar att olika typer av inkomst av tjänst ska beskattas lika. Under mandatperioden vill vi ta fortsatta steg för att nå en likformig beskattning. Det innebär att skillnaden i beskattning ska minska mellan löntagare och andra grupper exempelvis förtidspensionärer.

VÄNSTERPARTIETS SVAR
Ja vi har lyft frågan bland annat genom en fråga till statsrådet Maria Larsson. Vänsterpartiet har förslag om höjt aktivitetsstöd och höjt bostadstillägg. Förutom att höja aktivitetsstödet för diskussioner om hur framtida principer för hur garantidelen ska utformas. Garantiersättningen är ju på en väldigt låg nivå och det är inte rimligt att de som aldrig bedöms kunna arbeta ska leva i fattigdom.

MILJÖPARTIETS SVAR
Ja. I första hand vill vi att fler ska få möjlighet till arbetsinkomst, se ovan. För de som inte har den möjligheten och inte kan arbeta är det mycket viktigt att ekonomin är tillräcklig för att ha handlingsfrihet i sin vardag och inte ständigt behöva oroa sig över om pengarna ska räcka till. Vi instämmer i det krav som Handikappförbunden driver om att tillsätta en kommitté, delegation eller statlig utredning med syfte att stävja den ekonomiska utsattheten hos barn, deras föräldrar, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning.
Vi vill under kommande mandatperiod sänka skatten för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, för att utjämna gapet i förhållande till arbetande. Vi vill också höja bostadstillägget.

4. Personlig assistans

Samtliga riksdagspartier prisar och lovordar insatsen personlig assistans som personer med omfattande funktionsnedsättningar med stöd av LSS och/eller LASS har rätt till.
Rättigheten personlig assistans håller dock på att urholkas på grund av en restriktiv och inskränkande utveckling av rättspraxis.
Ett par exempel på denna utveckling.

• En ny definition av grundläggande behov tillämpas, som innebär att dessa ska betraktas som särskilt integritetskänsliga för att kunna räknas som grund för rätt till assistansersättning. Definitionen strider mot lagens intentioner om att personer med rätt till insatsen personlig assistans ska uppnå levnadsförhållande i nivå med andra. Den har också lett till att personer som under många år beviljats personlig assistans efter Försäkringskassans omprövning förlorat denna insats. Många har också fått antalet timmar nerdragna också i strid mot lagen intentioner.
• Endast tid för aktiva insatser godkänns när antalet assistanstimmar fastställs. Det gäller även för personer där det är uppenbart att de är helt beroende av personlig assistans för att överhuvudtaget kunna göra något som helst. Denna förändring av behovsbedömningen strider i sin stelbenthet mot LSS intentioner då den reducerar insatsen personlig assistans till att allt mer likna hemtjänst med inrutade arbetspass och begränsande beroende.

Problemet vi här tar upp är säkert inte nytt för dig. Men utvecklingen tillåts rulla på utan att man politiskt ingriper. Vad tänker ditt parti göra för att verkningsfullt och snabbt stoppa den pågående försämringen av assistansreformen?

CENTERPARTIETS SVAR
Assistansen är oerhört betydelsefull och innebär en revolution i många handikappades vardag. Alliansregeringen har nyligen beslutat om ett nytt lagförslag, med ökat fokus på kvalitet, barnets perspektiv och individuellt anpassade insatser. Detta är ett första steg i arbetet med reformerna. Nu finns det behov av att följa upp hur Försäkringskassan gör sina bedömningar. Därför har regeringen fått i uppdrag att kartlägga hur Försäkringskassan arbetar med assistansersättningen. Centerpartiet är öppna för att intentionen med LSS ska skrivas in tydligare i lagtexten.
- Öka valfriheten ge människor med funktionsnedsättning ökade möjligheter att bestämma över innehållet i stöd, hjälp och service.
- Införa koordinator via LSS, vilken samordnar kontakterna med myndigheter.

FOLKPARTIETS SVAR
Försäkringskassans bedömningsinstrument har diskuterats mycket och arbete pågår för att ta fram nya regler för bedömningen. Folkpartiet följer noggrant denna process och kommer även fortsatt verka för att bedömningen av den personliga assistansen görs sakligt och professionellt utifrån LSS-lagens intentioner. Det är viktigt att individens behov står i centrum. Den personliga assistansen är tänkt att ge personer med funktionsnedsättning en möjlighet att leva ett fullvärdigt liv, vara delaktiga och att ha valfrihet.
För oss liberaler är det viktigt att det är individens egna ambitioner och intressen som ligger till grund för bedömningen av den personliga assistanshjälpen. Det fortsatta arbetet måste utmynna i ett förslag som värnar LSS som rättighetslagstiftning och den enskildes rätt till jämlika levnadsvillkor och delaktighet i samhället.

MODERATERNAS SVAR
Försäkringskassans hållning att dela in grundläggande behov i integritetskänsliga delar och att enbart de delarna ska räknas vid bedömningen om en person når upp till 20 timmar i veckan godkändes av Regeringsrätten genom en dom i juni 2009. Det innebär att tillämpningen av assistansbedömningen i praktiken kom att ändras utan att Riksdagen eller regeringen fattade något beslut om det. Vi ser allvarligt på detta eftersom vi står bakom LSS-lagstiftningen i dess ursprungliga utformning och intentioner.
Vi kan tänka oss att se över dagens situation, det är inte rimligt att räkna minuter på det sätt som vi ser exempel på idag. Det är inte acceptabelt att dra in assistansen för en person som hamnar på ett grundläggande behov på 19 timmar och 55 minuter.

SOCIALDEMOKRATERNAS SVAR
Efter att Försäkringskassan skärpte sina bedömningar 2007 har fler personer än tidigare blivit av med sitt stöd. 2007 blev i snitt 5 personer i månaden av med stödet. Nu är det uppe i 24 stycken i månaden.
Förändringarna beror inte på riksdagsbeslut utan på att det kommit domar som ändrat praxis för bedömningen av behov som ligger till grund för personlig assistans.
Domstolen gör en onödigt snäv definition av människors grundläggande behov. Vi vill förtydliga lagen så att de grundläggande behoven inte bedöms orimligt hårt. En enig riksdag begärde ett förtydligande av regeringen före sommaren. Vi förväntar oss att regeringen ger människor i behov av assistans ett svar så snart som möjligt.

VÄNSTERPARTIETS SVAR
Vi är mycket medvetna om den urholkning av assistansreformen som pågått på senare år. Den nuvarande regeringen verkar inte inse allvaret utan fortsätter istället ge signaler till myndigheterna om att det ska vara fortsatt prioriterat att spara pengar inom assistansen. Vi vill sätta stopp för detta. Exakt vilka lagförändringar som behövs och vad man kan förändra genom regleringsbrev till Försäkringskassan får vi återkomma till. Det står dock klart att Vänsterpartiet vill garantera de rättigheter som var lagstiftningens ursprungliga intention och som också krävs enligt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det handlar om att sätta möjligheten att leva som andra i fokus, att få röra sig fritt, arbeta, vara förälder, ha en aktiv fritid m.m., och i det ingår till exempel att det inte bara är aktiv tid som ska räknas in i bedömningarna.

MILJÖPARTIETS SVAR
Vi är bekymrade över utvecklingen och vill värna lagens intentioner.
Lagen och tillämpningen behöver justeras. Vi håller öppet för tanken om att staten ska bli ensam huvudman för assistans för minskad splittring, men inser också svårigheterna. Inriktningen är att kommunernas bristande kompetens om lagen och dess värderingsmässiga utgångspunkt inte ska drabba enskilda.
När det gäller sätt att bedöma behov/behovsbedömningsinstrument tror vi det är viktigt att ett sådant utformas tillsammans med brukarrörelsen.
En enklare, men viktig förändring vi också vill göra angående assistansen är att alla assistansberättigade måste få rätt till assistansersättning under sjukhusvistelse.

Uttalande antaget vid Förbundet Rörelsehindrades, Landsmöte i Stockholm den 7 maj 2010.

Uttalande från landsmötet den 7 maj 2010

Det är med stor otålighet vi ser tillbaka på verksamhetsåret 2009. Vi saknar fortfarande en lag som dömer ut bristande tillgänglighet som diskriminering. Regeringen gör sig här oåtkomlig och låter tystnadens kultur råda. Överlag ser vi en tendens att den politiska retoriken alltmer fjärmar sig från den konkret förda politiken. Kostnadsöverväganden och byråkratisk myndighetsutövning tillåts dominera över politiska mål och intentioner.

Vi hävdar att en diskrimineringslagstiftning mot bristande tillgänglighet med kännbara sanktioner omedelbart kan genomföras.

Vi hävdar att den personliga assistansen är kostnadseffektiv.

Vi hävdar att den kommande funktionshinderpolitiska strategin måste utformas utifrån vår erfarenhet och medverkan.

För ytterligare information kontakta
förbundsordförande Lars Hagström, tfn 046 211 81 80
e-mail: lars.hagstrom1@comhem.se

Förbundet Rörelsehindrade inbjuder till seminarium

Om behovsbedömningar
En fråga om makten över ditt eget liv

Inbjudan till seminarium 7 maj 2010

TID: Fredag den 7 maj 2010, klockan 13.30 - 16.00
PLATS: ABF huset, Sveavägen 41, Sandlersalen, Stockholm

Många av oss upprörs över den ingående granskning som vi kommer att utsättas för enligt det förslag till behovsbedömningsinstrument (personlig assistans) som Socialstyrelsen och Försäkringskassan tagit fram på regeringens uppdrag. Förbundet Rörelsehindrade ser att detta bara är ett exempel på hur kartläggningen av våra liv och våra behov blivit mer påträngande och respektlös. Vi anser att denna utveckling ställer viktiga principiella integritetsfrågor på sin spets som bör granskas, ifrågasättas samt leda till politiska ställningstaganden grundad på rätten till självbestämmande över det egna livet.

Seminariets syfte är att väcka en debatt om detta. Behövs behovsbedömningar överhuvudtaget inom alla de områden de idag förekommer? Vad är det rimligt att myndigheten avgör? Och vad ska den enskilde själv ges rätt att bestämma om sina egna behov? Idag ges nästan inget utrymme för den enskilde att själv bestämma detta. Många av oss kan vittna om att bli kränkt när våra behov av insatser granskas, bedöms och många gånger ifrågasätts. Dessa och andra frågor, som vi vill diskutera på seminariet, berör respekten för den personliga integriteten, mänskliga rättigheter och individens rätt att forma sitt eget liv.

Frågan har också aktualitet mot bakgrund av att Sverige ratificerat Förenta Nationernas konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Vi kommer här att få hjälp av Kicki Nordström, Synskadades Riksförbund att bland annat reda ut vad den säger och vilka skyldigheter Sverige åtagit sig att uppfylla genom att ratificera konventionen.

Till seminariet har vi inbjudit medverkande från politiker och ansvariga myndigheter. Vi har hittills fått positivt svar från Maria Lundqvist Brömster, Folkpartiet, Lars U Granberg, Socialdemokraterna, Magnus Johansson, Miljöpartiet och Gunnel Wallin, Centerpartiet. Från myndighetssfären kommer Peter Brusén från Socialstyrelsen.

ANMÄLAN:
Senast fredag den 30 april 2010 och helst via e-post till lars.hagstrom1@comhem.se
Ingen deltagaravgift.

Med vänlig hälsning
Förbundet Rörelsehindrade
Lars Hagström, ordförande

Infoblad Maj 2010

Den 7 maj hade FöR sitt Landsmöte och seminarium: Behovsbedömningar - En fråga om makt över ditt liv. Här följer en rapport från båda dessa evenemang.

Infoblad Maj 2010

Landsmötet

I sitt inledningsanförande konstaterade Lars Hagström att villkoren för människor med funktionsnedsättningar inte har någon plats av betydelse på den politiska agendan. Den nationella handlingsplanen som nu är inne på sitt sista år är ett misslyckande, som regeringen dock inte vill kännas vid. Istället talar man om fortsatta framsteg.

Det är fortfarande tillåtet att stänga människor med funktionsnedsättningar ute på grund av bristande tillgänglighet. Hans Ytterbergs utredningen ett halvt år på departementet och samlar damm. Varför, frågar man sig, har den inte offentliggjorts? Det mest närliggande svaret är förmodligen att han kom fram till slutsatsen att bristande tillgänglighet kan införas som grund för diskriminering i diskrimineringslagen. Men det vill tydligen inte regeringen, därför väljer regeringen att låta tystnaden råda. Något strutslikt kan tyckas. Och tyst är det också från oppositionen.

Vidare är arbetslösheten bland personer med rörelsehinder är mer än 50%. De ekonomiskt mest utsatta och fattiga finns bland människor med funktionsnedsättningar.

Rätten till personlig assistans - Sveriges stolthet - utsätts för byråkratisk rättrådighet i den grad att kontakten med dess mål och intentioner förloras. Numera verkar det vara viktigare att myndigheterna håller reda på, räknat i minuter och sekunder, hur länge vi sitter på toaletten än hur vi ska uppnå jämlika levnadsvillkor och ges förutsättningar att leva som andra. Det politiska etablissemanget beklagar, men står handfallet och passivt avvaktande inför vad som håller på att ske med assistansreformen.

Två uttalanden behandlades av Landsmötet.
Ett av de antogs som sådant och skickades till regering, opposition, partikanslier och riksdagsgrupperna samt till massmedia. Bifogas.

Det andra som tog upp regeringens utvärdering av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken som var längre och mer utformat som ett debattinlägg gavs styrelsen fria händer att hantera spridningen av. För att ge det större tyngd har vi erbjudit FöR närliggande organisationerna att tillsammans med oss stå som undertecknare.

Ett verksamhetsprogram för 2010 antogs.
I utvärderingen av den nationella planen anger regeringen som en uppgift att under året att ta fram en strategi för handikappolitiken för åren 2011 - 16. Frågan berör även oppositionen. En viktig uppgift för FöR, som togs upp i verksamhetsprogrammet, är här att påverka regeringens strategi så att den utgår från ett tydligt medborgarperspektiv och innehåller konkreta reformförslag.

Två viktiga och stora frågor som kommer att stå i centrum för detta arbete är: För det första att bristande tillgänglighet ska betraktas som diskriminering och införas i diskrimineringslagen. Den kampen måste vi vinna. För det andra ska vi bekämpa den kränkande och diskriminerande myndighetsutövning vi ständigt utsätts för att få våra behov tillgodosedda. Ett redskap i den kampen är FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar för att ges rätt till nödvändiga stödinsatser. Vi ska här väcka en debatt i syfte att skapa politiskt insikt om behovet av reformer som begränsar samhällets makt att bestämma över våra liv och som jämställer våra villkor med övriga medborgare; reformer som tar utgångspunkt i individens rätt till självbestämmande, valfrihet och respekten för den personliga integriteten.

Under året kommer vi att försöka starta en tankesmedja som synliggör villkoren för människor med funktionsnedsättningar utifrån ett medborgarskapsperspektiv. Första steget är att vi hos Allmänna Arvsfonden ska ansöka om medel till en förprojektering. Vi ska också arbeta för att involvera fler medlemmar i FöRs arbete.

En svårighet för oss är att nå ut. Här har våra seminarier varit viktiga. Vi ska fortsätta och utveckla dessa.

FöRs styrelse 2010
Ordförande: Lars Hagström, Lund
Ledamöter:
Vilhelm Ekensteen, Lund - Vald på två
Britt Jakobsson, Umeå - Vald på två
Karin Westlund, Stockholm
Lars Lundström, Sätila
Roland Håkansson, Järna
Suzanne Elmqvist, Sollentuna - Vald på två


Sammanfattningsvis var det ett givande Landsmöte, där vi tillsammans konstaterade att den viktiga skärningspunkten idag i Sverige är medborgarskapsperspektivet; att konkretisera det inom alla samhällsområden.

Behovsbedömningar - En fråga om makt över ditt liv.

I panelen satt Maria Lundqvist Brömster, Folkpartiet, Inger Strömbom, Kristdemokraterna och Gunnel Wallin, Centerpartiet. Från myndighetssfären Peter Brusén, Socialstyrelsen. Lars U Granberg, Socialdemokraterna och Magnus Johansson, Miljöpartiet hade accepterat inbjudan, men kunde inte komma. Lars Hagström representerade FöR i panelen. Särskilt inbjuden gäst var Kicki Nordström, Synskadades Riksförbund med uppgift att bland annat reda ut vad FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning säger om vår rätt att avgöra våra egna behov och vilka skyldigheter Sverige åtagit sig att uppfylla genom att ratificera konventionen. Birgitta Andersson var moderator.

Huvudfrågan som debatten kom att kretsa kring var konflikten mellan vår rätt att själva bedöma våra egna behov och samhällets accepterande av denna rätt; både ideologiskt politiskt och i den praktiska myndighetsutövningen.

En närliggande och aktuell fråga var här naturligtvis det behovsbedömningsinstrument inom personlig assistans som Socialstyrelsen nu har regeringens uppdrag att ta fram. Ett första försök att ta fram ett sådant instrument har misslyckats då man hade som ambition att i rättvisans och objektivitetens namn samla in så mycket information som möjligt om den presumtive sökanden levnadsvillkor. Resultatet blev ett omfattande frågeformulär där den enskilde i minsta detalj skulle komma att utsättas granskning och vändes ut och in på. Ja, förvandlas till ett undersökningsobjekt som sattes under mikroskopet.

I debatten lyftes den viktiga principiella frågan om gränsen mellan vad som är legitima myndighetsbeslut och vad som är våra demokratiska- och mänskliga rättigheter att själva avgöra.

Trots att vi under årtionden utsatts för behovsbedömningar som både är godtyckliga och helt saknar relevans kändes diskussionen ny. Ändå är detta naturligtvis en gammal diskussion som påpekades av deltagarna. Sedan lång tid tillbaka har handikapprörelsen protesterat mot att vi utsätts för behovsbedömningar och krav på intyg, som ibland drivs så långt att det upplevs som byråkratisk terror. Det som är nytt med den debatt som nu förs är förankringen och stödet i begrepp som mänskliga rättigheter och medborgarskap. Med andra ord finns det en ny ideologisk och politisk tyngd i debatten - eller borde i alla fall göra det - tack vare bland annat tillkomsten av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Kicki Nordström gjorde en genomgång av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning där hon särskilt uppmärksammade de delar i konventionen som behandlar vår rätt att själva bestämma över våra behov och vilka konsekvenser detta medför för länder som liksom Sverige har ratificerat den. Betydelsefullt för debatten om behovsbedömningar är att Sverige, som konventionsstat, har erkänt rätten till individuellt självbestämmande och oberoende för personer med funktionsnedsättning. Till de rättigheter Sverige erkänt hör också friheten att göra egna val, rätten att aktivt medverka i beslutsfattande om riktlinjer och program, däribland sådana som direkt berör dem.

För att säkra konventionens efterlevnad ska varje land tillskapa en oberoende institution med uppgiften att främja och skydda genomförandet av konventionen. Vidare har den enskilde möjlighet att klaga till en övervakningskommitté inom FN om han eller hon anser att hans eller hennes rättigheter är kränkta. Ännu har dessa bevakningsinstrument inte prövats i praktiken. Kicki framhöll vikten av att konventionen tas på allvar och används i det intressepolitiska arbetet ? inte minst när det gäller den praktiska övervakningen av konventionens efterlevnad.

Behovsbedömningar eller inte? Vad ledde diskussionen fram till? Peter Brusén framförde att han ser att det finns ett behov av enhetliga riktlinjer för myndigheterna vid behovsbedömningar. Som skäl anförde han rättssäkerheten i bedömningarna och betydelsen av att behoven som människor med funktionshinder behöver samhällets stöd för att tillgodose görs kända och därmed kan ligga till grund för politiska beslut.

Bland de deltagande, de flesta med egen erfarenhet av att behöva underkasta sig behovsbedömningar, var samstämmigheten stor om att behovsbedömningarna måste begränsas och göras med respekt för den enskildes självbestämmande och personliga integritet. Detta underströks också av medverkande politiker.

Målet är fullt medborgarskap. Innan dess kan samhället hantera vår rätt att själva formulera och efterfråga det behov av stöd vi behöver som det vill. Därtill är synen på oss som föremål för samhällets insatser ännu dominerande liksom det politiska samhället behov att spegla sig i sin egen välvilja, sin egen godhet. Vi måste bryta oss ur tacksamhetens fångenskap och kräva våra mänskliga rättigheter.

Lund den 16 maj 2010
FöRs styrelse, gm
Lars Hagström, ordförande

Öppet brev till regeringen

Avskaffa diskrimineringen och brist på tillgänglighet!

Öppet brev till regeringen

När diskrimineringslagen som trädde i kraft den 1 januari 2009 antogs av Riksdagen fanns inte bristande tillgänglighet med som en av diskrimineringsgrunderna. Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Saboni uttalade då att det krävdes bättre underlag för att ta med detta i en samlad lagstiftning om diskriminering. Arbetet med utredningen skulle gå skyndsamt.

Sedan några månader tillbaka är den klar, men av anledningar som vi bara kan spekulera om hålls den hemlig. En inte alltför vågad gissning är att innehållet inte faller Regeringen i smaken, därför att utredaren föreslår att bristande tillgänglighet mycket väl kan ingå i en samlad diskrimineringslag. Hemlighetsmakeri skapar lätt konspiratoriska tankar. Sådana fasoner är inte passande för ett demokratiskt samhälle som hyllar offentlighetsprincipen.

Vi kräver att regeringen lyfter på förlåten. En lag om diskriminering som inte klassar bristande tillgänglighet som diskriminering är bara tomma ord och värdelös retorik för människor med funktionsnedsättningar. Sverige har ratificerat Förenta Nationernas konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. Detta innebär att man som nation har för avsikt att följa konventionen.

Vad är problemet? Inser inte Regeringen att det är en mänsklig rättighet att komma in i mataffären och där ta del av utbudet, komma in i skolan, på arbetsplatsen där jag söker jobb, komma in på teatern och biografen, på bussen samt ta del av TV och internetmedia? Ja överallt där vi som medborgare stoppas av onödiga hinder och barrikader. Eller hemska tanke! Sätter regeringen ett ekonomiskt pris på vad mänskliga rättigheter får kosta när det är fråga om att skapa ett tillgängligt samhälle?

Vi kräver svar!

DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder - Maria Johansson, Ordförande
Förbundet Rörelsehindrade, FöR - Lars Hagström, Ordförande
Föreningen Blödarsjuka i Sverige - Daniel Arnberg, Ordförande
Handikappförbundens Samarbetsorganisation, HSO - Ingrid Burman, Ordförande
Hörselskadades Riksförbund (HRF) - Jan-Peter Strömgren, Ordförande
Intressegruppen för Assistansberättigad, IfA - Vilhelm Ekensteen, Ordförande
Marschen för tillgänglighet - Hans Filipsson, språkrör
Neurologiskt Handikappades Riksförbund, NHR - Kathleen Bengtsson Hayward, Ordförande
Personskadeförbundet, RTP - Pelle Kölhed, Ordförande
Riksförbundet Cystisk Fibros (RfCF) - Lars U Granberg, Ordförande
Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige - Sture Jonasson, Ordförande
Synskadades Riksförbund - Tiina Nummi Södergren. Ordförande
Sveriges Dövas Riksförbund, SDR - Ragnar Veer, Ordförande
Unga Synskadade - Victoria Öjefors. Ordförande

Kontaktperson: Lars Hagström

Nyårshälsning och nyårskrönika 2010

som också är lite av en decenniekrönika.

Nyårskrönika 2010

Snart är det år 2010. Ett jämt och symmetriskt årtal, som med hjälp av lite talmystik kanske utvecklar sig till ett decennium vi minns som början på den tid då de goda krafterna tog sig samman och hittade en gemensam nämnare för en bättre värld. En särskild nyårshälsning vill jag därför skicka till alla ungdomar som i demokratins namn och som ett tecken på denna förhoppning under Köpenhamnskonferensen bakbundna av den Danska polisen och lymmellagen och huttrande i kylan kämpat för vår jords överlevnad.

Att det ska vara så svårt att göra det som behöver göras när man vet vad som måste göras!

År 2010 är det märkesår då den nationella handlingsplanen för handikappolitiken skulle vara i hamn. Så blev det dock inte, utan den befinner sig fortfarande ute på öppet hav tillsynes utan kapten och styrman. Ett av de tydligare målen var att enkelt avhjälpta hinder, den första etappen av att tillgängliggöra samhället, skulle vara uppnått. Boverket och SKL åker nu i sista minuten runt och informerar om en lag som kom till för 10 år sedan.

Det har nu gått 16 år sedan assistansreformen blev verklighet. Borde vi inte efter alla dessa år - alla de av oss som behöver personlig assistans för att kunna leva ett normalt liv - vara trygga i förvissningen att denna rättighet nu är garanterad! Men så länge vi fortfarande ses som en negativ post i samhällets bokslut sitter ingen säker. Så även om vi i den politiska retoriken kallas medborgare eller inte gäller det att hålla modet uppe och hjärnan skärpt för annars är någon med rödpennan där och tycker att nu får det vara nog med valfrihet och självbestämmande. En ansvarig politiker måste ju tänka på skattebetalarna.

Eller är det så att våra politiker kalkylerar fel? Kanske vill svenska folket istället för några extra hundralappar i plånboken ha ett välfärdssamhälle, som är rättvist och som finns där när vi behöver det? Jag vill gärna tro det. Ungdomarna som satt bakbundna och frös på Köpenhamns gator säger mig att jag har rätt. Och kära vänner det finns pengar. Ekonomin är god. För vilken annan slutsats kan man annars dra av det faktum att svenska folket 2009 köpt julklappar för nästan 50 miljarder (!!) kronor.

Vi står nu inför ett nytt decennium. Vad kommer att hända? Spekulationer och förutsägelser brukar av erfarenheter vara svåra att göra. Ett vet jag dock att vår kamp kommer att handla om mänskliga rättigheter, självbestämmande och det vi ser som ett värdigt liv. Med andra ord är det samma gamla stora och livsavgörande frågor som alltid fast med nya och förändrade förutsättningar och villkor.

Vi har framgångar att förvalta och utveckla såsom rätten till personlig assistans - den reform som givit ord och praktisk verklighet åt begrepp som valfrihet och självbestämmande.

FNs konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning finns nu på den politiska arenan som en positiv kraft att använda och göra konkret politik av. Till sist vill jag gärna våga sätta en slant på att vi under 2010 äntligen har en lag som fastställer att bristande tillgänglighet är diskriminering. Annars ska dem få se på ............... kampvilja! För 2010 är det val.

OCH SÅ EN PÅMINNELSE OM MEDLEMSAVGIFTEN FÖR 2010

Medlemsavgiften för 2010 är oförändrad, 200 kr för ett år eller ett frivilligt högre belopp. När du betalar glöm inte att ange medlemskategori ("anser dig ha ett rörelsehinder" eller är solidaritetsmedlem) och aktuell e-post adress. Senast efter aprils utgång ska medlemsavgiften enligt vår stadga vara inbetald. Men varför vänta så länge. FöRs postgironummer är: 17 90 25 -2

GOTT NYTT ÅR och DECENNIUM

önskar styrelsen alla medlemmar genom
Lars Hagström, ordförande

INFORMATIONSBLAD - November 2009

Infoblad oktober 2009

Den 16 oktober hade FöR sitt Landsmöte och seminariet:
TILLGÄNGLIGHET - EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET.

LANDSMÖTET var det 9:e i ordningen under vår korta historia. Vi ska inte trötta er med en massa formalia - som naturligtvis är viktiga frågor på ett Landsmöte - utan koncentrera oss på diskussionen om verksamhetsprogrammet och det beslut den utmynnade i. Och självklart valet av styrelse,

VERKSAMHETSPROGRAMMET omfattar åren 2009 och 2010. FöR har en fast värderingsgrund som allt vi gör utgår från. Det handlar om att vi ska uppnå full delaktighet och jämlikhet. Det handlar om ett demokratiskt samhälle som möjliggör och ger oss de förutsättningar som krävs för att vi ska kunna ha makt över den egna tillvaron och rätt till goda levnadsvillkor i jämlikhet med andra. Det handlar om att alla ska kunna leva och röra sig fritt utan att begränsas av funktionshinder. Den är enkel, självklar och ett måste för ett civiliserat och humant samhälle.

De aktiviteter vi ska satsa på är att föra ut debatten om våra grundvärderingar, att koppla dem till dagsaktuella frågor, att påverka politiker och den allmänna opinionen.

2010 blir ett händelserikt år.

Vi ska kritiskt bevaka Statskontorets utvärdering av arbetet med den nationella handlingsplanen. Det blir en viktig uppgift för oss att följa upp FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Av intresse är särskilt frågan om hur övervakningen att konventionen efterlevs kommer att lösas. Men också vilka konsekvenser den får inom olika politikerområden.

En proposition med anledning av LSS-kommitténs slutbetänkande kommer snart att hamna på Riksdagens bord. Rätt till personlig assistans har givit verklighet åt begrepp som valfrihet, självbestämmande och integritet. Försämringar av denna rätt vore ett moraliskt förfall och ett politiskt svek som vi aldrig kan acceptera. Styrelsen fick här i uppgift att överväga möjligheten att anordna ett seminarium om denna fråga

FöRs seminarieverksamheten har visat sig vara ett bra sätt att föra dialog med politiker och med handikapprörelsen. Andra förslag till tema för seminarierna diskuterades. Ett förslag var att vi skulle sätta fokus på vad som händer med de som blir utslagna från försäkringskassan med hänsyn till nya regler för sjukskrivning. Ett seminarium om utslagningen från arbetsmarknaden diskuterades också. Och att vi då särskilt skulle uppmärksamma dem av oss som hänvisas till livslång förtidspension och därmed att hela livet tvingas leva på existensminimum.

I slutet av 2009 lämnar Hans Ytterberg sin rapport med förslag om hur underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder ska kunna regleras som en form av diskriminering. Den rapporten blir viktig att reagera på.

En ansökan till Arvsfonden diskuterades. Vi vill skapa en tankesmedja som synliggör villkoren för människor med funktionsnedsättningar utifrån ett medborgarskapsperspektiv. Ett viktigt syfte med en tankesmedja är att den samhällspolitiska debatten som bland annat förs i media idag saknar reell anknytning till villkoren för människor med funktionsnedsättningar. Debatter inom forumet ska kompensera denna brist genom att ge ett brett spektra av ämnen som rör villkoren för oss som lever med funktionsnedsättningar.

Frågan om Info-bladets utformning diskuterades. Enighet rådde om att info-bladet är viktigt men att informationen skulle vara kortfattad och komma oftare än hittills.

För att lyckas med allt detta måste vi involvera och engagera våra medlemmar bättre än tidigare. Detta är FöRs styrelse som fick Landsmötets förtroende.

Ordförande:
Lars Hagström, Lund - Omval 2 år

Ledamöter:
Vilhelm Ekensteen, Lund
Britt Jakobsson, Umeå
Suzanne Elmqvist, Stockholm - Nyval 2 år
Karin Westlund, Stockholm - Omval 2 år
Lars Lundström, Sätila - Omval 2 år
Roland Håkansson, Stockholm - Nyval 2 år

Inga Leffler Gelotte som var ledamot i den gamla styrelse avled den 3 januari 2009. Wenche Wilumsen lämnade uppdraget som styrelseledamot.

Referat från Förbundet Rörelsehindrades seminarium,

TILLGÄNGLIGHET - EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET, den 16 oktober 2009.

Hans Ytterberg var särskilt inbjuden till seminariet. I september 2008 fick han i uppdrag av Integrations- och jämställdhetsdepartementet att lämna förslag om hur underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder skulle kunna regleras som en form av diskriminering.

Bakgrunden till uppdraget var att Regeringen i propositionen "Ett starkare skydd mot diskriminering" inte tagit med bristande tillgänglighet som grund för diskriminering. Detta gjorde man i strid både mot Diskrimineringskommitténs förslag och mot en enig handikapprörelses sedan längre framförda krav. Som svar på kritiken att bristande tillgänglighet inte omfattas av regeringens förslag uttalade integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att "Tillgänglighet är viktigt - det handlar om mänskliga rättigheter och allas möjligheter till delaktighet. Kvarvarande frågor som rör tillgänglighet måste därför klargöras så att vi kan gå vidare med frågan" En utredning tillsattes med Hans Ytterberg som utredare. Innan årsskiftet förväntas utredningen vara klar.

Inbjudna politiker som kunde medverka var Maria Lundqvist-Brömster (FP), Lars Granberg (S) och Elina Linna (V). Tillsammans var vi cirka 20 personer som mött upp på seminariet.
Det blev ett intressant och givande seminarium. Detta tycker jag att man kan säga trots att Hans Ytterberg var förhindrad att delge oss sina förslag innan han överlämnat rapporten till sin uppdragsgivare Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Jag och flera med mig drog nog ändå slutsatsen att hans förslag kommer att utmynna i ett ställningstagande att det är möjligt att i den lag om diskriminering som gäller sedan den 1 januari 2009 ta in bristande tillgänglighet som grund för diskriminering. Vi får avvakta och se. Och behålla kampberedskapen.

Vad fick vi då veta?

Om bristande tillgänglighet införs i diskrimineringslagen som grund för diskriminering så kommer det att gälla de diskrimineringsförbud som finns upptagna i lagen. Det betyder t ex att en otillgänglig gatumiljö inte täcks av lagen.

Bland de i lagen upptagna diskrimineringsförbuden är tillgång till varor, tjänster och bostäder av avgörande stor betydelse när det gäller tillgänglighet. Det är här som diskussionen om skälighetsbedömning och kostnader kommer in. Och det är också här som de bromsade krafterna tror sig finna argument mot ett lagförslag.

Hans Ytterberg framhöll att någon form av skälighetsbedömning måste finnas i en kommande lagstiftning. Med skälighetsbedömning menas att en åtgärd kan bedömas vara oproportionerligt dyr eller inte anses rimlig att kräva sett till vad som förväntas uppnås med den. Han såg inte att det egentligen fanns några juridiska svårigheter att i lag hantera sådana bedömningar.

I uppdraget ingår också att titta på kostnadseffekter och behovet av ekonomiskt stöd till framför allt mindre näringsidkare. Han har här låtit göra en nationalekonomisk utredning som ska ingå i rapporten. Den utredningen kommer fram till att vinster och kostnader för samhället sett i ekonomiska termer troligen går jämt ut. Därmed undanröjs argument som tidigare satt käppar i hjulet att en lagstiftning mot bristande tillgänglighet skulle komma att bli för dyr. Hans Y var tveksam till att ekonomiskt stöd skulle utgå. Hans slående argument var här att det skulle kännas märkligt att utbetala ersättning för att inte diskriminera någon. Det trodde han skulle kunna innebära att ett förbud mot bristande tillgänglighet förlorade i legitimitet jämfört med övriga förbud i lagen.

Ett problem som han uppehöll sig vid och som han menade att inte Diskrimineringskommittén lämnat någon lösning på var den låsning som kan uppstå om fastighetsägaren vägrar t ex en affärsinnehavare att vidtaga tillgänglighetsåtgärder som krävs. Han kommer här att lämna förslag som löser upp denna knut och som omöjliggör för ägare till olika fastigheter att smita från sitt ansvar.

För att uppnå ett tillgängligt samhälle krävs ett aktivt förhållningssätt från en massa olika aktörer. Krav på aktiva åtgärder finns bara inom arbetslivet och utbildningsväsendet i den nya diskrimineringslagen. Det ingår inte heller i Hans Ytterbergs uppdrag att utreda behovet av aktiva åtgärder inom tillgänglighetsområdet, vilket han tyckte var en brist. Utredningen om aktiva åtgärder inom diskrimineringsområdet kommer vid årsskiftet att lämna ett slutbetänkande kanske kommer att behandla den frågan.

Inbjudna politiker uttalade sig positivt för att ett förbud mot bristande tillgänglighet införs i diskrimineringslagen. Man var medvetna om att nu råder skarpt läge och att frågan redan nu allt för länge dragits i långbänk.

Lund 2009-10-29

FöRs styrelse, gm
Lars Hagström, ordförande

Landsmötet 2009

FÖRBUNDET RÖRELSEHINDRADE, FöR höll den 16 oktober 2009 i Solna sitt LANDSMÖTE. I anslutning till Landsmötet anordnades ett seminarium med temat TILLGÄNGLIGHET - EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET. På seminariet deltog Hans Ytterberg, som har Regeringens uppdrag att lämna förslag om hur underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning skulle kunna regleras som en form av diskriminering. Medverkade politiker var riksdagsledamöterna Maria Lundqvist-Brömster (FP), Lars Granberg(S) och Elina Linna (V).

Följande UTTALANDE antogs av Landsmötet:

Den 5 juni 2008 antog Riksdagen en samlad diskrimineringslag, utan att bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder fanns med bland dem i lagen medtagna diskrimineringsgrunderna. Ett beslut som kändes som ett slag i ansiktet och visar upp en total brist på respekt från de makthavande politikernas sida för en enig handikapprörelses samlade krav. Det hade varit en injektion i kampen att här fått räkna hem en seger. Trots känslan av besvikelse och svek måste kampen gå vidare till dess vi har en diskrimineringslag som också gäller villkoren för människor med funktionsnedsättningar.

Från Förbundet Rörelsehindrade förväntar vi oss nu äntligen en skarp lagstiftning som tydligt och distinkt klargör att underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska betraktas som diskriminering.

Lars Hagström, ordförande

Remissvar på förslag till ny PBL-lag

Remissvar på förslag till ny PBL-lag

Yttrande över förslag till ny plan- och bygglag samt förslag till ändring i anläggningslagen. (2009-05-26, M2009/2171/R)

En svårighet med att svara på denna remiss gällande förslagen till formuleringar i lagtexten för nya Plan- och bygglagen är att inte förordningstexterna finns att studera parallellt. I det praktiska arbetet när man arbetar som sakkunnig eller som kontrollant från kommunen så används de båda verken parallellt för att visa byggherrar och arkitekter m fl på hela lagstiftningen.

Ej heller finns det en Konsekvensanalys som säger vad som egentligen menas med Tillgängligt och användbart för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det hänvisas i många paragrafer till 16 kap 4§ som säger att Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur olika tekniska egenskapskrav skall vara utformade för att uppfylla lagstiftningen. Sådana föreskrifter finns till nuvarande PBL - och vi utgår från att de kommer att bli detsamma eller bättre till nya PBL.
I den gällande prop 1985/86:1 sid 493 finns följande förklaring till vad som menas med tillgänglighet och användbarhet:
"Av bestämmelserna i första stycket följer att byggnader skall vara så inrättade att bostäder, arbetslokaler och lokaler till vilka allmänheten har tillträde blir tillgängliga för och kan användas av personer som har nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Av bestämmelserna följer givetvis också att byggnaderna som sådana skall kunna nås. Att byggnader skall vara inrättade så att bostäder och lokaler blir tillgängliga för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga innebär att en besökande skall kunna ta sig fram. Det innebär främst krav på utformning och färgsättning av förflyttningsvägar - t. ex: ramper, korridorer, dörrar - och på en lämplig utformning av bl.a. toaletter och kapprum. Det innebär emellertid också krav på lämplig utformning och placering av strömbrytare, manöverorgan för hissar o.d. med hänsyn till bl a rullstolsbundnas och synskadades behov. Skyltar, symboler och texter skall lätt kunna upptäckas och vara lättlästa. Dörrar, glasportar och utskjutande byggnadsdelar i kommunikationsutrymmen skall utföras så att de är lätta att se och inte medför risk för olycksfall för synskadade.
Att bostäder och lokaler skall vara så inrättade att de kan användas av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga innebär att sådana utrymmen inte bara skall vara tillgängliga för besök utan också permanent kunna brukas av sådana personer. I fråga om arbetslokaler skall således även arbetsutrymmen, pausrum etc inrättas efter handikappades behov. Vidare skall bostäder utformas på sådant sätt att de kan bli en fullvärdig bostad för den som är t.ex. rullstolsbunden eller har nedsatt orienteringsförmåga."

Förbättringar som behöver ske i utformningen av Plan- och bygglagen (PBL) jämfört med nuvarande PBL för att Tillgängligheten och användbarheten för personer med funktionsnedsättningar skall blir bättre i den byggda miljön är:

1. att tillgängligheten och användbarheten kontrolleras redan i bygglovskedet av kommunens tjänstemän (tillkommer enl förslaget till ny PBL i 9kap 28§ 3)
2. att totalansvaret för att lagstiftningen efterlevs ligger kvar på byggherren (enligt förslaget till ny PBL i 10 kap 4§) så att kommunen fortsättningsvis också även efter det att ett slutbesked utfärdats kan kräva ändring om nya brister upptäcks (försvagas enl förslaget till ny PBL i 10kap 34 §)
3. att kontrollplanen ALLTID, oberoende av hur den förenklas, innehåller krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättningar (detta måste förtydligas i 10 kap 6§ annars riskeras att funktionshinderkraven att inte finns med)
4. att det finns kontrollansvariga till alla byggnationer annars vet vi av erfarenhet att tillgängligheten och användbarheten för personer med funktionsnedsättningar ofta blir det som undantas (i förslaget till ny PBL måste innehållet i 10 kap 9§ måste tas bort)
5. att startbeskedet ALLTID skall innehålla att intyg av sakkunnig skall lämnas inför beslut om slutbesked gällande att byggnadens eller markens utformning överensstämmer med kraven i denna lag på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättningar (i förslaget till ny PBL måste detta skrivas in i 10 kap 24§ 4)
6. att samtliga paragrafer om tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättningar finns i plan- och bygglagen (förstärks enl förslaget till ny PBL i 8 kap 1§ samt 3§ 5 men försämras genom att lagparagrafen om "Enkelt avhjälpta hinder" flyttas över till Förordningen)
7. att tydligt skilja åt vad som menas med 16 kap 3§ resp 16 kap 4§ 1 (Man nämner endast lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser i 16 kap 3§ utan att förtydliga att man menar befintliga byggnader och allmänna platser i enlighet med jämförelsen med dagens PBL. 16 kap 4§ 1 måste kompletteras med att man avser lokaler till vilka allmänheten har tillträde, arbetslokaler och bostäder vid nybyggnad, ombyggnad eller ändring.)
8. att Regeringen inte får utfärda föreskrifter om att kommunen i detaljplan eller områdesbestämmelse får utfärda att det inte behövs bygglov för att ändra byggnadsverk, uppföra komplementbyggnader eller andra byggnadsverk (enl förslaget till ny PBL kommer detta att tillåtas i 10 kap 2§)
9. att man inte undantar flyttning av byggnader från kravet på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättningar (får undantas enl förslaget till ny PBL i 16kap 4§ 2b)
10. att tidsbegränsade bygglov skall uppfylla kraven på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättningar (enl förslaget till ny PBL kan resultatet bli t ex ovanstående undantas pga utformningen av 9 kap 31§ 1)
11. att inte i lagen skriva in generella möjligheter - för Regeringen eller den myndighet som Regeringen utser - att medge undantag från 8 kap. Undantag får inte ske från de i 8 kap ställda kraven på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättningar. (möjligheten finns i förslaget till ny PBL i 16 kap 5§ andra stycket)
12. att den tydliga formulering om tillgängligheten och användbarheten av byggnader som idag finns i BVF 12§ åter förs in PBL (försämrades 1995 då paragrafen överfördes från PBL 3 kap 7§ till BVF 12§)
13. att följdkrav på icke berörda byggnadsdelar enl prop 1985/86:1 finns kvar vid ändring av byggnad och återinförs vid tillbyggnad i enlighet med PBL 1987 (försämras enl förslaget till ny PBL i 8 kap 6§ samt 8 kap 2§ 1)
14. att det av förarbeten till nya lagen framgår helt entydigt hur man avser att tillgängligheten och användbarheten för personer med funktionsnedsättningar skall tillgodoses
15. att kravet på att utformningar viktiga för tillgängligheten och användbarheten - även om utformningarna kan synas som små detaljer - fortsatt utgör underlag för användningsförbud eller andra sanktionsåtgärder (riskerar att försvagas enl förslaget till ny PBL i 10kap 35 och 36 §§ om inte mycket tydliga anvisningar för tolkningar görs)
16. att byggprodukter för att få användas i byggnadsverk också skall uppfylla det tekniska egenskapskravet på tillgänglighet och användbarhet (uppfylls inte enl förslaget till ny PBL i 8 kap 17§)
17. att länsstyrelserna och av regeringen bestämd myndighet utövar tillsyn och uppsikt i denna fråga gentemot kommunerna så att kommunerna utövar den övervakning av och meddelar de föreskifter och beslut som behövs och som PBL medger för att lagen skall efterlevas. (nuv PBL 10 kap 1§ samt 11 kap 1 § 5 - motsvaras i förslaget till ny PBL av 11 kap 5§)
18. att Regeringen ger Boverket i uppdrag att utforma föreskrifter och råd gällande två-plansbostäder så att även dessa bostäder kan bi fullvärdiga bostäder för en permanent boende person som inte kan använda trappor. Dagens föreskrifter uppfyller på flera punkter inte sådana krav trots att den gällande propositionen för Plan- och bygglagen säger att bostäder efter enklare ändringar skall kunna bli en fullvärdig bostad för en person med rörelsenedsättningar.

Mer detaljerade synpunkter på vissa formuleringar i förslaget till ny Plan- och bygglag:
Det har framförts att det skulle ske förbättringar ur tillgänglighetssynpunkt vid revideringen av PBL. Den förbättring som tydligt framträder är att Byggnadsnämnderna skall prova efterlevnaden av lagen på denna punkt i bygglovet - förslaget till ny PBL 9 kap 28§ 3. Men samtidigt som ansvaret formellt ligger kvar på byggherren att hon/han skall se till att lagen efterlevs så läggs ansvaret i realiteten över på BN. Slutbeskedet blir det dokument som byggherren kan hänvisa till vid senare upptäckter av felaktigt utformad miljö och därmed befrias från ansvaret för lagens uppfyllande. Enligt 10 kap 34 § får byggherren ta byggnadsverket i bruk om

1. "byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lovet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är uppfyllda OCH
2. nämnden inte funnit skäl att ingripa enligt 11 kap."

Tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättningar kan vara "mindre omfattande men betydelsefulla brister, som t.ex. att det framkommer att arbeten utförts så att reglerna om tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga inte uppfylls fullt ut." (prop 1993/94:1787 sid 124). När sådana brister upptäcks måste byggnadsnämnden kunna kräva att de åtgärdas inom den 10-årsgräns för rättelser som finns i förslaget till ny PBL i 11kap 38§.

Det finns liksom i gällande PBL många sanktionsåtgärder i förslaget till ny PBL, vilket är bra (kap 11). Men som vi uppfattar det kommer dessa inte att kunna användas om byggnadsnämnden gett slutbesked enligt 10 kap 34 §.

8 kap 1 § 3
Det är bra att man föreslår att man återigen skriver in kravet på att byggnader skall vara tillgängliga och användbara för personer med funktionsnedsättningar i Plan- och bygglagen. Men förutsättningen för att få byggherrar att förstå vidden av innehållet i denna text är att den tydliga formulering om tillgängligheten och användbarheten av byggnader som idag finns i BVF 12§ åter förs in PBL.

Flyttning av lag om Enkelt avhjälpta hinder
Även om en Förordning har samma tyngd vid användandet som en lag så ställer vi oss mycket undrande och ytterst kritiska till att man flyttar paragrafen om Enkelt Avhjälpta Hinder - nuvarande PBL 17 kap 21a § - från PBL till BVF. Detta kan medverka till ökad godtycklighet och kortsiktiga förändringar. En Förordning behöver ju inte passera den behandling som en lag gör genom Riksdagsbehandling utan kan snabbt ändras av Regeringen.

8 kap 6 § samt 8 kap 2 § 1:
I dagens BVF 15§ om ändring av en byggnad gäller att om det blir väsentligt förlängd brukstid eller väsentligt förändrad användning så tillkommer följdkrav på vissa delar av byggnaden som egentligen inte berörs av ändringen. I förslaget till ny lag står tydligt i 8 kap 6§ : "Vid ändring av en byggnad gäller första stycket endast i fråga om ändringen." Samma sak står i 8 kap 2§ p1. Man behöver alltså inte alls uppfylla 8 kap 5§:s krav på tillgänglighet och användbarhet som följdkrav.

I PBL som trädde ikraft 1/7 1987 gällde följdkrav gällande Tillgängligheten också vid Tillbyggnad, se prop 1985/86:1 sid 501:
"För en tillbyggnad som kräver bygglov skall alltså samma krav gälla som när en ny byggnad uppförs. Därav följer att vissa krav på tillbyggnaden kan få till följd att ändringar måste göras också i den befintliga byggnaden. En tillbyggnad skall t. ex. vara tillgänglig enligt bestämmelserna i 7 §"

Men detta krav togs bort i PBL 1995 vilket alltså var en mycket stor försämring ur Tillgänglighets- och användbarhetssynpunkt. Nu föreslår man alltså ytterligare försämringar! (Se punkt 13 ovan.)

8 kap 17 § 1:
Att en byggprodukt inte - enligt förslagets 8 kap 17§ 1 - skall behöva uppfylla de tekniska egenskapskraven som finns i 8 kap 5§ 7 för att få ingå i ett byggnadsverk är fullständigt oacceptabelt ur tillgänglighets- och användbarhetsaspekten! EN ENDA byggprodukt som fungerar dåligt för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga kan göra en hel miljö oanvändbar.

Självklart måste byggprodukterna också uppfylla detta krav. Många av de åtgärder som t ex ingår i HIN 1 som är föreskrifter och råd till PBL 17 kap 21a§ (enkelt avhjälpta hinder) har med fungerande byggprodukter att göra. Som ett exempel kan nämnas HIN 1 6§ ramp som skall ha jämn och halkfri yta, vara minst 130 cm bred och ha avåkningsskydd. Ett annat exempel från samma paragraf är "dörrmattor och skrapgaller som är tunga att passera eller medför snubbelrisk bör bytas ut eller åtgärdas på annat sätt." Ytterligare ett annat exempel från HIN 1 11§ är: "I hygienrum avsett för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga bör olämpligt placerade eller dåligt fungerande inredningsdetaljer som gör hygienrummet svåranvänt flyttas eller bytas ut." Om t ex armstöden på en handikapptoalett är av en icke fungerande typ - vilket det finns väldigt många av - kan man inte använda toaletten eftersom man inte har det stöd som är nödvändigt för att ta sig över till toalettstolen eller sitta på den med det stöd man behöver.

10 kap 36 §:
Med "icke försumbara brister" i denna paragraf utgår vi ifrån att det menas samma sak som i prop 1993/94:178 sid 123-124, alltså att användningsförbud kan utfärdas "utan oskäligt dröjsmål ta ställning till i vilken omfattning byggnaden skall få användas i avvaktan på att bristerna åtgärdats" vilket har varit till mycket stöd i arbetet som sakkunnig.

Vidare står i samma proposition:
"Av formuleringen av förutsättningarna för lämnande av slutbevis framgår att detta inte utgör någon garanti för att byggnaden eller anläggningen verkligen uppfyller alla ställda krav. Betydelsen av beviset inskränker sig till att det utgör ett kvitto på att byggherren och byggnadsnämnden är överens om att kontrollplanen följts och att det således finns anledning att anta att byggnaden uppfyller de krav som i olika avseenden ställs på den.

Andra stycket
Enligt bestämmelsen skall byggnadsnämnden, om den finner att det brister i förutsättningarna för att utfärda slutbevis, utan oskäligt dröjsmål ta ställning till i vilken omfattning byggnaden skall få användas i avvaktan på att bristerna åtgärdats. Bestämmelsen har utformats så att det föreligger en presumtion för att nämnden förbjuder användningen av byggnaden eller den del som omfattats av byggnadsåtgärderna till dess att bristerna åtgärdats. Bestämmelsen utgör ett komplement till andra ingripandemöjligheter byggnadsnämnden har mot åtgärder som strider mot PBL eller lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. eller mot föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av dessa lagar. Det finns alltså anledning att understryka att byggnadsnämnden under pågående arbeten har möjlighet att ingripa med stöd av t.ex. 10 kap. 3 andra stycket mot arbeten som utgör fara för människors liv eller hälsa eller med att begära handräckning för att åstadkomma rättelse. Förevarande bestämmelse är utformad främst med avseende på mindre omfattande men betydelsefulla brister, som t.ex. att det framkommer att arbeten utförts så att reglerna om tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga inte uppfylls fullt ut. Den är avsedd som ett effektivt och verkningsfullt påtryckningsmedel för att byggnader till alla delar skall uppfylla de krav som ställs på dem från samhällets sida.
Enligt bestämmelsen skall byggnadsnämnden ta ställning till i vilken omfattning byggnaden skall få användas. I detta uttryck ligger att förbudet både kan avse visst slag av användning och användning av viss del av en byggnad."
Om tolkningen inte skulle vara denna innebär det en mycket betydande försämring ur tillgänglighets- och användbarhetsaspekten för personer med funktionsnedsättningar.

10 kap 9§
Enligt denna paragraf skall man inte behöva ha kontrollansvariga när det gäller små ändringar i en- eller tvåbostadshus eller andra små åtgärder enligt föreskrifter som regeringen skall meddela senare. Vi har ett i stort sett för personer med rörelsenedsättningar otillgängligt och oanvändbart bostadsbestånd. Allt som byggs nytt eller ändras - både villor och flerfamiljshus - måste därför förbättras så att någon procent av bostadsbeståndet kan kallas tillgängligt och användbart. Detta innebär att det är mist lika nödvändigt som vid andra byggnader att ha en kontrollant som ser till att lagstiftningen upprätthålls också för bostäder.

Förbundet Rörelsehindrade (FöR)
Lars Hagström
ordförande, FöR

Förbundet Rörelsehindrade
c/o Lars Hagström
Sunnanväg 2 P
222 26 Lund

Kontaktperson är även:
Mai Almén
Skarpskyttevägen 12 A
226 42 Lund

Informationsblad Juli 2009

Infoblad juli 2009

Så här inför sommar och semester kan det vara läge att reflektera lite över den vår som gått och att titta lite på vad som händer i höst.

Det första man kommer att tänka på är Marschen för tillgänglighet, som framgångsrikt lyckats med att samla till demonstrationer på 25 orter liksom konsttycket att få tunga politiker från alla partier ut på banan med löften att kraftfullt arbeta för tillgänglighet. Både alliansen och den röd/gröna koalitionen har utfäst löften att otillgänglighet i lag ska klassas som diskriminering. Bara ord än så länge tänker kanske den luttrade läsaren. Tillsammans måste vi se till att de förpliktigar.

En vägvisande indikation hur allvarligt menat detta löfte är - i alla fall från alliansens sida - får vi när Hans Ytterberg i höst förväntas redovisa sitt utredningsuppdrag. Han har av Integrations- och jämställdhetsdepartementet ett uppdrag att utreda och komplettera beslutsunderlaget om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder som diskriminering.

Det som sedan dyker upp i minnet är den uppblossande dödshjälpsdebatten under våren, som hade en lite otäckare ton denna gång. Tidigare debatters tyngdpunkt har varit lidandets problematik. Vårens debatt med medialt tunga personer i frontlinjen har gjort sig till tolk för krav på politiska riktlinjer om vad som gör att ett barns liv ska vara värt att leva. Dock inte som en allmänmänsklig existentiell debatt om vad som krävs för att ge livet ett värde. Nej, istället har den fokuserat på kroppsliga förutsättningar för att uppå ett meningsfullt liv - läs livsduglighet - hos för tidigt födda barn. Visar inte historien att vi haft nog med debatter om livsduglighet och vad de leder till. Det vi istället behöver är en levande och engagerande debatt om vad som krävs för att vi ska få en samhällsutveckling där allas lika värde respekteras och hur vi uppnår jämlikhet och full delaktighet.

FNs konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar skulle kunna vara ett redskap för en sådan debatt. Sedan FN antog konventionen år 2006 har Sverige ratificerat den och antagit ett fakultativt protokoll som innebär att den enskilde har möjlighet att klaga till FN:s internationella kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om han eller hon anser att hans eller hennes rättigheter är kränkta. Konventionen och det fakultativa protokollet gäller som lag från och med den 14 januari 2009.

Därtill har Delegationen för mänskliga rättigheter lämnat förslag (SOU 2009:36) till regeringen att huvuduppgiften för att främja, skydda och övervaka kraven i konventionen ska läggas på Diskrimineringsombudsmannen. Borde inte här övervakningsuppgiften för att garantera en objektiv granskning lagts på en egen och oberoende myndighet kan man fråga sig? (FöR planerar den 23 oktober 2009 ett seminarium med temat "Tillgänglighet - En mänsklig rättighet". Till detta är både DO, Katri Linna, och Hans Ytterberg inbjudna. Se nedan.)

LSS KOMMITTÉNS BETÄNKANDE

FöR har lämnat remissvar över LSS kommitténs förslag. Vi har varit kritiska mot framförallt två av kommitténs förslag. Det ena är kopplingen mellan förslaget till enhetliga bedömningskriterier och att dessa ska leda fram till en minskning av kostnaderna för personlig assistans. Här avser kommittén att den största delen av besparingen, 2,1 miljarder kr under en 3 årsperiod, ska kunna göras. Vi är naturligtvis i sig för att behovsbedömningarna görs likvärdiga över landet. Det andra gäller förslaget om personlig service. Kommittén föreslår här att personlig service ska begränsas till 40 timmar per vecka.

En proposition kan väntas under hösten, men det är inte troligt sägs i olika uttalanden, bl a av Kenneth Johansson (C) att ett färdigt av riksdagen antagit lagförslag ligger klart förrän i januari 2011. (Hela remissvaret finns på FöRs hemsida.)

KULTURUTREDNINGEN (SOU 2009:16)

FöR har under våren fått Kulturutredningen betänkande på remiss. I vårt remissvar tvingas vi konstatera att människor med funktionsnedsättningar inte existerar i utredarnas verklighet. Målsättningen är vacker och allomfattande på plikttroget vis. "Den nationella kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, bidra till samhällets utveckling genom att främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor." Därutöver inte ett ord om de begränsade möjligheter människor med funktionsnedsättningar har att ta del av och utöva kultur, på grund av de yttre hinder som idag begränsar eller omöjliggör detta. Man frågar sig - Varför? Är det måhända så att man slentrianmässigt faller tillbaka på det gamla ingrodda synsättet att villkoren för människor med funktionsnedsättningar kan reduceras till en fråga om handikappolitik och socialpolitisk? Men, frågar man sig, vart tog medborgarskapsperspektivet vägen? (Hela remissvaret finns på FöRs hemsida.)

VAD HÄNDER UNDER HÖSTEN - några nedslag?

LANDSMÖTE OCH SEMINARIUM på temat "Tillgänglighet - En mänsklig rättighet"

FöR planerar att hålla sitt Landsmöte fredagen den 23 oktober tillsammans med sedvanligt seminarium. Denna gång har vi för seminariet valt temat: "Tillgänglighet - En mänsklig rättighet". Plats som vanligt ABF huset i Stockholm. Inbjudna att medverka på seminariet är DO, Katri Linna samt Hans Ytterberg som har regeringens uppdrag att utreda om och i så fall hur otillgänglighet ska klassas som en form av diskriminering. Särskild kallelse och inbjudan kommer att skickas ut.

ANNAT PÅ HÖSTENS AGENDA

Ett förslag till ny plan- och bygglag samt förslag till ändring i anläggningslagen (1973:1149) har sänts ut på remiss, bl a till FöR. Svar ska lämnas till Miljödepartementet senast onsdagen den 19 augusti 2009. En proposition på LSS kommitténs betänkande förväntas komma från regeringen under hösten. Hans Ytterbergs utredning med förslag om otillgänglighet ska klassas som laglig grund för diskriminering.

ALLA ÖNSKAS EN SOLIG OCH UPPLEVELSERIK SOMMAR
Styrelsen gm
Lars Hagström, ordförande

Remissvar på kulturutredningens betänkade.

Remissvar på kulturutredningens betänkade SOU 2009:16

Betänkande SOU 2009:16. Grundanalys, Förnyelseprogram och Kulturpolitikens arkitektur av Kulturutredningen.
Förbundet Rörelsehindrade avlämnar härmed sitt remissyttrande över Kulturutredningen slutbetänkande.
Förbundet Rörelsehindrade är en intresseorganisation för människor med rörelsehinder. Värdegrunden för vårt arbete är principen om alla människors lika värde. Vårt mål är full delaktighet och jämlikhet för människor med rörelsehinder på lika villkor och i solidaritet med grupper och individer som liksom vi delar erfarenhet av ojämlikhet, diskriminering och förtryck.
För oss som lever med rörelsehinder är verkligheten ofta att vi på ett diskriminerande sätt utestängs från stora delar av dagen kulturutbud på grund av den fysiska miljöns otillgänglighet och brister i personlig och praktisk service, både vad gäller att ta del av olika kulturarrangemang och att utöva kulturaktiviteter.
Utredningens övergripande målformulering är att "Den nationella kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, bidra till samhällets utveckling genom att främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor."
"Alla" betyder för oss, konkretiserar utredningen "... mångfald, inkluderande grupper som från olika perspektiv kan uppfattas som underprivilegierade eller marginaliserade i relation till dagens kulturpolitik".
I ett mångfaldsperspektiv ingår, enligt utredningens uppfattning, en stark betoning på strävan efter jämställdhet och jämlikhet.
Målformuleringen som utredningen antagit är en både storslagen, allomfattande och som sådan invändningsfri, men den väcker frågor som: Vilka samhällsmedborgare är det, som utredningen har identifierat "som från olika perspektiv kan uppfattas som underprivilegierade eller marginaliserade i relation till dagens kulturpolitik"? Vad tycker utredningen behöver göras för att uppnå de uppsatta målen för kulturpolitiken så att de gäller alla? På dessa frågor ger utredningen inga svar.
De begränsade möjligheter människor med funktionsnedsättningar har att ta del av och utöva kultur, på grund av de yttre hinder som idag begränsar eller omöjliggör detta nämns inte alls. Det är en tystnad som är anmärkningsvärd och oroande. Har utredningen inte sett det som sin uppgift, utan bedömt denna frågeställning villkoren för människor med funktionsnedsättningar att ta del av kulturen som en handikappolitisk och socialpolitisk fråga och därmed fört bort den från utredningen bord?
Det är från vår utgångspunkt och som medborgare inte möjligt, ja oacceptabelt, att utforma en kulturpolitik som lämnar dessa frågeställningar utan svar.
Vart tog medborgarskapsperspektivet vägen?
Lund 2009-05-18
FÖRBUNDET RÖRELSEHINDRADE (FöR)
Lars Hagström
ordförande

Ja till palliativ vård. Nej till aktiv dödshjälp.

Ja till palliativ vård. Nej till aktiv dödshjälp.

Efter häktningen av den dråpmisstänkta barnläkaren har debatten om dödshjälp blossat upp. Barnläkaren Hugo Lagercrantz skriver på DN Debatt 7.3.09 att "Konsekvenserna av häktningen blir att alla hopplösa fall måste behandlas och att intensivvårdsavdelningarna blir fullständigt blockerade."

Många inom funktionshinderrörelsen har varit nära döden vid själva förvärvandet av våra funktionsnedsättningar. Komplikationer under graviditet och/eller i samband med förlossning, sjukdom eller olyckor har hotat våra liv. Flera av oss lever tack vare återupplivningsinsatser. Och ja, vi lever med funktionsnedsättningar.

Det är med stort obehag vi tar del av den nu pågående utvecklingen i dödshjälpsfrågan. Hugo Lagercrantz kräver att kammaråklagare Elisabeth Brandt ställs till svars för att ha utfärdat häktningsordern på den misstänkta barnläkaren. Samtidigt efterlyser han tydliga riktlinjer. Vi finner det märkligt att ingen från läkarskrået tidigare framfört det skriande behovet av riktlinjer vid intensivvård av barn. Debattillfällena har varit åtskilliga och Lagercrantz skriver att många läkare har avslutat livsuppehållande respiratorbehandling om barnet bedöms bli "totalförlamat och med ytterst begränsad förmåga att kommunicera med omvärlden".

Att Hugo Lagercrantz därtill varnar för att läkare som en konsekvens av risken för att bli polisanmälda kommer att "hoppa av från intensivvårdsarbete" indikerar ytterligare att det handlande barnläkaren misstänks för är praxis. Så hur kommer det sig att det är först vid en uppmärksammad polisutredning som Hugo Lagercrantz med flera väcker frågan? Behovet av riktlinjer borde göra sig som mest påmint när läkaren står där och måste fatta och verkställa detta oåterkalleliga beslut. Dessutom är resonemanget ologiskt. Vad är det som säger att en läkare som vägrar ge vård inte skulle kunna polisanmälas?

I sin artikel uppmanar Lagercrantz Socialstyrelsen och Statens medicinetiska råd (SMER) att ta sig an arbetet med rekommendationer och riktlinjer gällande borttagande och undanhållande av livsuppehållande behandling för små barn. Han ser ett problem i att definiera mänskligt liv och framhåller möjligheten att i stället för att tala om biologiskt liv försöka utröna vad som är mänskligt liv utifrån när hon kan anses ha en själ. Observera att Lagercrantz skriver om barn som "bedöms exempelvis bli" eller "med största sannolikhet kommer att drabbas". Förmodligen för att det när det gäller små barn är väldigt svårt att utom tvivel förutsäga framtida hälsa och livskvalitet. Att därtill tro sig kunna fastställa vilka som har eller kan tänkas få en själ ter sig rent ut sagt flummigt. De facto lever flera av oss inom funktionshinderrörelsen helt andra liv än läkarna förutspådde när vi var små.

Vi inom funktionshinderrörelsen vill naturligtvis inte att läkare tvingas till livsuppehållande åtgärder i fall som verkligen är bortom hopp och där patienten plågas. Men vi anser att det är oerhört viktigt att det inte lämnas utrymme att glida i definitionen av vilka som får bedömas som räddningslösa. Vi ser en fara i att man om samhället öppnar upp för dödshjälp snart börjar tänja på gränserna så att också vissa av våra funktionsnedsättningar kan komma att betraktas som hopplösa och utgöra kriterium för att begränsa våra rättigheter till medicinska insatser. Att det föranleder inskränkningar i begreppen om vad som kan anses vara värdigt liv. Vi fruktar att en öppnare inställning till dödshjälp i förlängningen kommer att innebära att man beslutar om liv och död utifrån hur resurskrävande en människa kan tänkas bli eller är och vilken nytta samhället kan få av henne. Det synsättet skulle drabba även andra grupper i deras kontakter med vården. Till exempel äldre.
Enligt publicerade studier som Johan Frostegård, professor i medicin och överläkare vid Karolinska Institutet, för fram i en debattartikel på Newsmill är det inte smärta, utan en vilja att inte ligga andra till last som får ett fåtal människor att vilja ha dödshjälp. Studier visar också att det är vanligt att människor som uttryckt önskemål om dödshjälp senare ändrar sig.

Låt oss vända lite på frågeställningarna. Hur ska vi definiera "hopplösa fall"? Vilka blir konsekvenserna om vi öppnar upp för aktiv eutanasi i fall som avfärdas som hopplösa på så lösa och flummiga boliner som Hugo Lagercrantz för fram i sin debattartikel? Hur kan vi säkerställa att vi inte låter ekonomiska aspekter färga avgörandet om vilka som får betraktas som hopplösa?

Vi är absolut för palliativ vård men vi anser att samhället aldrig får sanktionera aktivt dödande av en människa. Inte ett barn och inte en vuxen. Vad som skett i det aktuella fallet med den lilla flickan kan vi inte uttala oss om. Men Hugo Lagercrantz resonerande kräver ett bemötande.

Vilhelm Ekensteen,
ordförande Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)
Anna Barsk Holmbom,
verksamhetsansvarig Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)
Magnus Andén,
ordförande Föreningen JAG, Jämlikhet, Assistans, Gemenskap
Gerd Andén,
ordförande Brukarkooperativet JAG
Sture Jonasson,
ordförande Kooperativet STIL, Stiftarna av Independent Living i Sverige
Jonas Franksson,
projektledare STIL
Maria Johansson,
förbundsordförande, DHR
Lars Hagström,
ordförande, Förbundet Rörelsehindrade (FöR)
Pelle Kölhed,
Förbundsordförande, Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls-
och Polioskadade (RTP)
Birgitta Andersson,
fd ordförande DHR samt SHIA
Emelie Felderman,
fd språkrör, Unga rörelsehindrade
Aurora Felderman,
debattör och skribent

Möjlighet att leva som andra

(SOU 2008:77) Gemensamt uttalande antaget av berörda handikapp- och brukarorganisationer.

Möjlighet att leva som andra

"Från patient till medborgare" heter den nationella handlingsplanen för handikappolitiken som kom år 2000. Titeln understryker den nya inriktningen på den moderna handikappolitiken. I centrum står en person, inte en funktionsnedsättning. Det är miljön som skapar handikapp, inte våra kroppar. Det viktiga är vem man är eller vad man gör, inte vilken diagnos man har.
Ett av de viktigaste verktygen för att denna tanke skulle bli verklighet och inte bara fina ord på papper var LSS-lagstiftningen. LSS-lagstiftningen gav bland annat rätt till personlig assistans. En av grundtankarna med personlig assistans är att människor med funktionsnedsättning ska få leva det liv som man vill leva och äntligen bli medborgare. Personlig assistans är en revolution på funktionshinderområdet. Den har förbättrat livskvalitén enormt för många och är en av de viktigaste jämlikhetsreformerna i Sveriges historia. LSS-lagstiftningen är världsunik. Den är en lagstiftning som svenska politiker med stolthet kan visa som ett exempel för andra länder, ett exempel på hur man kan uppnå frihet, självbestämmande och jämlikhet för tidigare marginaliserade grupper.
LSS-kommittén har nu sett över lagstiftningen och lämnat sitt slutbetänkande. Vi gläds över att det slås fast att LSS fortfarande ska vara en rättighetslagstiftning och det är bra att staten tar ett helhetsansvar för den personliga assistansen. Vi ställer oss dock mycket frågande till den analys som resulterat i besparingar på 3,3 miljarder för att lagens legitimitet inte ska ifrågasättas.
I utredningen av assistansersättningens samhällsekonomiska effekter (Socialstyrelsen 2008 131 27) finner socialstyrelsen att personlig assistans är en kostnadseffektiv insats som borde utökas till fler personer. Andra utredningar visar att kostnaderna för en gruppbostad vida överstiger kostnader för personlig assistans för en enskild person som bor hemma. LSS-lagstiftningen är alltså positiv ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Det område där kommittén förväntar sig att den allra största kostnadsdämnpningen ska ske är behovsbedömningen. Genom en enhetlig bedömning över landet förväntas 2,1 miljarder sparas in. En farhåga är att den mycket detaljerade modell för behovsprövning som presenteras i utredningen (modell A) ska börja tillämpas för att uppnå den kostnadsdämpning som eftersträvas. Skulle det bli så väger vår personliga integritet och rättighet att leva som andra mycket lätt.
Ett annat betydande problem är förslaget om "personlig service med boendestöd" som det nu är utformat. Detta kommer att drabba dem som berövas rätten till personlig assistans genom att inte nå upp till golvet på 20 timmars grundläggande behov (personlig hygien, av- och påklädning, kommunikation och hjälp vid måltider). De föreslås få en personlig service enligt hemtjänstliknande modell på max fyrtio timmar i veckan. Detta kommer att få mycket olyckliga konsekvenser för dem som idag har ett dagligt behov av personlig assistans. Som förslaget är utformat så kan det också leda till att människor förlorar sina arbeten eller inte kan vara ute med sina barn, för att de inte får assistans utanför hemmet. Vi anser att förslaget om insatsen "personlig service" behöver förändras betydligt.
Ett annat förslag som vi reagerar starkt emot är att det ska krävas mer än grundläggande behov för att få assistans. Vi anser att alla människor har andra behov än omvårdnad. Förslaget i förening med att man tar bort "grundbehovet": annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade slår mot dem som har intellektuella eller kognitiva funktionsnedsättningar.
Kommittén föreslår att det ska vara möjligt att behålla sin personliga assistans vid sjukhusvistelse i upp till 6 månader om särskilda skäl är för handen. En stor grupp assistansberättigade, som inte uppfyller de särskilda kriterier som gäller för att behålla sin personliga assistans under sjukhusvistelsen, kommer att tvingas säga upp sina personliga assistenter när de läggs in på sjukhus, vilket vi inte kan acceptera. Det är viktigt att man inte p.g.a. en sjukhusvistelse tvingas slå sönder en under lång tid uppbyggd assistansrelation. En brukare som kan väntas tillbringa mycket tid på sjukhus riskerar också att inte kunna välja assistansanordnare, då det blir en för stor ekonomisk risk för anordnaren. Att bevara assistansen vid sjukhusvistelse är även viktigt för att assistenterna ska ha en skälig anställningstrygghet.
Vi hoppas att vi, genom att påtala de brister som finns, kan medverka till att ta bort de svaga punkterna i förslaget, så att vi tillsammans kan slå vakt om denna unika och kostnadseffektiva jämlikhetslag även i framtiden.

DHR Maria Johansson, Ordförande
Förbundet Rörelsehindrade Lars Hagström, Ordförande
Förbundet Unga Rörelsehindrade Daniel Pollak, Språkrör
Föreningen JAG Magnus Andén, Ordförande
Göteborgskooperativet för Independent Living, GIL Lars Enqvist, Ordförande
Handikappförbundens samarbetsorgan Ingemar Färm, Ordförande
Hjärnkraft Marie-Jeanette Bergvall, Förbundssekreterare
Independent Living Institute Adolf Ratzka, Ordförande
Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA Vilhelm Ekensteen, Ordförande
Adryan Linden Handikappolitisk Debattör
Riksförbundet för Trafik-, Olycksfalls- och Polioskadade (RTP) Pelle Kölhed, Ordförande
Stiftarna av Independent Living, STIL Sture Jonasson, Ordförande
Särnmark Assistans Mikael Särnmark, Grundare

FÖR:s remissyttrande över LSS-kommitténs slutbetänkande

Remissyttrande över LSS-kommitténs slutbetänkande 2008-77

Betänkandet SOU 2008:77, Möjlighet att leva som andra, ny lag om stöd och service till personer med funktionsnedsättning.
Förbundet Rörelsehindrade avlämnar härmed sitt remissyttrande över LSS-kommitténs slutbetänkande.

Inledning
Rätt till personlig assistans är en av de mest verkningsfulla reformer som berör människor med funktionsnedsättning. Ur handikappolitisk synvinkel är det en radikal reform genom att den utgör ett tydligt och konkret brott mot en tidigare dominerande vård- och objektssyn på människor med funktionsnedsättningar. Genom assistansreformen har människor med omfattande funktionsnedsättningar fått möjlighet att utforma sitt eget liv grundat på egna bedömningar och självbestämmande. Assistansreformens bärande principer är valfrihet, självbestämmande och integritet.
Det är för Förbundet Rörelsehindrade av avgörande betydelse att rätten till personlig assistans behåller denna kraft och frihetsskapande inriktning.
LSS kommitténs huvuduppdrag har varit att föreslå kostnadsdämpande åtgärder som innebär att kostnaderna ska planas ut med 3,3 miljarder under en 3 års period. Inriktningen på flera av kommitténs besparingsförslag är både tveksamma och oroande.

Enhetliga behovsbedömningar
Här avser kommittén att den största delen av besparingen, 2,1 miljarder kr under en 3 årsperiod, ska kunna göras. Vi är naturligtvis för att behovsbedömningarna görs likvärdiga över landet. Vår tveksamhet till kommitténs förslag gäller istället kopplingen till att dessa ska leda till en kostnadsminskning över tid.
Kommittén föreslår en modell, benämnd modell A, för behovsbedömningarna som innebär en mycket ingående granskning av hur den enskilde sökanden lever sitt liv. Vi vill här framhålla att integritetsgränsen för människor med behov av personlig assistans måste respekteras på samma villkor som gäller för andra medborgare. Det är för ett rikt välfärdssamhälle som Sverige ovärdigt att tvingas lägga en förlorad eller till och med kränkt integritet i vågskålen för rätt till personlig assistans.
Kommitténs egen kommentar till denna fråga är att framhålla "vikten av att behovsbedömningen görs på ett sätt som inte innebär att den enskildes behov granskas mer ingående än nödvändigt", vilket enligt kommittén skulle kunna göras genom att man "först urskiljer assistansbehov som sträcker sig över hela dygnet och där de aktuella aktiviteterna går i varandra eller avser den enskildes hela livssituation". Detta är ett viktigt konstaterande som kommittén gör, då det uppmärksammar vikten av att människor med de allra största behoven skyddas.
En stor del av de personer som idag har rätt till personlig assistans har dock inte behov av insatsen under dygnsvila. Vi vill därför starkt framhålla att insatsen personlig assistans måste beviljas på ett sådant sätt att den inte styckas upp och binder upp den assistansberättigade personens dagliga liv till förutbestämda tidsenheter. Med ett sådant synsätt förloras rätten och möjligheten till valfrihet, utrymme för spontana aktiviteter och självbestämmande över den egna livssituationen. Tillämpningen av modell A riskerar att leda till en sådan integritetskränkande och förödmjukande granskning.
Vi förordar därför den bedömningsmodell som i betänkandet benämns modell B. Det vill säga, med utredningens ord, att "Vid beräkning av stödtiden måste den personliga assistansens syften och mål vara vägledande. De aktiviteter som den enskilde beviljas tid för ska kunna inrymma tid då de personliga assistenternas arbetsuppgift är att vänta och finnas till hands för de behov som kan uppstå...". Vi vill särskilt poängtera betydelsen av det som här framhålls av utredningen att den personliga assistenten kan behöva finnas till hands mellan olika aktiviteter för att den enskildes behov ska kunna tillgodoses på ett sammanhängande och meningsfullt sätt.

Personlig service med boendestöd.
LSS kommittén föreslår en ny insats "Personlig service med boendestöd". Den ska ersätta insatsen personlig assistans för de personer som förlorar rätten till personlig assistans genom att kommittén samtidigt föreslår ett golv på 20 timmars grundläggande assistansbehov för att få rätt till personlig assistans.
Förslaget innebär en påtaglig försämring för en stor grupp personer, som idag har rätt till insatsen personlig assistans, om det genomförs i den utformning som föreslås i betänkandet.
Då den nya insatsen "Personlig service med boendestöd" föreslås som en LSS insats måste den tillgodoses med samma kvalitetskrav som gäller för övriga LSS insatser, det vill säga att den person som ges rätt till personlig servicen också måste erhålla denna till omfattning och kvalitet som garanterar goda levnadsvillkor. LSS kommitténs utformning av insatsen ger inte en sådan garanti.
Den personkrets som utredningen med denna nya insats främst riktar sig till är personer som även dem har behov av insatser för grundläggande behov av mycket personlig karaktär, såsom t ex med personlig hygien, med att äta, med av- och påklädning. Det är därför angeläget att dessa personer garanteras motsvarande rättighet att välja anordnare och vilka personer som ska utföra servicen som gäller för personer med rätt till personlig assistans. En sådan likvärdig ordning kan inte, vad vi kan se, innebära någon kostnadsökning, utan måste istället värderas som ett positivt utslag av det valfrihetstänkande som präglat alliansregeringens reformarbete.
Vi kan varken förstå eller acceptera kommitténs förslag att här införa ett tak på 40 timmar per vecka. Det är orimligt att personer som inte når upp till kravet på 20 timmars grundläggande behov och därför inte kommer att kunna beviljas insatsen personlig assistans, enligt kommitténs förslag, men ändå har ett faktiskt behov av personlig service som överstiger 40 timmar ska tvingas komplettera denna insats med andra samhällsinsatser, som t ex hemtjänst och arbetsbiträde.
En sådan ordning kommer att skapa gränsdragningsproblem, onödig inblandning av olika myndigheter istället för att möjliggöra för den enskilde att tillgodose ett faktiskt behov av service inom ramen för en helhetslösning.
En olycklig konsekvens av kommitténs förslag kan därför bli en inlåsningseffekt, om insatsen inte utgår från ett faktiskt behov, utan från ett, som av den enskilde inte kan uppfattas annat som ett godtyckligt satt tak. Kommittén föreslår här också att insatsen ledsagarservice enligt LSS tas bort. Samtidigt begränsas den nya insatsen "personlig service med boendestöd" till "hjälp som går att få genom hemtjänsten". Detta innebär ingrepp i den enskildes valfrihet och risk för social isolering. Sammanfattningsvis uppfattar vi att insatsen personlig service i den utformning, som kommittén föreslår måste arbetas om, om den ska uppfylla förväntat syfte.
Från Förbundet Rörelsehindrade har vi efterfrågat en reformering av hemtjänsten som ger den enskilde valfrihet och självbestämmande över insatsens innehåll och utförande, som vi benämnt personlig service.
Grundläggande för en sådan reform är att den måste utgå från de handikappolitiska målen om jämlikhet och full delaktighet.
En sådan inriktning innebär att 40 timmarstaket tas bort. De personer som har behov av insatsen ska erhålla denna utifrån ett faktiskt behov, efter samma principer som för övriga LSS insatser. De timmar som beviljas ska den enskilde kunna förfoga över efter eget bedömande både i och utanför bostaden. Personer med behov av personlig service ska vidare ges rätt att välja anordnare på samma sätt som gäller för insatsen personlig assistans. Insatsen ska, som vi ovan nämnt, utformas som en helhetslösning.
Inriktningen på insatsen personlig service, som vi förordar, är en helhetslösning som innebär en enklare och tydligare myndighetshantering. Det är också en mer kostnadseffektiv lösning än vad som skulle bli fallet om den enskilde, såsom kommittén föreslår, tvingas bli beroende av olika myndigheter och regelverk för att få sina behov tillgodosedda.
Vi vill vidare i ett antal enskilda frågeställningar som LSS kommittén behandlar hänvisa till Intressegruppen för Assistansberättigades (IfA) remissyttrande. Vi stödjer och ställer oss bakom det IfA tagit upp om:
- Huvudmannaskapet
- Avräkningsperioder
- Sjukhusvistelse
- Sjuklön
- Tillfälligt utökad assistans
- Tystnadsplikten
- Administrationsersättningen
- Dubbelassistans
- Schablon för omkostnader i hemmet
- Uppsägningslön
- När medvetslöshet råder?

Vi har här i vårt remissvar koncentrerat oss på frågor som för oss är av stor principiell betydelse. Rätten till personlig assistans med stöd av LSS har skapat faktiska möjligheter för människor med omfattande funktionsnedsättningar och stora assistansbehov att leva som andra. Det är mycket viktigt att LSS bevaras och förstärks som en handikappolitiskt radikal och verkningsfull reform.

Lund 2009-02-05
FÖRBUNDET RÖRELSEHINDRADE (FöR)
Lars Hagström
ordförande

Informationsblad - december 2008
(Jul- och Nyårskrönika)

Informationsblad - december 2008 (Jul- och Nyårskrönika)

Har 2008 varit ett bra eller dåligt år? Det är till stor del en fråga om perspektiv och förväntningar. Har människor med funktionsnedsättningar fått det bättre? Är vi mer jämlika? Är vi mer delaktiga? Det är förmodligen naivt att ställa sådana frågor. Vad betyder ett år? Måste man inte se verkligheten i 5 års eller 10 års perspektiv för att kunna uttala sig om vi har fått det bättre eller sämre?

Bedöm själva! Här delas det ut både klappar och smällare.
Smällare

• Den första smällaren går till Arbetsförmedlingen och regeringen. Arbetslösheten bland människor med funktionsnedsättningar har ökat under året. Detta är en fortsatt trend, som förstärkts även under den tid vi har haft högkonjunktur. Riksrevisionen har granskat regeringens etappmål om att arbetsgivares vilja att anställa funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga ska öka och kommit fram till att denna vilja ligger på samma nivå år 2007 som år 2000. Denna tid kännetecknas av stark ekonomisk tillväxt. Riksrevisionen konstaterar att Arbetsförmedlingen brustit i sitt sektorsansvar. Någon undersökning av viljan hos arbetsgivare att främja uppfyllelsen av detta mål har till exempel inte gjorts. Arbetsförmedlingen har heller inte utarbetat någon strategi för hur myndigheten ska nå målet. Regeringen har å sin sida under flera års tid varit medveten om Arbetsförmedlingens bristfälliga arbete med denna fråga, via kontinuerliga återrapporteringar, men har inte agerat för att åstadkomma förbättringar. Källa: RiR 2007:24, Utanförskap på arbetsmarknaden - Funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga.
• LSS kommittén har levererat en riktig smällare - ett besparingsbeting på drygt 3 miljarder. Det är en stor och grannlaga uppgift för hela handikapprörelsen att se till så den inte briserar i ansiktet på oss. Den måste skickas tillbaka med full effekt.
• Tillgängligheten - Här får regeringen en rejäl smällare för att de hyllar på stället marsch och sjunger långsamhetens lov. Det vi ser är utredning på utredning och glada tillrop utan förpliktelser.
• Ännu en smällare till regeringen. Många människor med svår sjukdom och funktionsnedsättning kommer som en följd av de nya regler som begränsar tiden för rätt till sjukpenning att tvingas gå på socialbidrag eller till förtidspension. Bra säger regeringen - ett sätt att rädda människor ur passivitetens garn. Dåligt säger vi - ett sätt att kränka enskilda människor och dra ner dem i fattigdomsfällan.
• Och så en ordentlig smällare till en stor del av landets friskolor, där en del av krutröken gott kan få lägra sig över alla de skolstyrelser som är lika goda kålsupare som också de struntar i tillgängligheten. En klapp till Sveriges Radio som satt fingret på denna underlåtelse.
• En stor smällare till Statens medicinsk-etiska råd (SMER) som vill tillåta självmord med läkarhjälp och som med mediernas hjälp sätter människovärdet i gungning.

Klappar

• Riksdagen har ratificerat FN-konventionen om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. Kanske ett verktyg för förändringar. Vi får se om det leder till initiativ som förtjänar klappar även nästa år.
• En klapp till Maria Larsson för hennes arbete med valfrihetsfrågorna. Tillkomsten av Lagen om valfrihetssystem och försöket med Fritt val av hjälpmedel innebär en liten förskjutning till förmån för brukarintresset.
• Sist ska vi naturligtvis dela ut en jättestor klapp till alla som träget och tålmodigt står på barrikaderna och kämpar för människovärde, rättvisa, jämlikhet och full delaktighet.

Här tar vår fantasi slut. Det blev mycket fler smällare än klappar att dela ut. Kära medlem hör av dig om vi glömt viktig händelse eller företeelse som borde uppmärksammas med en klapp till jul!

BETÄNKANDE OM AKTIVITETSERSÄTTNING
- SOU 2008:102

I betänkandet "Brist på brådska - en översyn av aktivitetsersättningen" föreslår utredningen att aktivitetsersättningen avskaffas. Istället införs en ny ersättning, sjukersättning till unga, som ska omfatta ungdomar som har så omfattande funktionsnedsättningar att de aldrig kommer att kunna arbeta. Den ska endast kunna beviljas om arbetsförmågan är helt nedsatt för all överskådlig framtid.

I huvudsak föreslås samma ersättningsnivåer som gäller för aktivitetsersättningen. Dock har utredningen uppmärksammat att personer med medfödda eller tidigt förvärvade funktionsnedsättningar, som är så omfattande att de aldrig kommer att kunna arbeta, behöver en mer generös försörjning än i dag. Många av dem som skulle få rätt till en sådan ersättning har betydande ekonomiska svårigheter och är beroende av löpande ekonomisk hjälp från anhöriga eller av kommunalt bistånd. Möjligheterna att införa en särskild ersättning till denna grupp bör därför snarast utredas.

Detta är ett förslag som man i ett första påseende kan känna sympati för. Den svåra uppgiften blir emellertid att undvika att en eventuell reform med denna inriktning kommer att sortera människor med funktionsnedsättningar i arbetsföra och icke arbetsföra. Oron känns särskilt befogad med tanke på samhällets hittills dokumenterade oförmåga att möjliggöra för människor med funktionshinder att få tillträde till arbetsmarknaden. Samtidigt visar utredningen på ett problem - att nuvarande ersättningssystem försätter många människor med omfattande funktionsnedsättningar i permanent fattigdom. Det är viktigt att vi diskuterar frågan. Svaret måste bli både och. En rimlig ståndpunkt är att människor som i dagens samhälle på grund av omfattande funktionsnedsättningar inte ges möjlighet att försörja sig genom eget arbete bör ha en väsentlig ekonomisk kompensation, rejält tilltagen, som tar sikte på hela förlusten under livscykeln av att ställas utanför gängse karriärmöjligheter; dvs ett slags skadestånd från samhället för denna oförmåga att bereda alla ett normalt lönearbete.

SEMINARIUM VÅREN 2009

Förbundet Rörelsehindrades seminarier som vi anordnar varje vår och höst har blivit en av våra viktigaste aktiviteter. Nu är det dags att planera vårens seminarium. Hör av dig med förslag om ämnen och vilka du vill se att vi inbjuder!

REMISSVAR LSS KOMMITTÉNS BETÄNKANDE

En påminnelse om att remissvaret på LSS-kommitténs förslag, som vi redogjorde för i Infobladet för oktober, ska vara inne den 6 februari. Hör av dig med synpunkter om vad vi ska trycka på i vårt remissvar.

FN-KONVENTIONEN - vad händer?

Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02) har fått i uppdrag att utreda om nuvarande samhällsorgan var för sig eller gemensamt uppfyller konventionens krav på oberoende mekanismer för att främja och skydda respektive övervaka genomförandet av konventionen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 april 2009. I avvaktan på utredningens resultat kommer uppgifterna att fullgöras av de organ som redan finns utan särskilt uppdrag, framförallt HANDISAM.

Den 13 november 2008 sade riksdagen enhälligt ja till att Sverige ska tillträda konventionen. Riksdagen godkände också att Sverige ansluter sig till det frivilliga protokollet till konventionen som innebär att den som upplever sina rättigheter kränkta kan klaga till en övervakningskommitté.

Tillträdet till konventionen och det fakultativa protokollet föranleder inga ändringar i gällande lagstiftning.

Den nya konventionen trädde i kraft den 3 maj 2008 sedan den ratificerats av 20 stater. Konventionen tillhör de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter men skapar inte i sig några nya rättigheter utan har till syfte att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

Än så länge är dock konventionen ett tomt beslut. Inte minst gäller det avsaknaden av lagligt stöd för vår rätt till tillgänglighet. FNs kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kritiserar Sverige för att inte tillgänglighet är ett krav i den nya diskrimineringslagen. Den åtföljs ännu inte av mätbara mål och riktlinjer för ansvar och finansiering.

NYTT ÅR - DAGS ATT BETALA MEDLEMSAVGIFTEN

Medlemsavgiften för 2009 är oförändrad, 200 kr för ett år eller ett frivilligt högre belopp. När du betalar glöm inte att ange medlemskategori ("anser dig ha ett rörelsehinder" eller är solidaritetsmedlem) och aktuell e-postadress. Senast den sista april ska medlemsavgiften enligt vår stadga vara inbetald. Men varför vänta så länge? FöRs PlusGironummer är: 17 90 25 - 2

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!
önskar
STYRELSEN
genom Lars Hagström, ordförande

FlR seminarium med oppositionen

"Det var ett givande och bra seminarium med oppositionen som FöR höll fredagen den 7 november på ABF hustet i Stockholm. Medverkanden var Lars Ohly från vänsterpartiet, Jana Nilsson från socialdemokraterna och Magnus Johansson från Miljöpartiet. Vi hade en öppen och konkret dialog. Tillgänglighet och personlig assistans var huvudfrågor, därtill kom "en skola för alla barn" och arbete. Tillsammans var vi ett 30- tal personer som mött upp.

Lars Ohly var mycket tydlig när det gällde Vänsterpartiets syn på tillgänglighet som en fråga om mänskliga rättigeheter och framhöll att det är självklart att det behövs en lagstiftning där otillgängliga miljöer stämplas som diskriminering. Magnus Johansson uttryckte att detta också var Miljöpartiets ståndpunkt i denna fråga. Tyvärr tvekar socilademokraterna i denna för oss så viktiga fråga. Jana Nilsson sa att man vill se vad Hans Ytterberg, den särskilde utredaren som regeingen tillsatt och som påbörjar sitt arbete i januari, kommer fram till.

Vår oro för försämringar av rätten till personlig assitstans efter LSS kommitténs besparingsförslag gjordes tydlig. Lars Ohly kunde inte tänka sig några nedskärningar, då han såg detta som en rättvisefråga och en plikt för samhället att tillgodose. Även Magnus Johansson och Jana Nilsson framhöll vikten av rättigheten personlig assistans och att man var medvetna om den stora betydelse pesonlig assistans har för människor med omfattande funktionsnedsättningar. Några löften om att inte utsätta rätten till personlig assistans för besparingar gav de dock inte.

Flera inlägg från deltagarna speglade en oro för Socialdemokratenas svaga intresse för villkoren för människor med funktionsnedsättningar. Från att på 70 talet ha varit drivande sitter man idag still i båten. Jana Nilsson uppmades att läsa det partiprogram som skrevs under tiden med Sven Aspling som socialminister.

Lars Ohly såg att det fanns en möjlighet för oppositionen att lägga fram ett gemensamt förslag på arbetsmöjligheter för personer med funktionsnedsättningar som idag är utestängda från arbetsmarknaden, att se över lönebidrag och Samhall samt rejält höja förtidpensionen för unga som trots ansträngningar inte får en chans till arbete."

Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering utreds

Publicerat på denna hemsida 2008-09-24.

Hans Ytterberg, i dag HomO, blir generaldirektör i Regeringskansliet.
Ytterberg kommer i Integrations- och jämställdhetsdepartementet främst att utreda och komplettera beslutsunderlaget om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder som diskriminering. Hans Ytterberg har bred erfarenhet av rättighetsfrågor och frågor om diskriminering. Han arbetar i dag som ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).

Regeringen har i propositionen "Ett starkare skydd mot diskriminering" bedömt frågan som angelägen och kommer nu att komplettera Diskrimineringskommitténs överväganden med ytterligare underlag.

- Tillgänglighet är viktigt - det handlar om mänskliga rättigheter och allas möjligheter till delaktighet, säger integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Kvarvarande frågor som rör tillgänglighet måste klargöras så att vi kan gå vidare med frågan.

I uppdraget ingår att utreda om "underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder" skulle kunna regleras som en form av diskriminering. Förslagen ska avse de samhällsområden som omfattas av regeringens proposition "Ett starkare skydd mot diskriminering" och som i dag inte har en sådan reglering. Att beskriva och analysera vilka konsekvenser det skulle få ingår också i uppdraget.

Pressmeddelande 18 september 2008 Integrations- och jämställdhetsdepartementet

INFORMATIONSBLAD - oktober 2008

Informationsblad - oktober 2008

Seminarium med oppositionen
Seminariet om regeringens handikappolitik som vi planerade att ha med Statsministern Fredrik Reinfeldt blir tyvärr inte möjligt att genomföra. Istället har vi nu satsat på att ett seminarium med oppositionen - Är ni för eller emot oss? Seminariet kommer att äga rum fredagen den 7 november på ABF huset, Sveavägen 41, Stockholm. Se också särskild inbjudan.

LSS kommitténs betänkande
Vi redogör här för de kanske viktigaste förslagen för FöRs medlemmar. Främst då de som handlar om rätten till personlig assistans.

FöR är inte officiellt remissinstans. Då det är en väldigt viktig utredning kommer vi ändå att i ett remissvar lämna våra synpunkter på utredningen förslag. Kom med synpunkter då det är en mycket viktig remiss. För att få igång debatten har vi här försökt plocka ut de förslag som så här långt känns mest angelägna att diskutera.

LSS-kommitténs förslag: Staten ska ha ett samlat huvudmannaskap för beslut om och finansiering av insatsen personlig assistans. Även beslut om tillfälligt utökat behov läggs över på staten. För övriga insatser föreslås ingen förändring av huvudmannaskapet.

Den stora frågan är de besparingar som föreslås. Tillsammans och genomförda fullt ut lämnas förslag till åtgärder inom området personlig assistans som förväntas ska leda till att den årliga kostnaden för assistansersättningen under åren 2010 - -2013 successivt minskas med omkring 3 miljarder kronor. Det motsvarar knappt 15 procent av de beräknade kostnaderna år 2010. Så stora besparingar måste leda till försämringar och att de handikappolitiska målen naggas i kanten.

Fortsatta kostnadsökningar kan, enligt kommitténs bedömning, hota assistansreformen och minska möjligheterna att använda samhällets resurser för att utveckla andra stöd- och serviceformer.

LSS- kommitténs olika delförslag:
• Rätt till insatsen personlig assistans förutsätter att man når upp till 20 timmar per vecka i grundläggande behov. Det innebär att en stort antal personer kommer att förlora rätten till personlig assistans som man idag har. De kommer istället att bli hänvisade till en ny insats, med kommunen som huvudman; personlig service med boendestöd. Rätten till personlig service med boendestöd ska avse högst 40 timmars stöd per vecka. Förslaget om insatsen personlig service med boendestöd är kopplat till att ledsagarservice försvinner som LSS insats. Rätten till denna nya insats bör, säger man, utgå från definitionen av hemtjänst, men ge den enskilde rätt till ett beslut som avser direkt stödtid. Man föreslår att personlig service med boendestöd alltid ska beviljas i tid och inte enbart i insatser för att möta olika preciserade hjälpbehov. Tid ska beviljas för en representativ period av dagligt liv, men kunna användas flexibelt utan att vid varje enskilt tillfälle bindas till de moment som tagits med vid bedömningen av stödbehovet.

Kommentar: Det som kan tyckas bra med detta förslag är att personer som idag ligger i gränslandet mellan LSS och SoL och är hänvisade till den traditionella hemtjänsten kan komma ifråga för denna nya LSS insats. Det riktigt dåliga är begränsningen till 40 timmar i veckan. Många av de som med detta förslag förlorar sin personliga assistans kommer att drabbas av stora försämringar, som negativt kan påverka hela deras sociala liv. Begränsningen i tid som förslås måste också ifrågasättas utifrån att även ledsagning ska rymmas inom dessa 40 timmar i veckan. Kopplingen till hemtjänsten är tvivelaktig och onödig. Ett dåligt paketerat förslag, som kunde ha blivit något bra.

• Det ska införas ett krav på både grundläggande behov och andra behov för rätt till personlig assistans så att den som enbart har stadigvarande omvårdnadsbehov inte kan beviljas personlig assistans. Barn och unga ska dock, tills de fyllt 21 år, ha rätt till personlig assistans även om de endast har grundläggande behov.

Kommentar: Det är viktigt att bedömningarna här blir riktiga. Misstag kan för den enskilde få ödesdigra konsekvenser. Personer med mycket stora assistansbehov kan då riskera att helt bli utan personlig assistans.

• Dubbel assistans ska beviljas först efter att möjligheterna att tillgodose behoven genom hjälpmedel och bostadsanpassningar har prövats.

Kommentar: Kan vara ett rimligt förslag om detta sköts på ett riktigt sätt.
• LSS ska förtydligas så samtliga behov utreds och beräknas efter en enhetlig modell. När det gäller personlig assistans ska även de andra behov som den enskilde har utöver de grundläggande behoven och som gäller aktiviteter i samband med boende, delaktighet i samhällslivet, träning och egenvård ska omfattas.

Så här resonerar man: Det handlar om två typer av behov: dels de grundläggande behov som anges i LSS och som ligger till grund för rätten till personlig assistans, dels vissa andra hjälpbehov. Behovsbedömningen ska även i fortsättningen avse en "typsituation", dvs. en representativ del av den enskildes dagliga liv under den tidsperiod som ett beslut om personlig assistans avser. Situationen måste så långt möjligt kunna beskrivas av den enskilde i förväg och utredas och beräknas på ett systematiskt och för hela landet enhetligt sätt av Försäkringskassan. Beskrivningen ska omfatta situationer där den enskilde behöver hjälp för att personligen utföra vissa aktiviteter. En möjlighet är att Försäkringskassan först urskiljer assistansbehov som sträcker sig över hela dygnet och där de aktuella aktiviteterna går i varandra eller avser den enskildes hela livssituation. Ett sätt att motivera assistansersättning under dygnsvila, som nämns i utredningen, är om den assistansberättigade inte själv klarar av att larma om hjälp vid behov. När det gäller personer som inte bedöms ha behov av assistans under dygnsvilan föreslås att behoven prövas mer ingående. Endast aktiva insatser för att tillgodose ett personligt behov hos den assistansberättigade ska kunna ge rätt till assistansersättning. Att ha tillsyn över någon bedöms inte som en aktiv åtgärd och kan således inte berättiga till personlig assistans/assistansersättning, enligt det resonemang som förs av utredningen. Föreligger ändå behov av annans närvaro under sådan tid får annat stöd prövas. Detta innebär t.ex. att all den tid den assistansberättigade är vaken inte utgörs av motsvarande tid för personlig assistans. Istället kan det bli fråga om att personlig assistans här beviljas som punktinsatser. Ett sådant arbetssätt kan, tror utredarna, leda till ett bättre bemötande av personer med mycket omfattande assistansbehov och dessutom ett effektivt utnyttjande av Försäkringskassans administrativa resurser. En enhetlig metodik som denna bör, enligt utredarna, kunna leda till att antalet beviljade assistanstimmar efter en genomförandeperiod på två år i genomsnitt kan komma att ligga på 100 beviljade assistanstimmar i veckan. Man räknar med att detta ska ge en besparing på 2,1 miljarder. Modellen är hämtad efter hur behovsbedömningarna idag görs i Örebro län.

Kommentar: Det är här de stora pengarna ska sparas. Förslaget är farligt. Det öppnar för bedömningar och myndighetsutövning som har som fokus att minska antalet timmar. Inte i första hans att uppnå de handikappolitiska målen. Vi ser en stor risk att du som enskild assistansberättigad blir utsatt för rimlighetsbedömningar; att dina egna val om hur du vill leva ditt liv kommer att granskas och ifrågasättas. Här måste vi alla vara mycket uppmärksamma på utvecklingen. Vi måste kräva att utarbetandet av bedömningsgrunderna inte får ske i slutna myndighetsrum.

- Regeringen bör undersöka möjligheterna till en gemensam finansiering av stat och landsting av personlig assistans som utförs i nära anslutning till sjukvård.

Kommentar: Det är en brist att man inte löst problemet med att kunna ha kvar sin personliga assistans under sjukhusvistelse.

• Bestämmelser införs i LSS för att stärka barnens ställning inom lagens tillämpningsområde och barns rätt att få relevant information och att komma till tals beträffande åtgärder som rör dem införs i LSS.

Kommentar: Självklart bra.

Som sagt detta var ett begränsat urval av de förslag som nu lagts fram av LSS - kommittén med tonvikt på personlig assistans. Hela betänkandet finns på regeringens hemsida

Regeringens budgetförslag
Vad vi kan se så är det NOLL satsningar. Vi hittar inte ett enda nytt initiativ som gäller människor med funktionsnedsättningar.

Ny strategi för tillgänglighet
Regeringen, representerad av äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, infrastrukturminister Åsa Torstensson och Sveriges Kommuner och Landstings ordförande Anders Knape kallar den nya strategin krafttag på bred front för att öka tillgängligheten. Strategin bygger på ett samarbete med Sveriges kommuner och Landsting, SKL. Den presenterade 25 september. Vi har hört det förut är vad som omedelbart slår en när man tar del av pressmeddelandet och att ordet krafttag gör sig bra på presskonferenser. Vad består nu dessa krafttag av?
Regeringen beslutade den 4 oktober 2007 att tillsätta en statssekreterargrupp med uppdrag att påskynda arbetet och ta fram en strategi för hur målen rörande tillgänglighet i handlingsplanen ska nås. I gruppen har ingått företrädare för Socialdepartementet, Näringsdepartementet, Miljödepartementet och Finansdepartementet. Samverkan har skett med Sveriges Kommuner och Landsting. Gruppen har letts av statssekreterare Ragnwi Marcelind på Socialdepartementet.
SKL kommer att stimulera tillgänglighetsarbetet genom att främja informationsutbyte mellan kommuner samt genom att lyfta och diskutera frågan om tillgänglighet under olika aktiviteter. Man kommer i första hand att använda återkommande konferenser och utbildningar som riktar sig till politiker och tjänstemän i landets kommuner som plattform för arbetet.
I samverkan med Handisam kommer SKL att stödja och inspirera kommunernas initiativ och planer på tillgänglighetsområdet, bland annat genom nätverksträffar och det s.k. E-verktyget. Genom ett fördjupat samarbete med Boverket kommer SKL också att kunna erbjuda riktade fördjupningsutbildningar för politiker och tjänstemän som särskilt arbetar med tillgänglighetsarbetet i kommunerna. Sent ska syndaren vakna. Men förmodligen behöver vi se till att han blir väckt igen. Och igen.

Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering utreds
Hans Ytterberg, i dag HomO, blir generaldirektör i Regeringskansliet. Ytterberg kommer i Integrations- och jämställdhetsdepartementet främst att utreda och komplettera beslutsunderlaget om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder som diskriminering. Hans Ytterberg har bred erfarenhet av rättighetsfrågor och frågor om diskriminering. Han arbetar i dag som ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).

Regeringen har i propositionen "Ett starkare skydd mot diskriminering" bedömt frågan som angelägen och kommer nu att komplettera Diskrimineringskommitténs överväganden med ytterligare underlag.

- Tillgänglighet är viktigt - det handlar om mänskliga rättigheter och allas möjligheter till delaktighet, säger integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Kvarvarande frågor som rör tillgänglighet måste klargöras så att vi kan gå vidare med frågan.

I uppdraget ingår att utreda om "underlåtenhet att vidta åtgärder mot bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder" skulle kunna regleras som en form av diskriminering. Förslagen ska avse de samhällsområden som omfattas av regeringens proposition "Ett starkare skydd mot diskriminering" och som i dag inte har en sådan reglering. Att beskriva och analysera vilka konsekvenser det skulle få ingår också i uppdraget.
Pressmeddelande 18 september 2008 Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Mäns våld mot kvinnor
FöR är engagerade i projektet Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar. En rapport från Handu presenterade våren 2000. Den har bland annat resulterat i en ansökan hos arvsfonden om en studiedandledning. Synskadades Riksförbund, SRF, är ansvarig för ansökan och de förbund utöver SRFsom var delaktiga i Handu rapporten är även medansvariga i ansökan om studiehandledningen.

En arbetsgrupp med representanter för förbunden arbetar nu med att ta fram studiehandledningen. Den beräknas bli klar under hösten. Birgitta Andersson representerar FöR i arbetsgruppen.

Syftet med studiehandledningen är att öka kunskapen bland kvinnor i förbunden om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar och stärka dialogen med männen om vårt gemensamma ansvar att förhindra våldet. Det är Birgitta Andersson som representerar För i detta arbete.

Kulturministerns klaverklamp
I en debattartikel skriver HandikappHistoriska Föreningen (HHF) om den nonchalans man tycker att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth visar genom att under ett och ett halvt års tid inte besvara HHF:s skrivelser och sedan hänvisa till socialministern. Det menar HHF vittnar om både ointresse och en förlegad inställning i handikappfrågor.
www.hhf.se

25 år Independent Living-rörelse i Sverige
Independent Living - rörelsen i Sverige arrangerar på Hotel Scandic Continental vid Centralstationen, Stockholm 28-29 november 2008 en konferens då man i år fyller 25 år. I december 1983 introducerades Independent Living-filosofin och dess arbetssätt i Sverige. Vårt 25 årsfirande ger oss tillfälle att fråga hur långt Independent Living-rörelsen har kommit och vart vi är på väg? Vad kan vi lära oss av våra utländska kollegor? Konferensen den 28-29 november granskar utvecklingen av IL, den internationella medborgarrättsrörelsen av människor med funktionsnedsättningar i Sverige, Europa och resten av världen. I konferensen deltar bland annat Judy Heumann och Marilyn Golden, USA, Bente Skansgård, Norge, Kalle Könkkölä, Finland, Shoji Nakanishi, Japan, John Evans, Storbritannien, Horst Frehe, Tyskland och Jos Huys, Belgien. Tillsammans med företrädare för den svenska handikapprörelsen, tjänstemän i statsförvaltningen, forskare och politiker diskuterar vi vad rörelsen i Sverige och andra länder åstadkommit. Frågor som kommer att diskuteras är: Har vi kunnat påverka lagstiftningen? Har vi ändrat samhällets och vår egen syn på människor med funktionsnedsättningar? Har vårt arbete lett till konkreta förbättringar i människors liv? Med vilka mål och medel ska vi fortsätta vår kamp för fullt medborgarskap, självbestämmande och självrespekt?

MED FÖRHOPPNING OM INTRESSANT LÄSNING

Lars Hagström

Ett nyhetsblänk daterat 2008-09-23

I Budgetpropositionen, utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet, avsnitt 4.6 finns nedanstående formulering.
"Som framgår av propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95) har regeringen för avsikt att skyndsamt låta komplettera Diskrimineringskommitténs överväganden med ytterligare underlag och därefter återkomma till riksdagen. Det gäller exempelvis frågan om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder som en form av diskriminering och dess ekonomiska konsekvenser. Arbetet mot diskriminering ingår dessutom i regeringens satsning på integration som presenteras i samband med budgetpropositionen."

Det gäller nu att ligga på för att skaka ytterligare liv i denna för oss så viktiga fråga. Nästa steg som regeringen måste ta är att komma till skott med ett utredningsdirektiv. Ordet skyndsamt kan väl bara betyda en sak - att det ska gå snabbt.

Kvällshälsning
Lasse

LSS-kommitténs slutbetänkande

Källa: Intressegruppen för Assistansberättigades Nyhetsbrev nr 8 -08.

LSS-kommitténs slutbetänkande

Den 29:e augusti överlämnar LSS-kommittén sitt slutbetänkande till regeringen. Det är först då hela slutbetänkandet blir offentligt men det har redan läckt ut en del information till media.
IfAs ordförande Vilhelm Ekensteens kommentar.

Med anledning av ryktena kring LSS-kommitténs kommande förslag vill jag klargöra att uppgiften om en åldersgräns i LSS som en besparing inte berör den personliga assistansen. Där har vi redan en åldersgräns för nybeviljande vid 65 och man behåller den assistans man har fått dessförinnan även sedan man blivit äldre. Nyheten som läckt ut är helt enkelt att även övriga LSS-insatser föreslås få en sådan 65-årsgräns för nybeviljande.
Det är olyckligt att läckor med felaktigt innehåll förekommit. Jag kan inte gå in på detaljer förrän utredningen offentliggörs 29 augusti. Några saker kan dock sägas.
Kanske då framför allt att kostnadsdämpningsdirektivet hela tiden hållit utredningen i ett järngrepp. Att förslag på kostnadsdämpningar skulle läggas har gjorts helt klart från första början. Därför har det varit viktigt för mig som företrädare för oss assistansberättigade att slå vakt om assistansreformens grundprinciper, dvs att den i första hand ska utgöra stöd åt personer med stora assistansbehov, de mest assistansberoende.
Utredningsarbetet har varit ytterst tufft. Flera förslag med direkt katastrofala konsekvenser har gått att undvika. De kostnadsdämpningsförslag som återstår blir ändå kännbara. Med en reform som kostar mycket pengar och som måste kosta mycket pengar är det desto viktigare att assistansersättningen går till de verkliga behoven. Vi är därför givetvis för att sådana assistansformer som kanske inte är personlig assistans finansieras av andra källor. Dubbel assistans, som är viktig för många, ska självklart inte beviljas slentrianmässigt i de fall den inte behövs. Och så vidare. Vi är naturligtvis för behovsbedömningar som riktar assistansen till dem som verkligen behöver den.
Men utredningen vill spara mycket pengar på just behovsbedömningen. Kan man det? För egen del ställer jag mig frågande till om det går att förena med den nationella handikapplanen. Personligen betvivlar jag starkt att det finns så mycket luft i assistanstimmarna. Om förutsättningen är att assistansberättigades möjligheter att leva som andra inte ska inskränkas, och så är det sagt, ja då är det svårt att tro att besparingarna blir så stora som man hoppas.
Just därför blir den närmaste tiden med remissyttranden, debatt och opinionsbildning oerhört betydelsefull. Vi är självklart för en korrekt behovsbedömning, en sådan vinner vi alla på, men en som slår sönder förutsättningarna för personer med funktionsnedsättningar att leva som andra går inte att godta.
IfA anordnar remisskonferenser med anledning av LSS-kommitténs slutbetänkande i Göteborg 10 september, Umeå 25 september, Stockholm 7 oktober, Jönköping 20 oktober och Malmö 23 oktober. Anmälan görs till IfAs kansli (tel 0456-28080) eller på IfAs hemsida, www.intressegruppen.info /Möten och utbildningar/Remisskonferens.

Informationsblad - juni 2008

Informationsblad - juni 2008

Hemsidan
Vår hemsida är uppdaterad och har fått en ny layout. Vi har tidigare inte haft resurser att hålla den så aktuell som vi önskat. Det ska det nu bli ändring på. Vi vill gärna få synpunkter om hemsidan och gärna också förslag på förbättringar både vad gäller utformning och innehåll. Adressen är: www.forbundetrorelsehindrade.se.

Seminarium om regeringens och Sveriges handikappolitik
Statsminister Fredrik Reinfeldt har inbjudits till ett seminarium i höst. Vi har överlåtit till honom att fastställa datum. Vi vet i skrivande stund inte om han accepterar inbjudan. Temat för seminariet är regeringens och Sveriges handikappolitik. Vår avsikt med seminariet är att i första hand ta upp det som vi ser som positivt och utvecklande med den handikappolitik som alliansregeringen för. Inte minst gäller det regeringens arbete med valfrihetsfrågorna, som t ex valfrihetsreformen inom äldre- och handikappomsorgen och det försöksprojekt som syftar till att hitta former för att öka valfriheten av hjälpmedel.

Vikten att värna rätten till personlig assistans nämns i inbjudan. Den har inneburit ett verkligt självbestämmande och är som valfrihetsreform unik i sitt slag. När det gäller personlig assistans som enskild fråga finns det också ett särskilt intresse att ta upp den på seminariet eftersom LSS kommittén den 29 augusti ska lämna sitt slutbetänkande. Bland annat kommer man att lämna förslag som syftar till att minska samhällets kostnader för personlig assistans. Detta och säkert även andra förslag från LSS kommittén kommer att ställa krav på vår uppmärksamhet och handlingsberedskap i höst. En annan viktig händelse är Sveriges ratificering av FN konventionen om rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Konventionen har mottagits positivt av regeringen. Vi skriver i inbjudan att vi skulle tycka att det vore värdefullt att diskutera vad den kan komma att innebära för oss i förhållande till den lagstiftning som redan finns och till det förändringsarbete som pågår på initiativ av regeringen.

LSS kommittén slutbetänkande - förväntas komma den 29 augusti
De Handikappades Riksförbund har med anledning av LSS kommitténs slutbetänkande sänt ut ett upprop/inbjudan till FöR och andra berörda förbund och intressenter. Det är ett upprop till samling den 5 september för att diskutera kommitténs förslag kring insatsen Personlig assistans. Initiativet har gjorts med vetskap om behovet att vi kommer att behöva mobilisera alla våra gemensamma krafter för att försöka påverka de slutgiltiga effekterna av utredningens förslag. Syftet med mötet är att dra upp riktlinjer för ett eventuellt gemensamt och kraftfullt agerande utifrån de befarade förslag till inskränkningar i lagstiftningen som kommittén förväntas presentera. FöR kommer naturligtvis att vara representerad vi denna sammankomst.

Sammanfattning av Riksdagsdebatten om regeringens förslag till "En förstärkt diskrimineringslag" i de delar där frågan om bristande tillgänglighet som grund för diskriminering tas upp. Riksdagsprotokollet från debatten är en intressant läsning, men kanske inte så uppmuntrande. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är tydligt kritiska mot att bristande tillgänglighet som grund för diskriminering inte finns med. Socialdemokraterna genom Luciano Astudillo och Lars U Granberg är visserligen också kritiska till detta, men lyckas ändå i sina inlägg undvika att nämna lagstiftningsfrågan.

Så har vi folkpartiet. Eva Flyberg finner frågan angelägen, men ytterst komplicerad. Hon delar regeringens uppfattning - föga överraskande - att saken behöver utredas vidare och värdesätter att detta ska ske skyndsamt. Samtidigt avslöjar hon sin okunnighet genom att uttala att det innan 2010 inte är möjligt att belägga någon med vite eftersom tidsfristen ännu inte har löpt ut.

Nyamko Sabuni, ansvarig minister, framhåller i sitt inlägg att Diskrimineringskommitténs förslag var bristfälliga och att konsekvens- och kostnadsanalysen var ytterst knapphändig. Det besked hon lämnar är att denna fråga har regeringen valt att ta itu med skyndsamt för att kunna återkomma till riksdagen under denna mandatperiod. Men som sagt, 4 månader har nu gått och ännu har vi inte sett något direktiv till en kommande utredning. Hon avslutar sitt inlägg med att konstatera att Marschen för tillgänglighet och den namninsamling som kommer att överlämnas till regeringen visar på trycket från handikapprörelsen.

Barbro Westerholm (fp) har gjort en "semantisk" analys av de 83 sidor som Diskrimineringskommittén har författat när det gäller tillgängligheten och finner att det är en enda röra och att det är svårt att ta ut satsdelarna. Förhoppningsfullt dock så avslutar hon denna del av sitt inlägg med att vi behöver en lag som gäller tillgänglighet.

Désirée Pethrus Engström från Kristdemokraterna framställer frågan som omdiskuterad och att utredningsmaterialet än så länge är bristfälligt. Hon betonar att Kristdemokraterna gärna ser att lagen utökas så att bristande tillgänglighet betraktas som diskriminering. Maria Larsson (kd) undviker frågan i sitt anförande.

Elina Linna (v) ägnar hela sitt anförande åt tillgänglighetsfrågan. Hon avslutar med att citera ett uttalande från HSO: "Vi accepterar inte längre att inte få delta aktivt på lika villkor i det politiska, ekonomiska, sociala och kulturella livet. Vi accepterar inte längre att vara ett slags andra klassens medborgare. Tillsammans är vi ungefär en halv miljon medlemmar i den svenska handikapprörelsen. Var femte person i Sverige beräknas ha en funktionsnedsättning. Vi accepterar inte längre att diskrimineras på grund av bristande tillgänglighet. Vi har fått nog."

En sammanfattande slutsats är att frågan om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund hänger på en skör tråd. Regeringens ansvarige minister Nyamko Sabuni talar i Riksdagen om att man skyndsamt ska ta sig an frågan, men skapar tvivel om detta är allvarligt menat, när hon samtidigt i andra sammanhang uttalat en motsatt uppfattning. Ett tydligt uttalat stöd för en lagstiftning ges av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Moderaterna och Centerpartiet tiger. Folkpartiet och Kristdemokraterna vacklar. Socialdemokraterna lyckas gå runt frågan och tar, vad som kan utläsas av Riksdagsdebatten, inte direktställning i lagstiftningsfrågan.

Så utan ett fortsatt tryck från handikapprörelsen är risken stor att frågan politiskt kommer att självdö.

Du kan i bilaga läsa utdrag från riksdagsprotokollet där samtliga anföranden och replikväxlingar finns återgivna.

Vad finns i övrigt på den politiska agendan i höst - Frågor att hålla ögonen på!

• En proposition kan förväntas föreläggas Riksdagen med anledning av betänkandet "LOV att välja - Lag om valfrihetssystem SOU 2008:15". I utredningen föreslås utökade möjligheter att välja utförare av socialtjänstinsatser. Främst hemtjänst samt särskilt boende.
• Översyn av aktivitetsersättningen dir 2007: 183. Utredningen kan ha relevans när det gäller de ekonomiska villkoren för de av oss som blir hänvisade till livslång "förtidspensionering" Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 30 november 2008.
• Ratificeringen av FN konventionen. Lars Grönvall, regeringens utredare har här lagt fram sitt förslag. Se: 516a2b36.pdf Från FöR har vi skrivit ett remissvar. Vi framhåller i detta att att Sverige skyndsamt ratificerar konventionen. Biläggs FöR:s remissvar.
• Regeringens speciella statssekreterargrupp har uppdraget att påskynda arbetet med Nationella handlingsplanen. Den ska arbeta fram en strategi för hur målen för nationella handlingsplanen ska nå sina mål. Det gäller enkelt avhjälpta hinder, tillgänglig kollektivtrafik och tillgänglig statsförvaltning. Ragnwi Marcelind, statssekreterare på socialdepartementet, leder arbetet. Gruppen konstaterar att det är viktigt att involvera landets kommuner. Det ska ske via politiska ledningen för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
• Sverige ska tillsammans med de nordiska länderna hålla en konferens i Strasbourg den 29 - 30 oktober om FN konventionen om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning.

Assistans på flygplatser
Enligt en ny EG-förordning "om rättigheter för personer med funktionshinder och med nedsatt rörlighet", som trädde i kraft den 26 juli 2007 ska flygpassagerare med funktionsnedsättningar så långt som möjligt, ha samma möjligheter att använda flyget som andra passagerare. Förordningen innebär att flygplatsen är skyldig att tillhandahålla assistans och ge personer med funktionsnedsättning ett skydd mot diskriminering. Läs mer på Luftfartstyrelsens webbplats www.luftfartsstyrelsen.se

Försök med Fritt val av hjälpmedel
Syftet med försöket är att pröva hur enskilda kan få ökad möjlighet att själva välja hjälpmedel och vem som ska utföra utprovning och anpassning. I uppgiften ingår också att uppmärksamma behov av regelförändringar för att fullt ut kunna genomföra ett system för Fritt Val. Försökslandsting är Kronoberg, Sörmland och Stockholms län. Ansvarig för genomförande av projektet är Hjälpmedelsinstitutet. Försöket pågår från hösten 2007 till och med december 2009. Slutrapport lämnas till regeringen den 1 mars 2010. news____6282.aspx

Medlemsavgiften
En påminnelse till dig som inte hunnit betala medlemsavgiften för 2008. Medlem blir du genom att sätta in minst 200 kr på vårt postgironummer: 17 90 25 - 2. (Ange om du är medlem med rösträtt eller solidaritetsmedlem)

Förbundet Rörelsehindrade önskar Er alla
en GLAD MIDSOMMAR

Medlemsinformation från FöR - februari 2008

Medlemsinformation från FöR - februari 2008

Fredagen den 29 februari hade vi vårt Landsmöte och seminariet "Vad innebär att verkligt medborgarskap". Landsmötet samlade 14 ledamöter och till seminariet ett trettiotal deltagare.

Efter Landsmötet består styrelsen av:
Lars Hagström, ordförande
Vilhelm Ekensteen
Britt Jakobsson
Inga Leffler Gelotte, nyval 1 år
Wenche Willumsen
Karin Westlund
Lars Lundström

Christina Nyberg har lämnat styrelsen
Landsmötet antog en verksamhetsplan - som ni fått i tidigare mail. Utöver de frågor som tas där tas upp diskuterades bland annat dödshjälpsdebatten som FöR bör delta i utifrån perspektivet Livshjälp.

Seminarieverksamheten, som har blivit ett kännetecken för FöR har visat sig vara ett bra sätt att föra dialog med politiker och handikapprörelsen. Den respons som dessa fått visar att det finns ett stort behov att utveckla debatten om funktionshindrades villkor i dagens Sverige utifrån ett medborgarsskapsperpektiv. Kanske ett nytt angreppssätt som diskuterades är att arbeta i FöR som en Tankesmedja - att bjuda in till en öppen debatt i denna för oss avgörande fråga.

Diskrimineringslagstiftningen och tillgänglighetsfrågan är just nu mer aktuell än någonsin. FöR har tagit initiativet till en artikel med anledning av regeringens lagrådsremiss tillsammans med flera organisationer Artikeln kommer att publiceras i Göteborgsposten, troligen på söndag. (Jag bifogar artikeln) Denna fråga diskuterades naturligtvis också på vårt seminarium. De närvarande politikerna stödde vår uppfattning att bristande tillgänglighet måste ses som en form av diskriminering och ingå i en samlad diskrimineringslagstiftning. Om än kanske inte så uttalat tydligt som vi hade önskat.

En annan för oss helt avgörande fråga som togs upp var rätten till personlig assistans. Ordföranden i LSS kommittén, Kenneth Johansson, som medverkade på seminarierit, försäkrade att avsikten med kommitténs arbete är att lägga förslag som säkrar rätten till personlig assistans i ett långsiktigt perspektiv. Men eftersom kommittén enligt direktiven har i uppdrag att lägga fram kostnadsdämpande förslag. Vad dessa förslag kommer att innebära vet vi inte ännu. Det finns därför stor anledning att vi ger frågan stor uppmärksamhet.
Detta var lite kort information.
Med vänliga hälsningar
Lars Hagström, ordförande

Övergripande verksamhetsprogram för 2008

Verksamhetsprogram för 2008

Förbundet Rörelsehindrades (FöR) mål är att människor med rörelsehinder ska uppnå full delaktighet och jämlikhet.

Alla ska kunna leva och röra sig fritt utan att begränsas av funktionshinder.

Till grund för arbetet ligger FöRs Manifest antaget av Landsmötet 2001-09-20.

Styrelsen föreslår att verksamheten under året koncentreras kring följande:

FöR arbetar efter huvudinriktningen att villkoren för människor med rörelsehinder är en fråga om mänskliga rättigheter och utifrån ett medborgarskapsperspektiv.

Vi ska initiera debatter och reformer samt verka pådrivande på den politiska debatten.

Seminarier
Två seminarier kommer att anordnas.

Intressepolitiska frågor under 2008

• Uppföljning av den Nationella handlingsplanen. Regeringen har tillsatt en speciell statssekreterargrupp för att påskynda arbetet. I handlingsplanen ligger tyngdpunkten på en förbättrad tillgänglighet. Strategin ska omfatta följande områden: enkelt avhjälpta hinder, tillgänglig kollektivtrafik och en tillgänglig tre hearings med centrala aktörer som har ansvar för frågorna.
• Ratificeringen av FN konventionen.
• Regeringens förslag till ny diskrimineringslag, särskilt frågan om tillgänglighet som en form av diskriminering.
• "Fritt val inom äldre- och handikappomsorgen": Utredningen ska lämna sitt slutbetänkande den 29 februari 2008. Utredningens betänkande kan vara av intresse för frågan om personlig service.
• Översyn av aktivitetsersättningen dir 2007: 183. Utredningen kan ha relevans när det gäller de ekonomiska villkoren för de av oss som blir hänvisade till livslång "förtidspensionering"
• LSS- Kommitténs slutbetänkande, som ska lämnas den 30 juni 2008.

Arbetsformer och organisation

• Hemsidan
  Hemsidan kommer att förbättras genom attraktivare layout, tillgänglighet och återkommande uppdatering
• Se över arbetsformerna - enklare och mer nätverksinriktat
• Involvera fler medlemmar i FöR:s arbete

Informationsblad - december 2007

infoblad_dec07.doc

Först en liten julbetraktelse
Huvudfrågan för Alliansen är att bekämpa utanförskap. Utanförskap får ALDRIG reduceras till en fråga om att ha arbete eller inte och inte heller till enbart en fråga om att göra människor till effektiva kuggar för tillväxtens fromma. Motsatsen till utanförskap är gemenskap, delaktighet och lika värde. Ord som politiskt måste ges bärighet inom alla samhällsområden och omfatta alla medborgare.

Enkelt avhjälpta hinder
Boverket har under året följt upp föreskrifterna om enkelt avhjälpta hinder och gjort en jämförelse med resultatet av den uppföljning som gjordes 2005. Anmärkningsvärt är att 50% av alla tillfrågade fastighetsägare fortfarande inte känner till innehållet i föreskrifterna. Det är därför angeläget att ytterligare informationsinsatser och tillsyn bör riktas främst till de stora privata fastighets- och förvaltningsföretagen, en stor grupp allmännyttiga fastighetsföretag, kommuner och övriga offentliga fastighetsägare som ännu inte kommit igång med åtgärder.
Ett antal förslag och rekommendationer till utökad information och tillsyn lämnas i rapporten, bl.a:

• Politiskt förankrade målsättningar
• Bättre kommunala resurser för att bedriva tillsyn
• Bättre utnyttjande av sakkunniga i tillgänglighet
• Inspirationsseminarier och upplevelsedagar

Tydligare bestämmelser - ett litet sammandrag
Boverket har också haft uppdraget att se över och lämna förslag till författningsändringar som kan behövas för att förtydliga och underlätta genomförandet av bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder. Man konstaterar att en otydlighet finns om vad som avses med "lokaler dit allmänheten har tillträde", där ju vi i FöR har tillskrivit regeringen angående tolkning av skollokaler och hävdat att dessa lokaler också ska vara tilllgängliga för att föräldrar ska kunna delta i sina barns skolverksamhet. Boverket anser att en framkomlig väg att i speciallagstiftning för respektive verksamhet och nämner som exempel Lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Vidare anser Boverket att rimlighetsbedömningen, d.v.s. de ekonomiska konsekvenserna för andra än ägaren behöver förtydligas. Detsamma gäller möjligheterna att senarelägga undanröjande och under vilka förutsättningar som senareläggning kan ske. Vad gäller nyttan av åtgärden anser Boverket att det är åtgärder för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga som ska ha betydelse för bedömning. Det tillsynsarbete som kommunerna har är alltför begränsat, ostrukturerat och tandlöst. Man pekar på faktorer som resursbrist, kunskapsbrist och en oklar tillsynsuppgift. Boverket anser att både länsstyrelserna och kommunerna bör ges en tydligare tillsynsroll och förbättra förutsättningarna för en tillsyn i tillräcklig omfattning.

Vill du läsa hela Boverkets uppföljning samt redovisning om förslag till författningsändringar kan du gå till www.boverket.se Sök på enkelt avhjälpa hinder.

Har du gjort någon anmälan?
Det skulle vara intressant för styrelsen att få veta om du som medlem har skickat in någon anmälan om underlåtelse att undanröja enkelt avhjälpt hinder. Om du har fått något svar från din byggnadsnämnd på din anmälan och hur det gick med ärendet.

Det är viktigt att skicka in anmälningar till byggnadsnämnden eftersom vi då bidrar till att sätta tryck på utövandet av tillsyn.
Kontakta oss gärna och berätta, helst på mail.

Diskrimineringsutredningens betänkande - vad händer?
Så här skriver regeringen på sin hemsida: "En parlamentarisk kommitté har överlämnat betänkandet En sammanhållen d iskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22). Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Regeringen avser att föreslå att de olika diskrimineringslagarna samordnas till en gemensam lagstiftning och att Jämställdhetsombudsmannen, Handikappombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning slås samman till en myndighet. Regeringen kommer också att se över hur regleringen av ersättning för kränkning vid diskriminering bör utformas. Skadestånden ska vara kännbara vid diskriminering i såväl offentliga som privata verksamheter."

Vad händer nu! I mitten av januari nästa år lämnar regeringen en lagrådsremiss till lagrådet. Det blir dock en begränsad remiss. Flera av de frågor som tas upp i diskrimineringskommitténs betänkande bedöms vara så komplicerade att de inte kan tas med i denna omgång. Tillgänglighetsfrågan ser man som en sådan komplicerad fråga. Den kommer därför inte att finnas med i lagrådsremissen som nu läggs. Det saknas konsekvens- och kostnadsanalyser, som man menar att beslutsunderlaget måste kompletteras med innan man kan ta ställning i denna för oss så viktiga fråga. En tilläggsproposition planeras att läggas om ett år. Först då vet vi om bristande tillgänglighet kommer att finnas med som en av diskrimineringsgrunderna i en sammanhållen diskrimineringslagstiftning.

Svek eller inte? Det är med stor besvikelse och med bestörtning vi tvingas konstatera bristande engagemang och byråkratiskt krumbuktande när vi istället förväntat oss allvar och politisk handlingskraft för att komma till rätta med den diskriminering på grund av otillgänglighet som vi ständigt utsätts för.

Konvention för funktionshindrades rättigheter
Sverige har aktivt medverkat i FN:s arbete för att arbeta fram en konvention för att stärka skyddet av de mänskliga rättigheter som funktionshindrade har enligt de konventioner som redan finns. Efter fem års aktiva förhandlingar i FN kunde samtliga medlemsländer i slutet av augusti 2006 enas om texten i en sådan konvention. I december 2006 antogs den av FN:s generalförsamling och den 30 mars 2007 öppnades den för undertecknande och ratifikation. Sveriges regering har undertecknat konventionen och det tillhörande fakultativa protokollet. För närvarande pågår ett arbete inom regeringskansliet för att se över huruvida svensk lagstiftning överensstämmer med konventionen inför utarbetande av en proposition om ratificering. Det finns ännu ingen officiell översättning av konventionen till svenska. Däremot har regeringskansliet låtit göra en preliminär översättning av konventionen. Den kan hämtas på nätet: Konvention om rättigheter för personer med funktionshinder

Vad händer med ratificeringen av FN konventionen? Det pågår ett beredningsarbete. Under januari träffas referensgruppen, där HSO och SRF ingår. Sedan följer en intern beredning inom berörda departement. Beredningsarbetet presenteras i en departementspromemoria, som kommer att remissbehandlas. Målsättningen är att processen fram till att frågan behandlas i riksdagen beräknas vara klar i december 2008.

Uppföljningen av den nationella handlingsplanen
Maria Larsson har tillsatt en statssekreterargrupp och en interdepartemental arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppdrag att ta fram en strategi för att nå målen i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. Uppgiften är att ta fram en strategi till den 1 mars om hur målen ska nås.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
önskar styrelsen
genom Lars Hagström, ordförande

Informationsblad - oktober 2007

Landsmötet

FÖR:s landsmöte - det sjunde i ordningen sedan 2001, då FöR bildades - hölls fredagen 21 september på ABF huset i Stockholm. Direkt efter landsmötet följde vårt sedvanliga seminarium. Denna gång var temat "En ny handikapprörelse".

På landsmötet redogjorde styrelsen för den gångna verksamhet, verksamhetsprogram och budget antogs, val till styrelsen och andra val gjordes.Karin Westlund, DHR:s avgående ordförande, ledde landsmötesförhandlingarna.

Vi hade en bra och framåtsyftande diskussion på landsmötet. Den handlade till stor del om hur vi ska se på FöR, vilken slags organisation vi ska vara, bl a i förhållande till övrig handikapprörelse. En grund för diskussionen var att villkoren för människor med funktionshinder i dagens samhälle måste ses och värderas som en fråga om mänskliga rättigheter. Ett sådant synsätt förstärks av att FN antagit en konvention med syftet "att främja och skydda personer med funktionshinders rättigheter och värdighet".

Detta innebär att våra villkor, så som det är idag, inte längre kan "utdefinieras" som "handikappfrågor" eller ses som särfrågor - icke frågor - som inte ges utrymme i den politiska debatten. En central uppgift för FöR i detta sammanhang, som framhölls på landsmötet, är att driva på en idémässig och ideologisk debatt som brett och framåtsyftande tar upp funktionshindrades villkor i dagens samhälle - både på den politiska arenan och inom handikapprörelsen. Det är en debatt där vi, samtidigt som vi utvecklar medborgarrättsperspektivet, diskuterar de funktionshinderspecifika frågorna. Det är en debatt som måste utmynna i konkreta krav på reformer och formulera svar på frågan: "Vad innebär ett verkligt medborgarskap för människor med funktionshinder?"

Det sätt som FöR utvecklats intressepolitisk, och som framstod extra tydlig på landsmötet, är att vi alltmer ska se oss som och uttalat benämna oss som en medborgarrättsorganisation för människor med rörelsehinder.

FöR:s verksamhet ska, efter beslut av landsmötet, under året koncentreras kring: Initiera en diskussion om handikapprörelsens uppgifter och organisering.
Seminariet - "En ny handikapprörelse?" - var ett första steg. Se nedan.

Arbeta för att tydliggöra och stärka perspektivet mänskliga rättigheter inom funktionshinderområdet.
En projektansökan har lämnats in till Allmänna Arvsfonden. Syftet med projektet är att fördjupa, förankra och konkretisera vad mänskliga rättigheter betyder för människor med funktionsnedsättningar på områdena miljö, kommunikation/förflyttning och personlig assistans och personlig service.

Kritiskt granska och påskynda samhällets åtaganden för att få till stånd en fysiskt tillgänglig miljö. I fokus står här att driva på arbetet med att ta fram en verkningsfull diskrimineringslagstiftning utifrån Diskrimineringskommitténs betänkande (SOU 2006:22).
Här ingår också att brett följa och påverka tillgänglighetsfrågan politiskt och i den dagliga debatten.

Uppföljning av den nationella planen för handikappolitiken. Liksom tidigare år är det FöR:s uppgift att aktivt följa och kritiskt granska detta arbete.

Internationellt utvecklingssamarbete
FöR ska arbeta för att få till stånd ett internationellt utvecklingsarbete. Ett inledande steg är att väcka intresse bland medlemmarna och finna lämpliga arbetsformer. En arbetsgrupp har tillsatts som håller i och utvecklar denna uppgift.

Kvinnor och funktionshinder
FöR har varit representerad i en arbetsgrupp kring Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Övriga organisationer som deltagit i projektet är DHR, FUB, NHR, RTP och SRF. Under våren 2007 lämnades en rapport som visade att mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar förekommer i en oroväckande och skrämmande stor omfattning. FöR avser att under kommande verksamhetsår fortsätta att aktivt engagera sig i frågan.
Landsmötet uppdrog här till styrelsen att anordna ett seminarium med främsta syfte att öka medvetenheten hos män om denna fråga.

Utöver ovanstående frågor, som är ett utdrag från styrelsen verksamhetsprogram beslutade Landsmötet:
att styrelsen framöver ska göra allt för att hålla landsmötet på våren - helst innan mars månads utgång,
att FöR med hjälp av ett "analysverktyg" granskar Alliansregeringens budgets effekter för personer med funktionsnedsättningar. Uppgiften består av ett snabbt utspel för att sedan låta det följas av en mer professionell och långtgående analys allt med förhoppning att kunna väcka medias intresse samt att följa upp tidigare seminarier genom att anordna ett seminarium på temat "Vad innebär ett verkligt medborgarskap?" samt på vilket sätt vi kan knyta FN-konventionen till vårt arbete.

Val av styrelse
Ny i styrelsen är Lars Lundström. Lars kommer från Göteborg och har också ett förflutet i DHR. Han har bl a varit ombudsman i Göteborgsavdelningen. Idag arbetar han som ombudsman för "Föreningen för de Neurosedynskadade". Maria Mattsson och Sari Nykvist har lämnat styrelsen.

Efter landsmötets beslut består styrelsen av följande personer:
Ordförande:
Lars Hagström, Lund. E-post: lars.hagstrom1@comhem.se
Ledamöter:
Vilhelm Ekensteen (vice ordf), Lund: E-post: vilhelm.ekensteen@telia.com
Britt Jakobsson, Umeå. E-post: britt.jakobsson@trgr.net
Lars Lundström, Göteborg. E-post: lars.l@ffdn.se
Christina Nyberg, Ursviken. E-post: ceny-konsult@spray.se
Wenche Willumsen, Eskilstuna. E-post: wenche.willumsen@rixmail.se

SEMINARIET "EN NY HANDIKAPPRÖRELSE?"
På seminariet deltog medlemmarna från Landsmötet samt deltagare från NHR, DHR, Unga Synskadade, HRF, FSDB, SHIA och STIL. Birgitta Andersson var moderator och ledde diskussionen. Inledningsvis redovisade var och en av deltagarna från de olika organisationerna vilka de viktiga intressepolitiska frågorna nu är för den egna organisationen.

Vi kom igång med en diskussion kring handikapprörelsens intressearbete, som vi enades om behöver fortsätta. Flertalet av deltagarna uttryckte att det fanns ett behov av att handikapprörelsen ser över arbetssätt och organisering. Men också det sätt vi för det politiska samtalet och det sätt vi tar upp villkoren för människor med funktionshinder.

Ratificeringen av FN konventionen om mänskliga rättigheter för funktionshindrade är en central och på sikt avgörande viktig uppgift att följa upp och påverka. Det är ett arbete som måste ta sin utgångspunkt i den konkreta verklighet som gäller för människor med funktionsnedsättningar. Handikappolitiken som den är formulerad i de tongivande politiska dokumenten är i sig bra, men dessa texter, mål och inriktning, påverkar inte i nämnvärd mening villkoren för människor med funktionshinder i dagens Sverige. Vi utsätts dagligen för ett godtyckligt förtryck och behandlas förmyndaraktigt. Det gäller bl a behovet av personlig service där vi istället hänvisas till en begränsande och myndighetsutövande hemtjänst som styr och dirigerar vår vardag. Samma förhållande gäller färdtjänsten och våra möjligheter att röra oss fritt. Arbetslösheten bland människor med funktionsnedsättningar är förödande stor. De av oss som är beroende av sjuk- eller aktivitetsersättning tvingas leva på existensminimum. Personlig assistans skiljer här ut sig i positiv mening, som rättighetslag. Lagens vägledande begrepp självbestämmande, valfrihet och integritet har här blivit mer än honnörsord och har på ett konkret sätt förändrat verkligheten för människor som på grund av stora assistansbehov behöver tillgång till personlig assistans.

Deltagarna på seminariet beslutade att till att börja med sinsemellan upprätta en öppen maillista för fortsatt diskussion. Det fanns intresse för att också på andra sätt hitta former för att fortsätta och utveckla diskussionen under seminariet.

Lund i oktober 2007
Lars Hagström, ordförande

Informationsblad - maj 2007

Landsmötet och seminariet om tillgänglighet och användbarhet

Som vi tidigare meddelat har Landsmötet och seminariet som skulle ha ägt rum den 11 maj ställts in. Orsaken är att inbjudna politiker och myndigheter av olika skäl inte kunnat medverka. Landsmötet och seminariet kommer att flyttas till hösten. Så snart vi har klart med datum återkommer vi med en ny inbjudan.

Medlemsavgiften
Dags att betala medlemsavgiften! Liksom tidigare finns utrymme för att betala ett högre belopp än de 200 kr som medlemsavgiften är fastställd till. Glöm inte att ange medlemskategori och aktuell e-post adress. Senast efter aprils utgång ska medlemsavgiften enligt vår stadga vara inbetald. Avgiften är 200 kr för 2007. Ange på inbetalningen om du "anser dig ha ett rörelsehinder" eller är solidaritetsmedlem. Uppge också din E-postadress. FÖR:s postgironummer är: 17 90 25 -2. (Du kommer även att få infobladet via postutskick)

Lite information om vad regeringen just nu håller på med.
Regeringen beslutade den 15 mars 2007 (dir. 2007:38) om direktiv till en utredning om fritt val inom äldre- och handikappomsorgen. Av direktiven framgår att enskilda som har rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen i form av olika sociala tjänster, såsom hemtjänst, särskilt boende för äldre m.m., ska ha möjlighet att välja utförare av dessa tjänster. Privata, ideella, kooperativa och offentliga aktörer ska på likvärdiga villkor ges möjlighet att tillhandahålla tjänsterna. Ett annat syfte med regeringens initiativ är att det ska leda till både en ökad sysselsättning och att konkurrensen mellan olika anordnare ska medföra bättre kvalitet på verksamheterna. Utredarens uppdrag är bl a att beakta vilka konsekvenser valfrihetssystemet kan få för särskilt utsatta grupper som t.ex. dementa och andra svårt sjuka.

Från FöR ser vi det som en angelägen uppgift att följa vad som händer med denna utredning. Positiva delar i den är naturligtvis den enskildes större valfrihet av anordnare. Det är dock synd att de tjänster som ska omfattas begränsas till vad som är möjligt att erhålla som bistånd enligt socialtjänstlagen. I direktivet förs begreppet tilläggstjänst fram. Det är tjänster som ligger utanför biståndsbeslutet. En tilläggstjänst baseras på en överenskommelse mellan den biståndsberättigade och utföraren och ska enligt direktivet betalas av den som mottar tjänsten. Utredarens förslag ska säkerställa och om möjligt underlätta att sådana tilläggstjänster kan erbjudas. Omedelbart kan detta uppfattas som en bra tanke, men i förlängningen kan det innebära att de samhällsfinansierade delarna av dessa tjänster ytterligare kommer att beskäras. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 januari 2008. Utredare är Acko Ankarberg Johansson, Kommunstyrelsens ordförande (kd) i Jönköping.

Mer pengar till lönebidrag och till Samhall (Källa: regeringens vårproposition) I regeringens vårproposition tillförs pengar för att stärka möjligheterna till arbete för människor med funktionshinder som har en nedsatt arbetsförmåga. Syftet är bl.a. att den tillfälliga ökningen av antalet lönebidragsplatser 2006 och 2007 bibehållas 2008 samt att det kan ske en ytterligare ökning från 2009.

Regeringen avser att starta en försöksverksamhet för att öka valfriheten när det gäller hjälpmedel till äldre och funktionshindrade. (Källa: Vårpropositionen och Ulrik Lindgren, politiskt sakkunnig hos Maria Larsson)

Försöksverksamheten är treårig och startar hösten 2007. Den ska omfatta fyra landsting med tillhörande kommuner. Det är ännu inte klart vilka det blir. Mer information än så här finns just nu inte att lämna. Vi återkommer när vi vet mer om vad denna försöksverksamhet kommer att innehålla och var den ska bedrivas.

Vad händer med Diskrimineringskommitténs betänkande?
Betänkandet "En sammanhållen diskrimineringslagstiftning" (SOU 2006:22) har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Ansvarigt departement är Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Ungefärlig tidsplan är att det ska finnas en lagrådsremiss klar i början av oktober. Vintern/våren 2008 planeras propositionen vara klar. Om innehållet i det påbörjade arbetet med propositionen återkommer vi till, när sådan information är tillgänglig, i kommande infoblad.

FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Vid det första undertecknandetillfället, som ägde rum den 30 mars, har ca 70 länder skrivit under konventionen. I ett separat protokoll (det fakultativa protokollet) finns dessutom bestämmelser om individuell klagorätt. Det innebär att personer med funktionshinder kan anmäla diskriminering eller annan kränkning till övervakningskommittén. Sverige har som ett av 40 länder också skrivit under denna del.

För att en proposition ska kunna läggas för ratificering av riksdagen krävs att innehållet i konventionen överensstämmer med svensk lagstiftning. Vid kontakt med Socialdepartementet har vi fått information om att arbetet med en sådan översyn av svensk lagstiftning påbörjats. Mindre skillnader utgör förmodligen inget hinder för ratificering, men om det visar sig att det finns större avvikelser kan ifrågavarande lagar först behöva ändras. I december när översynen beräknas vara klar vet vi svaret på denna fråga. Samtidigt arbetar man inom socialdepartementet med att översätta konventionstexten till svenska. Ett utkast ska vara klart innan sommaren. Det kommer att diskuteras på en hearing med representanter för handikapprörelsen, bland annat för att inhämta synpunkter på hur vissa begrepp och uttryck bäst översätts till bra svenska - utifrån både språkliga och handikappolitiska utgångspunkter. Helt klar ska översättningen vara i början av hösten.

Projektet "Mäns våld mot kvinnor med funktionshinder"
Utredningsinstitutet HANDU har genomfört en nationell studie om "Mäns våld mot kvinnor med funktionshinder". Rapporten ska presenteras på ett seminarium den 28 maj med inbjudna deltagare från de organisationer som står bakom uppdraget till HANDU att göra denna utredning. FöR är en av dessa. Vår representant i utredningen är Birgitta Andersson, som också medverkar på seminariet. Rapporten visar på en skrämmande verklighet. Exempelvis har så många som var tredje kvinna erfarenhet av hot, våld eller sexuella trakasserier från mäns sida. Rapporten kommer efter seminariet att finnas tillgänglig i sin helhet bl a på HANDUs hemsida.

För kännedom
I anslutning till att "Marschen för tillgänglighet" den 2 juni inbjuder STIL och Marschen för tillgänglighet till ett seminarium "Har Sverige något att lära av den anglosachsiska diskrimineringslagstiftningen?"
(Se även bilagd inbjudan)
Seminariet genomförs av STIL - Stiftarna av Independent Living i Sverige och "Marschen för tillgänglighet"

TID: Fredag den 1 juni, klockan 12.30 - 14.00.
PLATS: ABF Huset, Katasalen, Sveavägen 41, Stockholm
Föreläsare på seminariet är Steven E. Brown, Ph.D. Assistant Professor and Disabilities Scholar, at the Center on Disability Studies at the University of Hawaii och Paul Lappalainen, svensk och amerikansk jurist med inriktning mot diskrimineringsfrågor. Stil och Marschen för tillgänglighet representeras i panelen av Emma A. Johansson och Hans Filipsson.

Med vänliga hälsningar
Lars Hagström, ordförande

Informationsblad - mars 2007

Landsmötet

Landsmötet kommer att äga rum Fredag den 11 maj 2007, klockan 10.30 - 12.30, ABF Huset, Sveavägen 41, Fabiansalen, Stockholm.

I direkt anslutning till Landsmötet hålls ett SEMINARIUM OM TILLGÄNGLIGHET OCH ANVÄNDBARHET. Förutom riksdagsmän kommer vi att bjuda in representanter för Boverket, Handisam och Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Motioner kan lämnas till Landsmötet och ska vara styrelsen tillhanda senast den Fredag den 20 april 2007. Se även bifogad kallelse.

VAD HÄNDER UNDER 2007?
Vi har här försökt oss på att göra en lista över de handikappolitiska händelser som vi tror/förväntar oss ska äga rum under året:

• Diskrimineringskommitténs betänkande: En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU-2006:22)
• Assistanskommitténs betänkande: På den assistansberättigades uppdrag (SOU 2005:100)
• Socialförsäkringsutredningens betänkande: Mera försäkring och mera arbete (SOU 2006:86)
  I detta tas bl a den angelägna frågan upp om de ekonomiska villkoren som gäller för funktionshindrade vilka blir hänvisade till livslång förtidspension och därmed också permanent fattigdom. Se under rubrik: SOU/Propositioner där Anna Hedberg som är utredare redogör för ett intressant förslag, som vi bör medverka till att lyfta fram i debatten.

• Ansvarskommitténs slutbetänkande (SOU 2007:10)
  Det finns mycket i förslaget att diskutera. Betänkandet tar upp frågor som statens normerande och samordnade uppgifter, medborgarbegreppet, ansvar och ansvarsutkrävande, rättighetslagstiftning, ekonomiska förutsättningar för fortsatt välfärdsutveckling, kommunalt självstyre kontra ökad tydlighet i ansvars- och uppgiftsfördelningen samt behov höga krav på ledarskap hos staten, kommunerna. Vi har nöjt oss med att till att börja med göra en sammanfattning av kommitténs betänkande utifrån vad vi tror är för oss viktiga frågor att fundera kring. Under rubrik: SOU/Propositioner finns en sammanfattning av de för oss mest intressanta delarna i Ansvarskommitténs betänkande.

• Socialstyrelsen
  Inom Socialdepartementet pågår ett arbete med att närmare belysa de ekonomiska konsekvenserna av att leva med funktionshinder. Till arbetet har knutits en referensgrupp med personer från Försäkringskassan, Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån. Rapportering av arbetet ska ske successivt till regeringen. Socialstyrelsens rapport planeras vara klar i september/oktober.
  Funktionshindrades ekonomiska villkor är en eftersatt politisk fråga. Alliansregeringen har genom sin okänsliga satsning på arbetslinjen (som utesluter människor med funktionshinder) ytterligare försvårat de ekonomiska villkoren för de av oss som till följd av funktionshinder inte ges tillträde till arbetsmarknaden.
• Boverket
  Boverket ska genomföra en uppföljning av föreskrifterna om enkelt avhjälpta hinder och göra en jämförelse med resultaten från 2005 års uppföljning samt lämna förslag på åtgärder. Uppdraget ska redovisas till regeringen (Miljödepartementet) senast den 15 september 2007.

FN KONVENTIONEN
FN:s generalförsamling har den 13 december 2006 antagit en konvention om funktionshindrades rättigheter. Konventionen lyfter särskilt fram hur länder ska bekämpa diskriminering riktad mot människor med funktionshinder. Du kan hitta konventionstexten på FN:s hemsida. Någon översättning till svenska finns ännu inte vad vi känner till. http://www.un.org/esa/socdev/enable/rights/convtexte.htm

Nästa steg är att de enskilda länderna ska ratificera och implementera konventionen i det egna landet.

Vi har från FöR tillskrivit regeringen med frågor om hur man tänker sig att hantera implementeringen av FN konventionen.

MEDLEMSAVGIFTEN
Med detta utskick har vi lagt med inbetalningskort för inbetalning av medlemsavgiften för 2007. (Du kommer även att få infobladet via postutskick) Liksom tidigare finns utrymme för att betala ett högre belopp än de 200 kr som medlemsavgiften är fastställd till. Glöm inte att ange medlemskategori och aktuell e-post adress. Senast efter aprils utgång ska medlemsavgiften enligt vår stadga vara inbetald. Avgiften är 200 kr för 2007. Ange på inbetalningen om du "anser dig ha ett rörelsehinder" eller är solidaritetsmedlem. Uppge också din E-postadress. FÖR:s postgironummer är: 17 90 25 -2

PROJEKT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
Vi arbetar med att ta fram en projektansökan om mänskliga rättigheter i avsikt att konkretisera vad den nya konventionen i praktiken kan innebära för människor med rörelsehinder. Vi har valt att belysa konventionens betydelse utifrån för oss särskilt viktiga områden som miljö, kommunikationer, personlig assistans och personlig service. Dessa områden är också valda eftersom de är grundläggande för demokrati och delaktighet i vårt samhälle. Det handlar om att kunna röra sig, att ta del av och förmedla information och att få det stöd man behöver för att kunna ha självbestämmande i sitt liv.

Med vänliga hälsningar
Lars Hagström, ordförande

Sammanfattning av ansvarskommitténs slutbetänkande (SOU 2007:10)

Ansvarkommittén lämnade sitt slutbetänkande den 27 februari. Ansvarskommitténs uppdrag har bestått i att analysera dagens samhällsorganisation och bedöma om det krävs förändringar av uppgiftsfördelning och struktur för att klara de utmaningar som de offentliga verksamheterna i framtiden kommer att ställas inför. Det har uppmärksammats i media och då främst förslaget att ersätta nuvarande länsindelning i sex till nio län och regionkommuner.

Fyra viktiga förutsättningar lyftes fram - behovet av ökad utvecklingskraft i den offentliga verksamheten, medborgarens egen medverkan och medskapande, problemen med den starka sektorisering som kännetecknar den svenska samhällsorganisationen samt behovet av en tydlig ansvarsfördelning.

GRUNDLÄGGANDE UTGÅNGSPUNKTER FÖR EN FRAMTIDA SAMHÄLLSORGANISATION

Kommitténs presenteras i en analys de utmaningar som samhällsorganisationen i framtiden kommer att ställas inför. I fokus står växande anspråk på offentliga insatser till följd av demografiska förändringar, teknisk och vetenskaplig utveckling, nya värderingar,

bättre informerade medborgare och nya politiska frågor. Också globaliseringen, det europeiska samarbetet och förmågan till en vidmakthållen vital demokrati utgör utmaningar.

Kommittén har identifierat fyra förutsättningar för att hantera dessa utmaningar:

• utvecklingskraft (förmåga till utveckling och förnyelse)
• ett ökat medskapande
• helhetssyn och minskad sektorisering, samt
• ökad tydlighet i ansvars- och uppgiftsfördelningen

Kommittén slår fast fyra förutsättningar är särskilt viktiga för den framtida utvecklingen av offentliga verksamheter:

• utvecklingskraft, det vill säga offentliga verksamheters förmåga till fortlöpande utveckling och genomgripande förnyelse av metodik, arbetssätt och organisation för att verksamheterna skall tillgodose medborgarnas behov
• ett ökat medskapande, det vill säga att medborgarna ses som aktiva och ansvarstagande individer som så långt som möjligt vill styra sina egna livsvillkor
• helhetssyn och minskad sektorisering som möjliggör omvandling av offentliga verksamheter utifrån ett samlat perspektiv på medborgarens liv och behov och som, när så behövs, förmår överskrida nuvarande sektorsgränser mellan olika offentliga verksamheter
• ökad tydlighet vad gäller fördelning av ansvar och uppgifter mellan samhällsorganisationens olika delar och nivåer.

PRINCIPER FÖR SAMHÄLLSORGANISATION

Kommittén har också identifierat sex principer för ansvarsfördelning i samhällsorganisationen:

• demokrati och legitimitet
• finansiering
• rättsäkerhet
• likvärdighet
• hushållning och effektivitet samt
• lägsta effektiva nivå.

En första princip är demokrati och legitimitet. Det är angeläget att samhällsorganisationen tillgodoser högt ställda krav på att medborgarna skall kunna skaffa sig överblick, kunskap och få möjligheter till delaktighet. Det är också väsentligt att beakta den legitimitet som ett organ med det direkta ansvaret för en verksamhet tillerkänns av medborgarna. En andra princip är finansiering. Den naturliga utgångspunkten är att ansvar och resurser i möjligaste mån bör följas åt. På verksamhetsområden med ett för stat och kommun gemensamt ansvar behövs det dessutom kompletterande principer för situationer där statliga beslut får ekonomiska konsekvenser inom kommunsektorn. Vidare måste samhällsorganisationen tillgodose höga krav på rättssäkerhet. Alla medborgare skall kunna räkna med den säkerhet som skapas genom rättsregler som tillämpas på ett förutsebart och effektivt sätt. Denna likhet inför lagen säkras bland annat genom möjligheter för medborgare att överklaga beslut som fattats av ett kommunalt eller statligt organ.

Principen om likvärdighet definierade kommittén i delbetänkandet som så att en offentlig tjänst skall vara av lika värde för alla medborgare oavsett ålder, kön, ekonomiska förutsättningar eller bostadsort. Likvärdigheten ställer samhällsorganisationen inför avvägningar mellan å ena sidan nationella övergripande mål och nationell enhetlighet och å andra sidan öppenhet för lokala lösningar och utrymme för lokalt självstyre. En femte princip är behov av en god hushållning och effektivitet eller, med andra ord, att organisation och systemlösningar befrämjar kostnadseffektivitet och att avsedda resultat och effekter uppnås. Här handlar det också om att offentlig verksamhet uppfyller krav på hållbarhet i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende. Hit hör även god utvecklingskraft, det vill säga förmåga till dynamisk anpassning av organisation och arbetsformer till nya förutsättningar. En ytterligare princip som bör beaktas är att beslut om verksamheter skall tas på den så kallade lägsta effektiva nivån. Vad beträffar den svenska samhällsorganisationen handlar det då om vilka uppgifter som bör ligga på nationell nivå (staten), vilka som bör ligga på en regional mellannivå (statlig eller med kommunalt självstyre) respektive vilka som sköts bäst på den lokala nivån. Här måste avvägningar göras mellan den överblick som finns på den nationella nivån och den närhet till problem och behov i praktiken som är en styrka ör en regional nivå eller den lokala nivån.

Vikten av ett medborgarperspektiv
En central ambition under kommitténs arbete har varit ett tydligt medborgarperspektiv såväl under analysfasen som inför ställningstaganden och förslag. Det finns ett antal värden som är särskilt viktiga i detta sammanhang

• tydlighet och begriplighet: beslut, processer och prioriteringar skall kunna överblickas och förstås av de medborgare som berörs,
• möjligheter för medborgarna att påverka de verksamheter de direkt berörs av,
• likvärdighet och respekt för olikhet: medborgare är olika och har olika behov, något som ställer krav både på bemötandet och på hur behoven tillgodoses.

Tydlighet och möjligheter att påverka anknyter direkt till kommitténs övergripande princip demokrati och legitimitet. Av stor betydelse för likvärdighet är både att rättssäkerhetens krav är uppfyllda och att det inom samhällsorganisationen finns en ansvarsfördelning och styrning som främjar likvärdighet i sak, det vill säga medborgares tillgång till välfärdstjänster och när det gäller andra levnadsvillkor.

Dessutom är det viktigt med respekt för olikhet. Om det inte finns en medvetenhet om att medborgare har skiftande behov och livssituationer, riskerar både statistik och utvärderingsanalyser att baseras på en genomsnittsmedborgare som inte existerar i verkligheten. Detta gynnar inte jämställdheten och inte heller invandrare eller infödda svenskar, gamla eller unga.

Likvärdighet - men hur?
Likvärdighet bör enligt kommitténs mening vara ett centralt vägledande värde för offentlig verksamhet, för utformningen såväl av samhällsorganisationen som av den statliga styrningen.

Beroende på sammanhanget handlar likvärdighet ibland om att utformningen av en offentlig tjänst skall vara lika för alla. Till exempel är det inom vården viktigt att tillgängligheten är lika god för alla medborgare oavsett ålder, bostadsort, etcetera. Ibland är det snarare medborgarens nytta av den offentliga tjänsten som betonas när det gäller likvärdighet. Likvärdighet är inte en aspekt som är enkel att tillämpa. I delbetänkandet formulerade kommittén att en offentlig tjänst skall vara av lika värde för olika medborgare men ändå inte identiskt lika. Krav på likvärdighet kan vara uppfyllda även om det finns praktiska skillnader mellan samma verksamhet på olika håll. Samtidigt öppnar lokal anpassning och lokalt beslutsansvar för risken att verksamheter inte längre uppfattas som likvärdiga i en jämförelse. Innebär detta då ett behov av nationell styrning med syfte att lägga fast miniminivåer för att begränsa den lokala variationen? Eller finns det skäl att lyfta upp ansvar och beslutsfattande ovanför en lokal nivå för att motverka icke önskade variationer i likvärdighet? En stelbent uttolkning av likvärdighetsmålet skulle motverka en ändamålsenlig anpassning till lokala förhållanden och därmed försämra effektivitet och resultat för brukarna av en offentlig tjänst. Kommittén vill varna för ett alltför statiskt förhållningssätt när det gäller likvärdighet. En nationell styrning som inriktas på att specificerade mått på kvalitet och resultat vid varje tidpunkt skall vara uppfyllda i hela landet, det vill säga ett slags fullständig likvärdighet, skulle ha stora avigsidor. En nationell styrning som anger lägstanivåer för en viss offentlig service riskerar dessutom att skapa ett tak för den. Enligt kommitténs mening bör ett dynamiskt synsätt anläggas när det gäller likvärdighet. Då kan en ordning med lokal handlingsfrihet hävda ett likvärdighetskrav genom att den driver en utveckling med ständiga förbättringar. De lokala aktörernas strävan att förbättra den egna verksamheten i kombination med en nationell fokusering på likvärdighet skapar en samhällsorganisation där olika aktörer inspireras och/eller tvingas till förnyelse och därmed ökat värde för brukarna.

Vidare vill kommittén framhålla att diskussionen om likvärdighet inte bör förenklas till att gälla frågan om huvudmannaskap. Under arbetets gång har det tydliggjorts att brister i likvärdighet uppträder inom såväl den kommunala som den statliga sektorns verksamheter. Det finns ingen entydigt bästa effektiva nivå när det gäller att skapa en samhällsorganisation som befrämjar likvärdighet. Kommittén har inte funnit det möjligt att slå fast några generella principer för vilka variationer som är acceptabla inom samtliga välfärdsområden. I stället menar kommittén att det ovan redovisade synsättet kan ligga till grund när politik utformas på olika områden.

Ansvar och ansvarsutkrävande
Frågeställningar som rör ansvar och ansvarsutkrävande har en direkt koppling till kommitténs princip demokrati och legitimitet. Här vill kommittén understryka vikten av att eftersträva tydlighet när det gäller samhällsorganisationen. Dagens komplexitet och flernivåstyrning försvårar i hög grad medborgarnas förståelse av hur ansvar för välfärdstjänster och andra offentliga insatser är fördelade mellan stat, kommuner och landsting. Detta ger en utgångspunkt för förslag när det gället den statliga styrningen av kommunerna liksom för förslag med syfte att i vissa sammanhang renodla roller inom samhällsorganisationen. Förbättrade förutsättningar för medborgarnas ansvarsutkrävande är samtidigt bara en bland flera aspekter som ligger till grund för kommitténs analys och förslag. Samhällsorganisationens förmåga att skapa likvärdighet, effektivitet och utvecklingskraft i syfte att trygga den framtida välfärden, liksom bättre genomslag för politiska ambitioner och beslut, är andra syften med kommitténs förslag.

En differentierad uppgiftsfördelning?
En viktig förutsättning för principen demokrati och legitimitet är en enhetlig uppgiftsfördelning mellan olika offentliga aktörer så att samhällsorganisationen är tydlig och överblickbar för medborgarna. Skiftande förutsättningar mellan stora och små kommuner eller mellan dem med olika befolkningstäthet kan göra det nödvändigt att anpassa uppgiftsfördelningen till lokala och regionala förutsättningar. Kraven på funktionalitet i verksamheterna får då vägas mot medborgarnas behov av en tydlig och enhetlig organisation.

UTVECKLINGSTENDENSER
Ett flertal faktorer pekar mot växande anspråk på offentligt finansierade välfärdstjänster. Andelen mycket gamla kommer successivt att öka framöver med tilltagande behov av sjukvård och äldreomsorg som följd. Den medicintekniska utvecklingen öppnar nya möjligheter att förebygga, bota och lindra.

Efterfrågan på tjänster i allmänhet och personliga tjänster i synnerhet, till vilka merparten av välfärdstjänster hör, kommer att öka i takt med stigande välstånd. Samtliga dessa faktorer ställer ökade krav på utvecklingskraft inom de offentliga systemen och på investeringar i kunskap och kapacitet. Dessutom föder samhällsutvecklingen nya politikområden och ger gamla frågor ny aktualitet, något som kan exemplifieras med klimatfrågorna och konsekvenser av globaliseringen i olika avseenden.

Medborgaren i ett framtidsperspektiv
En framtida samhällsorganisation skall fungera under förutsättningar som på flera punkter skiljer sig från de som finns i dagens samhälle. Inte minst kommer de offentliga verksamheterna att möta medborgare som har betydligt större kunskaper och fler möjligheter att utöva inflytande som brukare av välfärdstjänster. Denna utveckling är redan i dag klart märkbar när det gäller hälso-och sjukvården. I dagsläget är det svårt för den enskilde att jämföra kvalitet mellan olika offentligfinansierade servicegivare. I framtiden kommer medborgaren att ha tillgång till mycket mer kvalificerad information om olika servicealternativ och jämförande data om olika servicegivare. Följden kan både bli att offentliga resurser frigörs och att de offentliga kostnaderna ökar när medborgarnas insikter om olika alternativ växer. Den framtida samhällsorganisationen kommer att möta medborgare som vill välja aktivt, något som ställer nya krav på den offentliga servicen. Växande behov av välfärdstjänster kommer dessutom ibland att innebära att medborgarna, vare sig de eftersträvar detta eller inte, får ta över ansvar för insatser som det offentliga dittills stått för. Denna tendens är sedan länge uppenbar när det gäller äldreomsorgen, där anhöriga i ökande utsträckning står för insatser som den kommunala socialtjänsten tidigare svarat för.

Ekonomiska begränsningar
Utifrån historiska trender och beteendemönster är det sannolikt att den demografiska utvecklingen kommer att verka dämpande på den ekonomiska tillväxten på några decenniers sikt.

Kommittén ser framför sig en utveckling där de offentligt tillhandahållna välfärdstjänsterna inte kan fortsätta öka i takt med medborgarnas privata konsumtion och uttrycker farhågor för att detta kommer att skapa växande spänningar och påverka medborgarnas inställning till den solidariska finansieringen av offentliga välfärdstjänster. Spänningen mellan ett ökat privat konsumtionsutrymme och ett, i historisk jämförelse, synnerligen begränsat offentligt konsumtionsutrymme blir en av de närmaste decenniernas svåraste politiska utmaningar. Man hänvisar här till en analys av hälso- och sjukvårdens utveckling på längre sikt där det konstateras ett utrymme för resurserna att växa med knappt 1 procent per år de närmaste femton åren, men att detta utrymme riskerar att krympa till under 0,5 procent per år efter 2020.

Vidare konstateras att de ekonomiska villkoren för den offentliga sektorn påverkas dessutom av att produktiviteten inom personalintensiv tjänsteproduktion inte utvecklas i samma takt som produktivitet inom varuproduktion, där möjligheterna till rationalisering är större.

De offentliga verksamheterna kommer att kräva en allt större del av den samlade produktionen, vilket i kombination med begränsade möjligheter att öka skatteuttaget, leder till påfrestningar på de offentliga finanserna.

En grundläggande förutsättning är kraftfull och kontinuerlig effektivisering och förnyelse inom vårdsystemen. En rimlig slutsats är att det behövs utvecklingskraft för en hållbar välfärd i framtiden. De samhällsekonomiska utmaningarna i framtiden handlar inte enbart om finansieringen av offentliga verksamheter. Därtill kommer den växande betydelsen av att förverkliga ett samhälle med god hushållning av naturresurserna och en i djupare mening uthållig samhällsekonomi.

Det demokratiska uppdraget
Att balansera tillgängliga resurser mot en stor mängd olika önskemål och att styra de offentliga verksamheterna kommer att ställa höga krav på ledarskap hos staten, kommunerna och landstingen. Om inte stat, kommun och landsting lyckas i det demokratiska uppdraget, riskeras en framtid med missnöje bland medborgare och frustration bland förtroendevalda i förening med behov som ej tillgodoses, försämrad likvärdighet och bristande effektivitet. Den svenska samhällsorganisationen kommer således att ställas inför stora utmaningar under kommande decennier.

Politikens europeisering
Sveriges medverkan i det europeiska samarbetet är både en fråga om att påverka centrala beslut i unionen och att genomföra dem. EU-regler skall införas i svensk rättsskipning. Medlemskapet medför nya verksamhetsformer och nya krav på styrning och kontroll. Det är inte bara sakinnehållet i ett politikområde som förändras utan även genomförandet. Reforminitiativ tas nu ofta på europeisk nivå. I ett svåröverskådligt system av mer eller mindre formaliserade grupper inom ramen för EU-kommissionen väcks frågor, formuleras problem och avgränsas handlingsalternativ. Även om inga formella beslut fattas när svenska experter och myndighetsföreträdare deltar i dessa tidiga skeden, så kan ändå i någon mån bindningar för Sverige uppkomma. Tillspetsat kan sägas att svenskar är med, men inte alltid Sverige. Frågor om den löpande relationen mellan myndigheter och regeringskansli aktualiseras, men också frågan om regeringens makt över den politiska dagordningen.

Kommittén har inte funnit skäl att aktualisera några övergripande förändringar av samhällsorganisationen som främst skulle vara motiverade av EU-medlemskapet. Däremot utgör EU-medlemskapet ett bland flera motiv bakom kommitténs förslag, såsom att den offentliga tillsynen bör samordnas, att det behövs en enhetlig regional geografi liksom förslag som rör hälso- och sjukvården och en fastlagd ordning för samråd mellan staten och kommunerna.

Vidare anser kommittén att en samlad analys av erfarenheterna av EU-medlemskapet bör ingå som ett tema i den översyn av Regeringskansliet som kommittén föreslår.

GRUNDDRAG I ETT SAMLAT REFORMFÖRSLAG
En tydlig rollfördelning i samhällsorganisationen och ett väl fungerande samspel mellan staten och kommunsektorn är centrala förutsättningar såväl för uthållig tillväxt som för en utvecklad välfärd i framtiden. Sektoriseringen inom staten behöver balanseras för att möjliggöra nya lösningar som sträcker sig över dagens verksamhetsmässiga gränser. Både styrning och verksamheter måste i högre grad än i dag bygga på en välgrundad bild av verkligheten.

Kommittén redovisar sitt uppdrag under fyra huvudrubriker:

• det samlade kommunala uppdraget,
• hälso- och sjukvårdens struktur och uppgiftsfördelning,
• regional utveckling och den regionala samhällsorganisationen,
• den statliga styrningen av samhällsorganisationen.

En mer samordnad stat
För att motverka avigsidor med sektoriseringen inom staten föreslår kommittén att de nuvarande formerna för beredning, beslut och styrning kompletteras med ett territoriellt perspektiv. Förslag läggs att förbättra samordningen inom staten genom att samspelet mellan Regeringskansliet, länsstyrelser och sektorsmyndigheter utvecklas. Vidare ingår i förslaget att länsstyrelsernas roll förnyas, dels med ett ansvar att samla offentlig tillsyn inom länet, dels med ett nytt uppdrag att ta fram tvärsektoriella kunskapsunderlag som redovisas till regeringen samtidigt som den statliga verksamheten får en enhetlig geografi.

En utvecklad statlig styrning av kommunerna
Statens styrning av kommunsektorn bör samordnas bättre och en ökad tyngdpunkt bör ligga på normering. Samtidigt bör den nationella informationsförsörjningen förbättras när det gäller såväl de kommunala verksamhetsområdena som effekter av den statliga styrningen. Den statliga tillsynen är i stor utsträckning sektoriserad. Kommittén har därför övervägt olika alternativ för en formaliserad dialog mellan staten och kommunsektorn och föreslår att en ordning med samråd mellan företrädare för regeringen och för kommunsektorn läggs fast.

Styrningen bör inriktas mot normering. Normering ålägger eller bemyndigar huvudmannen en viss uppgift och sätter ramar för uppgiftens utförande. Rättsligt bindande regler är den enda styrform som kräver efterlevnad av alla huvudmän och som kan vara utgångspunkt för tillsyn. Genom normering uppnås en mer kontinuerlig styrning än då man använder andra former. Andra styrformer skapar inte sällan ryckighet då de av kommunsektorn uppfattas som signaler om att ständigt göra nya prioriteringar. Användningen av andra styrformer bör begränsas. Den statliga kunskapsstyrningen av välfärdstjänsterna bör stärkas. Staten bör ta ett tydligare ansvar för uppföljning och utvärdering av verksamheternas utveckling och resultat ur medborgarnas perspektiv. Att förespråka normering som ett huvudspår i den statliga styrningen skall inte tolkas som att dagens regelsystem alltid är väl utformade. Även då det gäller normering uppvisar styrningen brister i form av ett tveksamt fokus där den organisatoriska formen för en tjänst ibland tas som utgångspunkt i stället för den avsedda medborgarnyttan.

Kommittén vill därför understryka betydelsen av att normering som styrform utvecklas vidare. Målsättningen för strategin bör vara en ändamålsenlig statlig styrning som värnar likvärdighet, bidrar till att de kommunala verksamheterna kan uppnå nationella mål samt ger goda förutsättningar för en effektiv lokal och regional anpassning och utveckling.

Regionkommuner med ansvar för regional utveckling
Samtidigt med en bättre samordnad stat föreslår kommittén att den regionala nivån utvecklas genom att nya direktvalda regionkommuner inrättas. Därmed ersätts landstingen med regionkommuner med ett vidgat uppdrag. Fler viktiga samhällsfunktioner kommer att omfattas av kommunal självstyrelse. I förslaget ingår att uppgifter med anknytning till utveckling och tillväxt läggs samman för att underlätta ett tvärsektoriellt arbete som samtidigt ges en demokratisk förankring på regional nivå.

Regionkommunerna ges förutsättningar att mobilisera regionens utvecklingsresurser och att företräda regionen gentemot omvärlden. Regionkommunerna föreslås också ha ansvar för att finansiera och tillhandahålla hälso- och sjukvård. Genom mer resursstarka huvudmän skapas bättre förutsättningar för långsiktigt utvecklingsarbete inom sjukvårdssystemet. Dessutom bibehålls ett decentraliserat system som bland annat kan främja utveckling genom att olika lösningar prövas hos olika huvudmän. Detta fördelar både kostnader och risker för det nödvändiga utvecklingsarbetet inom systemet.

Ett centralt tema i kommitténs analys är behovet av en enhetlig geografisk indelning på regional nivå med färre och mer jämnstora län och regioner än med dagens indelning. Detta är en grundläggande förutsättning för samverkan inom samhällsorganisationen, såväl inom staten som mellan staten och kommunsektorn. Länen och de nya regionkommunerna bör således omfatta samma geografiska områden och de statliga myndigheternas regionindelning bör som regel följa en ny framtida länsindelning.

Hälso- och sjukvård - Regionkommuner och patientlag
Ett decentraliserat hälso- och sjukvårdssystem där olika huvudmän prövar olika lösningar och sprider risker och kostnader för utvecklingsarbetet främjar såväl utvecklingskraft som effektivitet. Samtidigt är det av vikt att huvudmännen har en viss storlek för att klara de utmaningar de i framtiden kommer att ställas inför, inte minst vad gäller kunskapsbildning, kunskapsspridning och långsiktigt utvecklingsarbete. Därför föreslås att landstingens uppgifter inom hälso- och sjukvården övertas av väsentligt färre och mer jämnstora regionkommuner. Varje regionkommun bör ha ett regionsjukhus eller, om detta inte är möjligt, etablera ett institutionaliserat samarbete med en regionkommun som har det. Den statliga styrningen av hälso- och sjukvården bör renodlas mot normering. Antalet styrformer begränsas, särskilt styrformer med oklar status som överenskommelser, handlingsplaner och tillfällig projektfinansiering. Styrningen bör inriktas på medborgarens rätt till likvärdig hälso- och sjukvård.

Kommittén bedömer att det finns skäl att bryta ut tillsynen över hälso- och sjukvården från Socialstyrelsen. En ökad samordning bör ske med tillsynen över socialtjänsten. Kommittén föreslår också att bestämmelser som har betydelse för patientens ställning i hälso- och sjukvården förs samman i en patientlag. Syftet med lagen är att öka överskådligheten, främja kontakten mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen samt stärka respekten för den enskilda patientens integritet, självbestämmande och människovärde.

Lagförslaget innehåller bestämmelser om

• patientens självbestämmanderätt och inflytande över vården,
• fast läkarkontakt,
• medicinsk bedömning med mera,
• skyldighet att informera patienten,
• patientens rätt att ta del av sin journal,
• rättelse och förstörande av patientjournal,
• skyldighet att utfärda intyg om vården,
• patientnämnder,
• Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, samt
• patientens rätt till ersättning för skador.

Liksom nuvarande lagstiftning anger lagförslaget främst de skyldigheter som vårdgivarna har gentemot medborgarna. Endast ett fåtal bestämmelser innehåller för patienterna utkrävbara rättigheter. Rätten att välja en fast läkarkontakt föreslås bli stärkt och utvidgad genom att medborgarna även skall kunna välja andra läkare än specialister i allmänmedicin. Medborgarnas möjligheter att ta del av information om hälso- och sjukvårdens resultatkvalitet, processkvalitet och effektivitet bör stärkas, samtidigt som informationens användbarhet utvecklas. Den statliga styrningen bör innebära att huvudmännen ges ett väldefinierat ansvar, som även ger dem handlingsfrihet. På så sätt kan olika lösningar prövas för samverkan mellan hälso- och sjukvård och företagshälsovård, liksom mellan skola, socialtjänst och primärvård.

En socialbalk
Kommittén vill därför peka på möjligheten att utvidga den lagtekniska översynen till att också omfatta regelverket på socialtjänstens område. Ett alternativ till en hälso- och sjukvårdsbalk blir då en socialbalk. Det gäller främst socialtjänstlagen (2001:763) och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) men även lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Rättighetslagstiftning
Rättighetslagstiftning ger, till skillnad från skyldighetsbaserad lagstiftning, den enskilde individen en utkrävbar rätt. Relationen mellan individen och staten blir mer direkt och närmast av privaträttslig karaktär. Kommunens funktion som arena för prioriteringar mellan olika behov och önskemål inskränks. Kommittén konstaterar att en långt driven utveckling mot fler rättighetsbaserade välfärdstjänster skulle innebära att det svenska systemet med decentraliserat kommunalt ansvar skulle förändras i grunden. Man menar dock att de begränsade inslag av rättighetsbaserad lagstiftning som i dag finns knappast kan sägas ha förändrat relationen i stort. Det finns anledning att inte tunna ut denna lagstiftningsform genom att utvidga den till stora grupper. Det finns också anledning att noga pröva att ingen oskälig övervältring av kostnader på kommunerna sker.

Allmänna råd bör utmönstras
För att statens styrning skall vara tydlig måste det klart framgå vilka styrformer som är bindande för kommunsektorn och vilka som inte är det. Ett exempel på otydlighet i styrningen som kommittén särskilt vill uppmärksamma är myndigheternas allmänna råd. Allmänna råd uppfattas många gånger som tvingande trots att de inte är rättsligt bindande. I rättspraxis har stor hänsyn tagits till myndigheternas allmänna råd. Genom olika prejudikat binds rättstillämpningen, varvid de allmänna råden i realiteten får en status som liknar myndighetsföreskrifter. Denna utveckling skulle, om den fortsätter kunna medföra en uttunning av såväl riksdagens lagstiftningsmakt som av regeringens förordningsmakt. När de allmänna råden utmönstras blir det nödvändigt att se över regelverken och undersöka om det behövs fler bemyndiganden i lagar och förordningar. I vissa fall kan det bli aktuellt att - i stället för att ge en myndighet ett bemyndigande att utfärda föreskrifter - ytterligare bygga ut en befintlig lag eller förordning.

SÄRSKILDA YTTRANDEN
Särskilt yttrande av ledamöterna Carl Cederschiöld (m) och Göran Lennmarker (m)
Vi hade därför hellre sett en ordning med i huvudsak statlig finansiering av hälso- och sjukvården där ersättningen för sjukvårdskostnaderna följer patienten i enlighet med andan i bl.a. utvecklingen av EU:s regelverk. Oaktat detta så måste en sådan långtgående förändring utredas i särskild ordning. En väsentlig fråga i det sammanhanget är exempelvis samspelet mellan de olika rollerna som huvudman och vårdgivare. Kommittén har inte haft förutsättningar och resurser att göra en sådan djupgående genomgång av ett ändrat huvudmannaskap. Vi vill också peka på att vare sig utredningsarbetet eller andra erfarenheter visar att stora landsting generellt eller entydigt kan sägas ha en bättre sjukvård än medelstora eller små landsting. Hälso- och sjukvårdens framtida behov är därför inte för oss den huvudsakliga motiveringen för att förorda inrättandet av regionkommuner. Vi vill slutligen uttrycka vårt stöd för och understryka de möjligheter till utvecklingskraft som ligger i kommitténs förslag om patientlag, stärkt kvalitetskontroll, läkarnas roll i äldreomsorgen, och företagshälsovårdens framtida roll.

Utdrag - reservation av Hans Andersson (v)
Likaså menar jag att kommittén inte tillräckligt beaktat den ökade segregation och tendenser till ökad ojämlikhet som präglar det svenska samhället och som den offentliga organisationen inte förmått motverka. Det berör sociala och klassmässiga strukturer lika väl som mönster baserade på exempelvis kön och etnicitet. I många fall samverkar dessa bestämningsfaktorer. Otillgänglighet för och diskriminering av funktionshindrade personer är också exempel på strukturella problem i samhället där ansvarsfördelning och handlingskraft brister. Brister i jämställdhet mellan könen handlar exempelvis ofta om sammantagna effekter av arbetslivets regleringar, utformningen av socialförsäkringar, offentliga välfärdsinstitutioners volym, tillgänglighet och kvalitet liksom om fördelningen av ekonomiska resurser mellan medborgarna. Strukturell diskriminering i samhället återfaller på komplexa effekter av maktordningar där ojämlik resursfördelning samverkar med traditionella normer och attityder. Den offentliga sektorns insatser har inte lyckats motverka orättvisor, diskriminering och segregering i samhället.

Enligt min mening har kommittén inte lyckats integrera en analys av dessa förhållanden och mekanismer på ett tillräckligt brett och tydligt sätt även om det noteras i betänkandet att dessa "nya politiska frågor" är tecken på strukturella problem som är svåra att hantera. Här hade ett bredare perspektiv behövts. Å andra sidan menar jag att kommitténs fokus på likvärdighet, uppföljning och kunskapsstyrning kommer att främja ett tydliggörande av dessa frågor vilket också påpekas bl.a. i kapitel 9 om konsekvensbedömningar.

Utdrag reservation Olle Schmidt (fp)
Kommittén borde därför mer ingående ha analyserat möjligheten att införa en patientlagstiftning med tydligare rättighetsprägel kopplat till ett samhällsansvar, där medborgarens eget val och individuella rättigheter stärkts.

Den norska lagstiftningen hade kunnat tjäna som ett föredöme för en moderniserad svensk patientlagstiftning. I Norge är det staten som är huvudman för hälso- och sjukvården.
2007-03-12
Lars Hagström

Öppet brev till TV4 publicerat i Dagen den 13 april

Oreflekterat att jämföra skadad människa med grönsak - april 2005

Fredagen 1 april gällde en av diskussionerna i TV4:s morgonsoffa nyheten om amerikanskan Terri Schiavos död. Terri hade en omfattande hjärnskada sedan ca 15 år tillbaka. Hennes död föregicks av att hennes make beslutat att hennes sondmatning skulle avbrytas. P g a sin skada hade Terri själv inte något sätt att kommunicera och kunde därför inte förmedla sin egen vilja.

Samtalet i soffan leddes av TV4:s Steffo Törnquist och Anna Lindmarker. Tillsammans intervjuade de läkaren och docenten vid Karolinska Institutet Lou Brundin.

Jag ämnar inte gå in på samtalet i detalj även om åtskilligt finns att säga. Diskussionen kring sakfrågor som rätten till liv och död, vad avgör vad som är ett värdigt liv samt frågan om rätten att bestämma över andras liv såväl som det egna, får föras en annan gång. Att jag alls nämner dem beror ändå på att de alla aktualiserades under diskussionen i tv-soffan. Jag menar att frågornas dignitet bör utgöra en fingervisning åt TV4, liksom andra som ger sig in i debatten, gällande vilka kvalitetskrav man sätter upp för den debatt man för. Här menar jag att ett stort övertramp begåtts.

Eftersom jag så här i efterhand inte har tillgång till debatten kommer jag här endast att lyfta fram Steffo Törnquists uttalande; om man nu bara är en grönsak så är det kanske bäst att få dö. Jag kan dessvärre inte citera hans ordalydelse, men jag uppfattade innebörden på detta sätt. Jag vill också minnas att han under samtalet även återupprepade ordet grönsak som en bild för den situation människor med svåra skador, funktionshinder eller sjukdomar befinner sig i.

Att som programledare, för ett seriöst program, på detta sätt använda vokabulär som berövar människor i utsatta situationer deras mänskliga egenskaper måste ses som vårdslöst och oseriöst.

Självklart måste dessa frågor diskuteras öppet och offentligt. Frågan om det mänskliga livet och människovärdet är frågor som berör oss alla. Ingen av oss vet något om hur vårt liv kommer se ut imorgon. I yttrandefriheten ligger också rätten att få uttrycka sig plumpt och dumt. Men jag misstänker att en institution som TV4 ändå är mån om att lägga ribban något högre än så vad gäller medarbetarnas uttalanden i rutan.

Vilka signaler sänds ut då en känd tv-profil liknar en människas tillstånd vid en grönsaks? Jag menar att det är allvarligt! Från handikapprörelsens sida hyses oro. Om vi tittar på historien finner vi tydliga exempel på vilka syften dylikt tänkande och talande kan tjäna. Förutsättningen för Hitler att driva igenom sin systematiska utrensning av judar och andra icke önskvärda var att han först bäddade med en retorik vars målsättning var att avhumanisera grupper av människor. På kort tid förändrades människors tanke- och värdesystem till något som vi idag ställer oss främmande inför. Och samtidigt är det skrämmande för vi anar att vi alla är påverkbara och kan ändra värderingar och synsätt beroende på de influenser vi får. Därför är ordvalen av största betydelse.

Utifrån handikapprörelsens horisont ser vi denna diskussion som en fråga om framtida liv eller död. Om det idag är acceptabelt att människovärdet för personer med grava hjärnskador reduceras, vilken grupp kommer det då vara acceptabelt att ifrågasätta imorgon?

Jag tror inte för en sekund att Steffo Törnquist haft för avsikt att störta utsatta människor i en för tidig död. Men jag ålägger honom och TV4 ett stort ansvar för det vårdslösa sätt han uttryckt sig på.

Enskede 050406
Patrik Forslin
Styrelseledamot i Förbundet Rörelsehindrade (FöR)