Aktuell info

Innehåll

 • Jul- och Nyårshälsning 2011-12-23
 • Lagstifta om tillgänglighet för alla 2011-12-09
 • Moderaternas nonchalanta tystnad 2011-11-23
 • Öppet brev till statsministern 2011-10-20
 • Öppet brev till statsministern 2011-09-27
 • Seminarium 2011-09-16
 • Infoblad Juni 2011
 • Rapport om mänsliga rättigheter
 • Nyårshälsning 2011
 • Seminarium 2011-02-18
 • Sparad info (egen sida)

Jul- och Nyårshälsning

Jul- och Nyårshälsning

Regnet strilar ner, det är 5 grader varmt och det känns som vi befinner oss i mitten av september. Men almanackan går sällan fel. Den får vi lita på. Sanningen är, trots det långt ifrån jullika vädret, att JULEN står för dörren. Så GOD JUL och GOTT NYTT ÅR på er alla.

Vad minns vi av 2011? Eller kanske vi i första hand ska ställa oss frågan: Vad vill vi minnas av 2011? Det är ju de positiva minnena som triggar oss och för utvecklingen framåt. Men nu blev det lite svårt. För sanningen att säga har den funktionshinderpolitiska himmelen varit tämligen mörk. Så vi får kanske nöja oss med att leta efter de små ljusglimtarna, som vi behöver i decembermörkret och i juletider.

Vi börjar med tillgängligheten. En ljusglimt är att integrationsminister Erik Ullenhag har tagit fram ett lagförslag om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Om det blir något av det står dock skrivet i stjärnorna. Knäckfrågan är hur han ska komma förbi Moderaterna som har tagit på sig rollen som väggris. Ni vet såna som ska göra att det inte körs någon trafik på just den vägen. Från FöRs sida har vi försökt komma till tals med Moderaterna. Vi har vid två tillfällen skickat personliga brev och mejl till Fredrik Reinfeldt och även till alla moderata riksdagsledamöter, men mötts med tystnad. En tystnad som vi kanske inte ska sörja allt för mycket över när vi erinrar oss hur det kan låta när han tar bladet från munnen och uttalar sig. "Att öka tillgängligheten för en stor grupp av funktionshindrade är lätt att känslomässigt hålla med om men det är förknippat med stora resursbehov." Tänk vad som skulle ha hänt om han istället sagt: "Att öka jämlikheten för en stor grupp av kvinnor är lätt att känslomässigt hålla med om men det är förknippat med stora resursbehov." Är inte poängen med diskrimineringsförbud att det ska vara ett skydd för alla? Ytterligare kommentarer överflödiga.

Tyvärr ser det ut som den bristande respekten för och tilliten till lagar sprider sig till fler ministrar i regeringen. Helt nyligen framförde bostadsminister Stefan Attefall (KD) uppfattningen, när han i ett anförande tog upp renoveringsbehovet av husen från tiden för miljonprogrammet, att det är okey att slira på plan- och bygglagen och låta hisskravet vara förhandlingsbart. Så där har vi ännu en väggris som vill vara med och sjunga i änglakören om allt det goda och vackra, utan att behöva bekymra sig om ansvar och förpliktelser.

Under året som gått har regeringen lagt fram en strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken, för åren 2011 - 2016.
Regeringen lägger i sin i strategi stor tonvikt vid uppföljningen av funktionshinderpolitiken och att resultatet av insatserna årligen ska redovisas i budgetpropositionen. Det är i sig bra. Det bör för vår del i FöR rimligen innebära att det blir lättare att följa utvecklingen, peka ut ansvariga och kan ge ett större utrymme att vara konkreta i vår granskning av funktionshinderpolitiken. Redovisningen av de resultat som uppnås ska även utgöra en grund för regeringens rapportering om efterlevnaden av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

I grunden är regeringens strategi dock en besvikelse. Det som inte blev gjort på 10 år ger man sig nu ytterligare 5 år att klara av. Lösningen är mer kontroll och uppföljning. Men inga nya lagar, inga nya reformer och inga sanktionsmöjligheter presenteras. Mycket i strategin framstår som motsägningsfullt och vagt, samtidigt som man framhåller att det funktionshinderspolitiska arbetet behöver bli mer effektivt, systematisk, konkret och mätbart.

Inget nämns om bristande tillgänglighet som grund för diskriminering. Liknande otydliga målbeskrivningar finns även inom de andra politikerområdena som tas upp i strategidokumentet.

Handisam, regeringens ställföreträdare i funktionshinderpolitiska frågor, utpekas som räddaren i nöden och har fått uppdraget att bevaka att ansvariga sektorsmyndigheter sköter de uppdrag de ålagts av regeringen. Till det behövs både morot och rimligen även tillgång till piska, men någon sådan har Handisam inte fått till sitt förfogande. En lite elak reflektion, som här ligger nära till hands, är att Handisam ju alltid kan skvallra för ministern om någon av sektorsmyndigheterna, som t ex Transportstyrelsen eller Konsumentverket, slarvar med sitt uppdrag. Ministern kommer då förmodligen, istället för att ingripa, två sina händer och börja staka sig om ministerstyre. Och vad moroten anbelangar vem tror på att den främsta drivkraften för exempelvis Försäkringskassan och Socialstyrelsen är att få beröm på Handisams hemsida.

Det mest konkreta ska, som tas upp i strategin, ske inom arbetsmarknadspolitiken, där ju regeringen genom sin hårt drivna arbetslinje har mycket att bevisa. Således ska sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga öka. Men hur mycket ska den öka och hur ska det gå till? Statistiken visar att sysselsättningsgraden nu är nere på 50 procent. Skulle inte ett rimligt mål här kunnat vara att åtminstone öka sysselsättningsgraden med 5 procent per år fram till 2016? Det ska jämföras med sysselsättningsgraden för befolkningen i sin helhet (16 - 64 år) som är 75 procent.

Det stora problemet är att vi har ett samhällssystem som bara är intresserat av de mest produktiva i den heliga tillväxtens och konkurrensens namn. Detta medför att arbetsgivarna generellt intar en mycket krass inställning till att anställa personer med funktionsnedsättningar.

En grundläggande utgångspunkt för regeringens politik, med deras egna ord, "är att alla människors kompetens och vilja att arbeta ska tillvaratas på arbetsmarknaden. Det förutsätter att alla människor har möjlighet att delta i arbetslivet utifrån sin förmåga och sina förutsättningar." Detta är verkligen stora och förpliktigande ord, som finns att läsa i regeringens kommittédirektiv (2011:59) till enmansutredaren Christina Husmark Pehrsson. Sedan i juni har hon regeringens uppdrag att utifrån ett helhetsperspektiv se över de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Uppdraget ska redovisas senast den 16 april 2012. Vi får hoppas att utredaren inför detta uppdrag har ett mer igenkännande förhållningsätt än vad som kännetecknade hanteringen av sjukförsäkringen under hennes tid som socialförsäkringsminister.

I övrigt innehåller strategin uppdrag till 17 olika myndigheter. De ska senast den 15 mars varje år under perioden 2012-2015 inkomma med en särskild rapport till regeringen. I rapporten ska myndigheterna redovisa genomförda insatser, resultat, effekter samt ge en lägesbedömning. Rapporterna ska även redovisas till Handisam som senaste den 15 maj varje år under perioden 2012-2015 ska lämna en samlad rapport till regeringen.

Nästa år, som är det första året i regeringens strategi för funktionshinderpolitiken, blir ett viktigt test på strategins hållbarhet och om den för utvecklingen närmare mot ett samhälle som kännetecknas av full delaktighet och jämlikhet. Men då måste regeringen ändra sin attityd, uttryckt i konkret reformarbete, till att vilja se villkoren för människor med funktionsnedsättningar som en fråga om mänskliga rättigheter. En sådan reform som måste komma på plats under 2012 är att bristande tillgänglighet klassas som diskriminering. Med den står och faller trovärdigheten för regeringens funktionshinderpolitik.

Ta fram almanackan för år 2012!
Fredag den 23 mars på förmiddagen kommer vi att ha vårt landsmöte. Platsen är ABF Huset, Sveavägen 41 (Sandlersalen), Stockholm. På eftermiddagen i anslutning till landsmötet planerar vi, som brukligt ett seminarium med temat: Är målet för svensk funktionshinderpolitik FULL DELAKTIGHET OCH JÄMLIKHET allvarligt menat?
Kallelse och ytterligare information kommer att utsändas senare.
Inbjudna att medverka på seminariet är ett urval riksdagsledamöter från de olika partierna i riksdagen som aktivt visat intresse för funktionshinderpolitiska frågor. Antingen genom att man skrivit motioner av betydelse för våra livsvillkor eller på annat sätt i sin politiska gärning arbetat för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna leva på jämlika villkor med andra.
Syftet med seminariet är att vara ett tillfälle till utbyte av tankar och uppfattningar om hur vi ömsesidigt ser på svensk funktionshinderpolitik och vad som krävs för att vi i praktisk politik på allvar ska närma oss de övergripande målen "full delaktighet och jämlikhet". En viktig tanke med seminariet är vidare att etablera ett återkommande erfarenhetsutbyte med rikspolitiker från de olika riksdagspartierna, vilka tar våra frågor på allvar från ett uttalat medborgarperspektiv och vill driva dem utifrån sin position som riksdagsledamot.

NYTT ÅR = DAGS ATT BETALA MEDLEMSAVGIFTEN !!!
Medlemsavgiften för 2012 är oförändrad, 200 kr för ett år eller ett frivilligt högre belopp. När du betalar glöm inte att ange medlemskategori ("anser dig ha ett rörelsehinder" eller är solidaritetsmedlem) och aktuell e-post adress. Senast efter aprils utgång ska medlemsavgiften enligt vår stadga vara inbetald. Men varför vänta så länge. FöRs postgironummer är: 17 90 25 -2.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
önskar
Förbundet Rörelsehindrade
genom
Lars Hagström, ordförande

Lagstifta om tillgänglighet för alla

Svensk Handel motarbetar aktivt att Sverige får en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering, skriver Lars Hagström, ordförande i Förbundet Rörelsehindrade.

Gunnar Svensson och Dag Klackenberg uppmanar butiksägare och byggherrar att tillämpa gällande lagar, lyssna på kunderna och få in tillgänglighetsfrågorna redan i planeringsstadiet. (Aktuella frågor 3.12)

Det är gott och väl, men det har tydligt visat sig att det inte är tillräckligt med välvilliga upprop. Det krävs en lagstiftning som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering. Sverige har därtill ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, där det fastställs att tillgänglighet är en mänsklig rättighet.

FN har mot den bakgrunden framfört kritik till regeringen om att bristande tillgänglighet ännu inte införts som en diskrimineringsgrund i svensk lag.

I decennier har funktionshinderrörelsen krävt att det ska betraktas som diskriminering att utestänga personer från full delaktighet i samhället på grund av bristande tillgänglighet. Frågan har under årens lopp tagits upp i flera utredningar, som samtliga har kommit fram till att lagstiftning krävs.

På papperet finns det politisk enighet, men sittande regeringar har inte vågat eller velat gå emot starka ekonomiska krafter, som inte minst representerats av Svensk Handel tillsammans med Svenskt Näringsliv.

Kanske kan vi hoppas på ett genombrott då integrationsminister Erik Ullenhag (FP) aviserat ett lagförslag om en förstärkt diskrimineringslag, som nu är föremål för interna diskussioner inom alliansen. Motståndet är dock starkt och fortfarande är det bland andra Svensk Handel som aktivt motarbetar att vi får en sådan lag.

Artikeln avslutas med att vi tillsammans ska verka för att Sverige blir ett föregångsland när det gäller tillgänglighet. Om detta är allvarligt menat krävs en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering.

Varför undviker artikelförfattarna denna fråga?

LARS HAGSTRÖM

Artikel i Sydsvenskan

Moderaternas nonchalanta tystnad

Debattartikel "Moderaternas nonchalanta tystnad" 2011-11-23

Sverige är ett land som vilar på demokratisk grund. Sveriges grundlag befäster medborgerliga rättigheter som är lika för alla. Men detta gäller uppenbarligen inte alla, eftersom bristande tillgänglighet tillåts utestänga människor med funktionsnedsättningar från delaktighet i samhället på lika villkor med övriga medborgare. För att komma tillrätta med detta behöver Sverige få en lag mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet.

Politiskt, vilket gäller för alla partier, finns insikten att bristande tillgänglighet är diskriminering. Ändå tillåter man att denna diskriminering fortgår. Ett närliggande och obehagligt svar är att man ser människor med funktionsnedsättningar som andra klassens medborgare.

Frågan har därtill utretts fram och tillbaka under decennier och starka argument har framförts för att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Den sista i raden av utredningar där detta föreslås presterades av enmansutredaren Hans Ytterberg den 4 juni 2010. Samtliga riksdagspartier stöder utredarens förslag. Dock inte moderaterna!

Utredningen ligger nu hos Integrationsminister Erik Ullenhag (FP), men frågan verkar ha gått i stå, trots att Erik Ullenhag på ett seminarium med Förbundet Rörelsehindrade i februari 2011 uttryckte att han såg det som en av sina politiskt viktigaste uppgifter att föreslå riksdagen ett lagförslag om att otillgänglighet ska betraktas som grund för diskriminering och föras in i diskrimineringslagen.

Under årtionde efter årtionde har vi som lever med rörelsehinder tillsammans med en enig funktionshinderrörelse kämpat för ett tillgängligt samhälle som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättningar att fullt ut delta i det svenska samhället. Vi vill kunna göra detta utan att hindras av trappor, smala dörrar, höga trottoarkanter, avsaknad av tillgänglig kollektivtrafik mm.

Våra förhoppningar var stora i mars 2000 då den dåvarande socialdemokratiska regeringen presenterade en proposition kallad "Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken" En enig riksdag antog planen och att de närmaste årens insatser skulle koncentreras kring tre huvudområden:

• att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer
• att skapa ett tillgängligt samhälle, samt
• att förbättra bemötandet

Tillgänglighetsproblematiken fick en mycket framskjutande plats i planen. Den sågs, förutom som en viktig demokratifråga, att ett tillgängligt samhälle också leder till att människor som lever med funktionsnedsättningar får bättre möjlighet att studera, arbeta och klara det dagliga livet. Regeringen bedömde att 10 år var en lämplig tidsperiod för att kunna avhjälpa enkelt åtgärdade hinder. Vad som hände vet vi nu! Inte mycket alls! Detta trots att företrädare för de flesta partier gått med i tillgänglighetsmarscher och protesterat mot bristande tillgänglighet, hållit tal och sagt sig stå bakom funktionshinderrörelsens krav på en diskrimineringslag. Bara tomma ord hittills, som vi ser det.

Den 10 oktober 2008 sa riksdagen ja till att Sverige ska tillträda Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den fokuserar på icke-diskriminering och visar på vilka åtgärder som behövs för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna utöva sina medborgerliga rättigheter. FN har varit kritisk mot att Sverige som ratificerat konventionen inte har lagfäst att bristande tillgänglighet som utestänger personer med funktionsnedsättningar ska ses som diskriminering.

Under 1990 och 2000-talen har allt fler länder infört lagar mot diskriminering av personer med funktionsnedsättningar, men inte Sverige som både tillhör ett av de rikaste länderna och som utåt vill framstå som ett högstående välfärdsland.

I stället för att fatta beslut om det förslag till diskrimineringslagstiftning som finns på Erik Ullenhags bord, så har alliansen nöjt sig med att lägga fram en strategi för funktionshinderpolitiken fram till år 2016. En strategi där tillgänglighetsfrågan behandlas mycket styvmoderligt och inte alls tar upp behovet av en förstärkt diskrimineringslagstiftning.

De politiska företrädare som sagt sig stå bakom lagförslaget utgör en majoritet i riksdagen. De skulle kunna visa den politiska vilja de säger sig företräda, genom att gemensamt driva på i denna fråga. Varför görs inte detta! Moderaternas tystnad och motstånd skulle inte vara möjlig om de valde att agera kraftfullare.

I en artikel i Svenska Dagbladet den 20 november sade Statsminister Fredrik Reinfeldt "Att öka tillgängligheten för en stor grupp av funktionshindrade är lätt att känslomässigt hålla med om men det är förknippat med stora resursbehov". Bostadsminister Stefan Attefall anser att samhället måste fundera på hur långt man ska driva kraven på tillgänglighet och användbarhet för människor med funktionsnedsättning. Nyligen har riksdagen godkänt att man tillåter flygbolag som flyger på bl a Norrland använda små plan så att vi med behov av rullstol inte kan flyga med dessa plan.

Till moderaterna med Statsminister Fredrik Reinfeldt och till Finansminister Anders Borg i spetsen är vårt budskap. Bryt tystnaden och tala klarspråk! Är det för dyrt att människor med funktionsnedsättningar på lika villkor med övriga medborgare ska ha rätt till full delaktighet i samhället? I så fall hur tänker ni då att våra villkor ska se ut och hur kommer de att överensstämma med Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning?

Till övriga allianspartier och till oppositionen är vårt budskap. Visa nu lite kampvilja och driv igenom en reform som klassar bristande tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar som diskriminering. Stå också här upp i praktisk handling för era principer om demokrati och mänskliga rättigheter!

Lund den 23 november 2011
Lars Hagström
Ordförande i Förbundet Rörelsehindrade
Britt Jakobsson
Styrelseledamot i Förbundet Rörelsehindrade

KONTAKTUPPGIFTER:
Förbundet Rörelsehindrade
c/o Lars Hagström
Sunnanväg 2P
222 26 Lund
Tel: 046-211 81 80
E-mail: Lars Hagström

Öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt och till de moderata riksdagsledamöterna

Öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt 2011-10-20

VARFÖR TIGER MODERATERNA? Förbundet Rörelsehindrade (FöR), sände den 27 september 2011 ett öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt samt övriga moderata riksdagsmän där vi framförde att moderaternas finanspolitik framstår som ett hinder för människor med funktionsnedsättningar.

Vi påtalade i brevet att land efter land inför lagar som betraktar bristande tillgänglighet som diskriminering av människor med funktionsnedsättning, men ännu inte Sverige. Sedan i somras finns det ett förslag om en förstärkt diskrimineringslag som Erik Ullenhag tagit fram. Förslaget diskuteras nu inom berörda departement och av allianspartierna. Inom Alliansen har i olika sammanhang partierna uttryckt vikten av att även Sverige måste ha en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering. Dock inte moderaterna, som har makten över finansdepartementet.

Varför fortsätter ni i moderaterna att tiga i denna fråga? Vi kan inte tolka tystnaden annat än att ni ser människor med funktionsnedsättningar som andra klassens medborgare. För det vore ju politiskt omöjligt att säga att människor med funktionsnedsättningar inte har samma värde som andra medborgare. I den meningen är tystnaden talande.

Människovärdet är odelbart och lika för alla. Det är den demokratiska och rättsliga grund som Sverige vilar på. För oss som lever med olika funktionsnedsättningar innebär detta att ett samhälle som inte ser bristande tillgänglighet som diskriminering förringar vårt människovärde.

Redan den 10 oktober 2008 sa riksdagen ja till att Sverige ska tillträda konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den fokuserar på icke-diskriminering och visar på vilka åtgärder som behövs för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna utöva sina medborgerliga rättigheter. Sverige har ratificerat konventionen, och detta förpliktigar!

Erik Ullenhags lagförslag ligger nu hos Finansdepartementet för att, som vi uppfattar det, prissättas och ge svar på frågorna: Vad är en människa med funktionsnedsättning värd? Vad får hennes människovärde kosta? Naturligtvis principiellt orimliga frågor att svara på. Är det därför ni tiger i moderaterna?

Vi kräver svar från moderaterna med statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg i spetsen. Vad säger ni? Är det prissättningen av vårt människovärde vi väntar på? Eller kan vi förvänta oss en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering?

Förbundet Rörelsehindrade (FöR)
Med vänlig hälsning
Lars Hagström, ordförande
Sunnanväg 2P, 222 26 Lund
Tel: 046-211 81 80
E-mail: Lars Hagström

För kännedom till övriga riksdagspartier

Öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt

Öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt 2011-09-27

Finanspolitiken - ett hinder för människor med funktionsnedsättningar?!

I mer än 10 år har det funnits förslag på hur en diskrimineringslag kring bristande tillgänglighet för människor som lever med funktionsnedsättningar ska kunna se ut. Ändå har ingenting hänt!

Land efter land inför lagar som betraktar bristande tillgänglighet som diskriminering av människor med funktionsnedsättning, men ännu inte Sverige.

Detta är en underlåtenhet - ja en skam för Sverige - som i internationella sammanhang vill framstå som ett föregångsland inom funktionshinderpolitiken.

Sedan i somras finns ett förslag om en förstärkt diskrimineringslag som Erik Ullenhag tagit fram. Förslaget diskuteras nu inom berörda departement och av allianspartierna. Inom Alliansen har i olika sammanhang partierna uttryckt vikten av att även Sverige måste ha en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering. Dock inte moderaterna, som har makten över finansdepartementet. Även oppositionen kräver en i denna mening förstärkt diskrimineringslagstiftning. Det finns med andra ord en parlamentarisk majoritet i riksdagen för att bristande tillgänglighet i lag ska fastställas vara diskriminering.

Moderaternas brist på ställningstagande i denna för människor med funktionsnedsättningar så avgörande fråga är ett svek. Det har också en anstrykning av maktfullkomlighet och brist på respekt för flertalets vilja och för den parlamentariska demokratin. Det är hårda ord och verkligheten visar förhoppningsvis att vi har fel genom att ett lagförslag läggs på riksdagens bord under riksdagen 2011/12.

Den 10 oktober 2008 sa riksdagen ja till att Sverige ska tillträda Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den fokuserar på icke-diskriminering och visar på vilka åtgärder som behövs för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna utöva sina medborgerliga rättigheter.

Sverige har ratificerat Konventionen. Det förpliktigar - då den kräver verkningsfulla insatser mot otillgängligheten, som drabbar och begränsar möjligheterna för människor med funktionsnedsättningar.

En given åtgärd i linje med Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att lagstifta om att bristande otillgänglighet ska ses som diskriminering av människor med funktionsnedsättningar.

Fler människor skulle då få möjlighet att bidra till samhällets gemensamma via arbete om fler arbetsplatser görs tillgängliga, fler människor skulle få möjlighet till utbildning om utbildningsinstitutionerna görs tillgängliga, fler människor skulle kunna bidra till konsumtion om affärsverksamheter görs tillgängliga, fler människor skulle kunna använda allmänna kommunikationer om dessa var tillgängliga - listan på välfärdsvinster kan göras mycket lång.

Att Sverige ännu inte fått en lag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering beror helt enkelt på människosyn och bristande politisk vilja.

Förbundet Rörelsehindrade kräver att en proposition läggs under innevarande riksdagsår från regeringen med förslag att klassa otillgänglighet som diskriminering.

Förbundet Rörelsehindrade (FöR)
Med vänlig hälsning
Lars Hagström, ordförande
Sunnanväg 2P
222 26 Lund
Tel: 046-211 81 80
E-mail: Lars Hagström

För kännedom till övriga riksdagspartier

Seminarium om Socialdemokraternas funktionshinderpolitik

Inbjudan till seminarium 2011-09-16

TID: 16 SEPTEMBER, KLOCKAN 14.00 - 16.00
PLATS: ABF HUSET, SVEAVÄGEN 41 (SANDLERSALEN), STOCKHOLM

Levnadsvillkoren för människor med funktionsnedsättningar är överlag i dagens Sverige sämre än för andra samhällsmedborgare. Ingen ifrågasätter sanningshalten i detta påstående. Tyvärr är det dock en sanning som varken skapar upprördhet eller stora rubriker.
Exempel som speglar denna konkreta verklighet är: Det är idag tillåtet att diskriminera människor med funktionsnedsättningar eftersom bristande tillgänglighet inte i lag utgör grund för diskriminering; Det pågår en devalvering av rätten till personlig assistans som innebär att många som tidigare tillförsäkrats denna rätt godtyckligt nu förlorar den; Arbetslösheten bland människor med funktionsnedsättningar är och förblir konstant mycket högre än bland övriga medborgare samt den relativa fattigdomen bland människor med funktionsnedsättningar är hög och växande.
Inom alla dessa områden krävs radikala reformer som tar utgångspunkt i en konsekvent jämlikhetspolitik och ett synsätt som bygger på respekt för människor med funktionsnedsättningar som fullvärdiga medborgare där den enskildes integritet, rätt till valfrihet och självbestämmande uppfattas som självklarheter på samma sätt som för övriga medborgare. Det förhållande att Sverige sedan ett par år tillbaka ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förstärker detta faktum.
Temat för seminariet är: Vad kan och vill Socialdemokraterna göra för att villkoren för människor med funktionsnedsättningar på allvar ska ges en framträdande plats på den politiska agendan!
På seminariet kommer Lena Hallengren, talesperson för Socialdemokraterna i funktionshinderpolitiska frågor och Lennart Axelsson, riksdagsledamot för Socialdemokraterna och ledamot i Socialutskottet att medverka för att diskutera dessa frågor med oss.

ANMÄLAN görs via e-post till: Lars Hagström, senast 9 september.

Lund den 13 augusti 2011
Med vänlig hälsning
Lars Hagström, ordförande
Sunnanväg 2 P
222 26 Lund
E-post: Lars Hagström Tel. 046-211 81 80, mobiltel: 070-6721531

INFOBLAD JUNI 2011

Infoblad Juni 2011

Här kommer lite sommarläsning för regniga dagar.
Så här inledningsvis lite funderingar om vad som nu händer inom svensk funktionshinderpolitik.

Till att börja med kan man konstatera att funktionshinderpolitiken utgör en pytteliten del av allianspartiernas agenda, vars politik kan sammanfattas med arbetslinjen - alla ska in i produktionen till varje mänskligt pris - och med stabila finanser; stabila för vem bör man fråga sig. Därtill har oppositionen inte orkat med att engagera sig i funktionshinderpolitiken. Båda blocken har nöjaktigt förenats och gömt sig bakom en gemensam retorik om jämlikhet och full delaktighet underbyggd av handlingsplaner och FN konventioner. En retorik, som man i sig inte ska förringa betydelsen av. Men reduceras den till att bara vara ett politiskt kitt mellan blocken, förlorar den kraft som vägledning för politisk handling och blir som sådan ett mål i sig. Kvar blir bara högstämd retorik tom på politisk handling.

Skulle ett förhållningssätt som detta accepteras inom andra politikerområden? Svaret blir nej, även om intresset för olika områden varierar och är mer eller mindre lätta att manipulera beroende på vad man politiskt vill, respektive inte vill göra. Det är vidare nästan bara inom funktionshinderområdet som politikerna kan verka ostörda av media. Dessutom har vi att brottas med att funktionshinderpolitiken i medias ögon, med kända undantag, saknar den nödvändiga dramaturgin, liksom det faktum att de politiska motsättningar som krävs för att media ska fatta intresse inte blir synliggjorda.

Svårigheterna dagens politiska verkligheten ställer oss inför får inte leda till uppgivenhet. Det är dock en verklighet vi måste förhålla oss till om vi vill vara med och påverka politiken, det vill säga våra villkor.

Hur gör vi det? Villkoren för människor med funktionsnedsättning måste finnas med som en integrerad del av en samhällsdebatt om hur vi vill att ett välfärdssamhälle ska utformas som vilar på allas lika rätt till fullt medborgarskap och på mänskliga rättigheter.

Funktionshinderrörelsen har här en gemensam uppgift att stiga fram och aktivt vara med och sätta agendan för en sådan samhällsdebatt. Vad skulle ett konsekvent medborgarperspektiv kunna föra med sig? För till exempel vårt beroende av politiska och ekonomiska svängningar i samhället? Eller för den myndighetsutövning vi utsätts för att kunna tillgodose våra behov där integritetskränkande bedömningar och bemötanden är en del av systemet? Låt oss tillsammans fortsätta och utveckla den här debatten!

Regeringens strategi för funktionshinderpolitiken

Den 16 juni presenterade regeringen sin strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken under 2011-2016. Grunden för regeringens funktionshinderspolitiken är den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare (prop. 1999/2000:79). De nationella målen - en samhällsgemenskap som grund, ett samhälle som utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhället och jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, män och kvinnor med funktionsnedsättning - är framhåller man ständigt aktuella och har ingen bortre tidsgräns. Det framhålls också att en viktig utgångspunkt i det fortsatta arbetet är de mänskliga rättigheter som slås fast i bland annat efterlevnaden av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och konventionen för barnets rättigheter. Avsikten med strategin är att presentera politikens inriktning, med konkreta mål för samhällets insatser. Man har därför fastställt inriktningsmål inom nio prioriterade politikerområden i syfte att förtydliga de övergripande funktionshinderpolitiska målen. Dessa områden är Arbetsmarknadspolitiken, Socialpolitiken, Utbildningspolitiken, Transportpolitiken, IT-politiken, Ökad fysisk tillgänglighet, Rättsväsendet, Folkhälsopolitiken, Kultur, medier och idrott. Därutöver har Konsumentverket enligt sin instruktion ett särskilt ansvar för funktionshindersfrågor. Strategin redovisar därför även insatserna inom konsumentpolitiken. Inom respektive område identifieras de insatser som är strategiskt viktiga för att inriktningsmålen ska kunna nås. Utifrån dessa inriktningsmål har 17 myndigheter efter uppdrag av regeringen tagit fram förslag till delmål med en struktur för hur målen ska följas upp. En central del av strategin är att målen ska följas upp och att effekten av insatserna ska kunna mätas på ett bättre sätt. Inriktningen på arbetet ska vara att undanröja hinder för tillgänglighet och delaktighet i vardagen. Det konstateras att det funktionshinderspolitiska arbetet behöver bli mer effektivt, systematiska, konkreta och mätbara. Genom ett uppföljningssystem ska kunskaperna öka kring effekterna av såväl de åtgärder som vidtas i strategin som levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning. Det konstateras att funktionshinderspolitiken är tvärsektoriell. Grunden i uppföljningsarbetet är därför de insatser som respektive myndighet gör inom sitt område och myndigheternas rapporter till ansvarigt departement. Uppföljningssystemet ska ge regeringen underlag att kunna ta ställning till nya eller förändrade insatser.
Syftet med uppföljningen är:

• att följa genomslaget för funktionshinderspolitiken
• att öka kunskapen om levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning
• att följa upp insatserna i strategin
• att resultera i en samlad utvärdering
• att vara underlag för kommande strategiperioder

Regeringen avser att återkomma med närmare precisering av uppföljnings- och utvärderingssystemet i uppdrag och instruktionsförändringar till berörda myndigheter. Man avser även att årligen i samband med budgetpropositionen redovisa resultaten av utvecklingen mot identifierade inriktningsmål och delmål. I samband med den årliga resultatredovisningen i budgetpropositionen noteras att regeringen vid behov kan ta initiativ till kompletterande studier och undersökningar för att utveckla och förbättra systemet för uppföljning och utvärdering inom ramen för befintlig verksamhet.

Man framhåller att redovisningen av de resultat som uppnås även kan utgöra en grund för regeringens rapportering om efterlevanden av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Handisam, kommer att få i uppdrag att inom ramen för ordinarie verksamhet ansvara för uppföljningen av strategins mål och insatser, samt för att utveckla ett sammanhållet system för att beskriva och analysera utvecklingen. Inga nya resurser ges dock till Handisam för uppdraget.

Hur ska man värdera strategin? Det är bra att regeringen lägger stor tonvikt vid uppföljningen av funktionshinderpolitiken och att resultatet av insatserna årligen ska redovisas i budgetpropositionen. I vårt perspektiv bör det rimligen innebära att det blir lättare att följa utvecklingen, peka ut ansvariga och att ge större utrymme att bli mer konkreta i vår granskning av funktionshinderpolitiken. Mindre bra vilket känns motsägningsfullt är otydligheten och vagheten i de insatser som förväntas ska vidtas inom de olika politikområdena. Så till exempel när det gäller politikområdet "Ökad tillgänglighet" är inriktningsmålet att den fysiska tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning ska förbättras, bl.a. genom att enkelt avhjälpta hinder undanröjs. Mätbara mål saknas dock. Samtidigt som man i strategin framhåller att det funktionshinderspolitiska arbetet behöver bli mer effektivt, systematisk, konkret och mätbart. Två huvudvägar anvisas för att uppnå ökad tillgänglighet. Det är fortsatt inriktning på enkelt avhjälpta hinder och de strängare bestämmelserna i den nya PBL lagen om kommunernas möjligheter att utöva tillsyn. Ingen nämns om bristande tillgänglighet som grund för diskriminering. Liknande otydliga målbeskrivningar finns även inom de andra politikerområdena som tas upp i strategidokumentet. Vi får återkomma när tiden medger med en mer ingående granskning av dokumentet och hur vi intressepolitiskt ska tackla det.

Om funktionshinderrörelsens krav att bristande tillgänglighet som grund för diskriminering införs i diskrimineringslagen

Arbetsmarknadsdepartementet har tagit fram ett lagförslag om att bristande tillgänglighet som grund för diskriminering ska föras in i diskrimineringslagen. Förslaget granskas nu internt inom regeringskansliet. Det är positivt att Erik Ullenhag i sin roll som integrationsminister nu kommit så här långt med en förstärkning av diskrimineringslagen. Det stora problemet är att Svenskt Näringsliv som står moderaterna nära rakt av avstyrker att det i diskrimineringslagen införs ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Vi har från FöR:s sida mejlat och ringt moderaternas ledamöter i arbetsmarknadsutskottet i syfte att bereda vägen för utskottets behandling av en kommande proposition. Svaren från kontaktade moderatpolitiker kan sammanfattas så här: "Att göra samhället mer tillgängligt för personer med funktionshinder är en angelägen fråga och vi håller i grunden med om att bristande tillgänglighet kan ses som en form av diskriminering." Dock framhåller man " krävs en avvägning mellan de välfärdsvinster som det kan innebära och de kostnader som förväntas uppstå inom offentlig och privat sektor." Vi måste nu leta upp alla motståndsfickor och ligga på med hela batteriet av argument. Det är nu eller aldrig som gäller.

Landsmöte och Seminarium

Landsmötet kommer att äga rum fredag den 16 september, klockan 10.30 - 12.30.
I direkt anslutning till Landsmötet hålls ett seminarium med temat: "Socialdemokraternas funktionshinderpolitik". Lena Hallengren, socialdemokraternas talesperson för detta politikområde medverkar. Tidpunkt för seminariet är fredag 16 september, klockan 14.00 - 16.00.

PLATS: Landsmötet och seminariet kommer att äga rum i Stockholm, ABF Huset, Sveavägen 41, Sandlersalen.

Arvsfondsprojekt, rättighetskonventionen och sen?

FöR har lämnat in en ansökan till Allmänna arvsfonden. Projektets syfte är att beskriva, granska och analysera förverkligandet av konventionen idag. Syftet är också att diskutera vad som krävs för att utvärdera konventionen, om och på vilket sätt den har förbättrat villkoren för personer med funktionsnedsättning samt att identifiera och synliggöra vad som kvarstår av viktiga åtgärder. Projektet riktar in sig på tre grundläggande analysnivåer: 1. Myndigheters, samhällsorgans och intresseorganisationers arbete med konventionen. 2. De berördas egen syn på, och erfarenheter av, konventionen. 3. Nationella dagstidningars och public service-mediernas rapportering av konventionen och av funktionshinderfrågor utifrån konventionens generella principer.

Du har väl inte glömt att betala medlemsavgiften?

Medlemsavgiften för 2011 är oförändrad, 200 kr för ett år eller ett frivilligt högre belopp. När du betalar ange medlemskategori ("anser dig ha ett rörelsehinder" eller är solidaritetsmedlem) och aktuell e-postadress. FöRs postgironummer är: 17 90 25 -2

GLAD MIDSOMMAR önskar
Förbundet Rörelsehindrade genom
Lars Hagström, ordförande

RAPPORT FRÅN SEMINARIUM OM MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Seminarium om mänskliga rättigheter 2011-02-18

FöRs seminarium om mänskliga rättigheter med integrationsminister Erik Ullenhag, 2011-02-18.
Det blev ett på flera sätt innehållsrikt och informativt seminarium. Anledningen att vi bjudit in Erik Ullenhag till detta seminarium var att han är den minister i regeringen som ansvarar för frågor med anknytning till mänskliga rättigheter och diskriminering.

En gemensam utgångspunkt för seminariet var att funktionshindrades villkor är en fråga om mänskliga rättigheter och medborgarskap. Om detta råder det politisk enighet sedan decennier tillbaka i tiden. Ingen politiker idag med självaktning skulle påstå något annat.

Ser man till andra politikområden brukar stor enighet om de politiska målen leda till politisk handlingskraft och en resultatgivande reformpolitik. Men när det gäller villkoren för människor med funktionsnedsättningar kännetecknas detta politikområde snarare av passivitet och att man fortfarande sitter fast i gammalt vårdtänkande.

Det krävs en seriös och framåtsyftande samhällsdebatt om villkoren för människor med funktionsnedsättningar och hur vi ska uppnå jämlikhet och full delaktighet. Vilka krav ställer det på politiken och på konkreta reformer att ta frågan om medborgarskap och mänskliga rättigheter tas på allvar, och att föra en politik som står i samklang med de funktionshinderpolitiska målen? Detta var den övergripande frågan som vi skulle diskutera på seminariet.

Hur ställde sig Erik Ullenhag till denna bild, analys av den funktionshinderpolitiska verkligheten? Och vilka var hans konkreta svar?

Rätten till personlig assistans i LSS såg han som en avgörande viktig reform grundad på de funktionshinderpolitiska målen och som han framhöll som mycket angeläget att värna om och att stärka. Ordet värna är annars ett missbrukat ord i dessa sammanhang. För Maria Larsson betyder det att hålla kostnaderna i schack för att "värna" om reformens legitimitet. För Erik Ullenhag, så som jag tolkade honom, ligger reformens legitimitet i att den på ett avgörande sätt ger människor med omfattande funktionsnedsättningar förutsättningar att leva ett värdigt liv på lika villkor med andra samhällsmedborgare. En avgörande skillnad!

När det gällde tillgänglighetsfrågan och det som just nu är den politiskt hetaste frågan; huruvida regeringen kommer att ta det avgörande steget att föreslå riksdagen ett lagförslag om att otillgänglighet ska betraktas som grund för diskriminering och föras in i diskrimineringslagen deklarerade Erik Ullenhag att han såg detta som ett av sina politiskt viktigaste uppgifter. Här är regeringen dock inte enig, framhöll han. Det finns delar av regeringen, främst i de moderata leden som ser det som en kostnadsfråga. Inom Näringsdepartementet och Finansdepartementet är man också tveksam till en sådan lag. Närmast i tiden ligger ett arbete med att ta fram en lagrådsremiss. Kärnfrågan är om han lyckas balansera skälighetskriterierna mot kostnaderna på ett sätt som kan accepteras av de tveksamma inom regeringen. En balansgång som känns osäker och kräver uppbackning, inte minst från handikapprörelsen, om den ska leda fram till målet.

Erik Ullenhag såg arbetslösheten bland funktionshindrade som ett stort och olöst problem och som kräver nytänkande. Här öppnade han lite dörren för påbörjade men fortfarande ofärdiga tankar. Det är ett faktum att arbetslösheten bland människor med funktionsnedsättningar under lång tid varit ojämförligt stor. Olika arbetsmarknadspolitiska insatser som till exempel lönebidrag, bidrag till anpassning av arbetsplatser och Samhall har haft sitt värde men har inte i någon avgörande mening minskat utanförskapet för människor med funktionsnedsättningar. Här behövs det, menade han, ett nytänkande för att komma vidare. En avgörande svårighet idag är de stora anpassningskrav som arbetsmarknaden ställer på arbetskraften. Kompetensen bland människor med funktionsnedsättningar måste tas till vara av arbetsmarknaden och kräver en omvänd anpassning. Förstod jag honom rätt vill han också diskutera möjligheten att skapa kompletterande arbetsmarknader som beaktar och tar hänsyn till olika välfärdsfaktorer. En sådan faktor skulle kunna vara individens egna val och uppfattningar om vad som är meningsfull sysselsättning. En annan de ekonomiska villkoren för de individer som skulle komma att omfattas av en sådan reform. Tiden tillät inte en mer ingående diskussion och problematisering av de tankar han här framförde om nya sätt att angripa arbetslöshetsproblematiken bland människor med funktionsnedsättningar.

När det gäller arbetet med de mänskliga rättigheterna vill han pröva vad han kallade en tematisk inriktning. Olika teman skulle kunna vara skola, arbete, sjukvård, tillgänglighet - ja vad som helst egentligen. Även här var det nya tankar som behöver utvecklas och konkretiseras för att vara möjliga att värdera och ta ställning till.

Seminariet hade en god uppslutning med deltagande från flera och viktiga delar av handikapprörelsen.

Avslutningsvis vill jag framhålla att seminariet präglades av en öppen och konstruktiv diskussion. På en punkt fick vi också ett klargörande besked. Erik Ullenhag är positiv till och tänker arbeta för att otillgänglighet i lag blir klassad som diskriminering. Men det finns risk att han går bet på uppgiften om inte handikapprörelsen mobiliserar ett opinionsmässigt stöd mot de krafter inom alliansen som är tveksamma till en sådan reform.

Glöm inte att betala din medlemsavgift! Medlemsavgiften för 2011 är oförändrad, 200 kr för ett år eller ett frivilligt högre belopp. När du betalar ange medlemskategori ("anser dig ha ett rörelsehinder" eller är solidaritetsmedlem) och aktuell e-post adress. Senast efter aprils utgång ska medlemsavgiften enligt vår stadga vara inbetald. Men varför vänta så länge. FöRs postgironummer är: 17 90 25 -2.

Lund den 27 februari 2011
Lars Hagström, ordförande

NYÅRSHÄLSNING 2011

Nyårshälsning 2011

Snart har året 2010 dragit sig tillbaka, luggslitet och skamset efter att ha lämnat efter sig en hel del ogjort jobb. Jag tvekar lite här hur jag ska fortsätta. Ska jag vrida och vända på det som inte blev som vi hoppats på, söka förklaringar och orsaker till att det blev som det blev. Eller bara nöja mig konstatera att nu kommer det ett nytt år som ställer oss inför nya utmaningar och möjligheter. Det måste, som ni redan gissat, bli ett både och.
År 2010 är det år då den handikappolitiska planen skulle gå i mål. Tiden går ju inte att stoppa så där är vi nu. Men någon målgång blev det inte. Hur långt har man hunnit? För att ta reda på det har jag läst regeringens utvärdering, Handisams underlag som regeringen beställt och även skummat sektorsmyndigheternas rapporter. Och vad fann jag! Arbetslösheten har ökat. År 2000 var 67 % sysselsatta av personer med funktionsnedsättning. Nu bara drygt 60 %. Tillgängligheten - hur har det gått med den? Det mesta handlar om information, uppföljning av handlingsplaner för att åtgärda enkelt avhjälpta hinder. Dock ingen information som särskilt tydligt talar om hur långt man hunnit. Ett genomgående intryck vid läsning av alla utvärderingar är att det alltid verkar finnas tid att börja om från början och att bara man haft mer kunskap skulle det ha gått bra. Som om det vore nyhet, något man inte kände till, att det finns människor med funktionsnedsättningar. Börjar det förresten inte bli lite patetiskt med begreppet enkelt avhjälpta hinder. Var inte vitsen med det begreppet att de skulle vara enkelt åtgärdade och just därför vågade man sätta ett slutdatum - 2010 - då jobbet skulle vara gjort.
Så till något annat, som inte är särskilt uppmärksammat. Just nu ligger det ett förslag på Riksdagens bord om att privatpersoner ska få göra skatteavdrag för bidrag till ideella organisationer. Ännu gäller det bara bidrag upp till 1.500 kr per år. Men det är ett dåligt tecken i tiden. Annars kloka debattörer ser det som fråga om pluralism och valfrihet som sätter i gång en positiv dynamik.
Nästa steg vad blir det? Det avdragsgilla beloppet kommer naturligtvis att öka. Avdragsrätten kommer att utökas till att även gälla företag. Så tro dem inte som driver dessa frågor. Det handlar inte om att öka spelutrymmet för de givmilda, goda och kärleksfulla människorna. Istället är det ett hot mot det gemensamt finansierade välfärdssamhället som allt oftare i debatten avfärdas som en kollektiv belastning.
Var finns balansen mellan jämlikhet och personlig frihet? Är det att få välja till vad man vill betala skatt eller att kunna lita på samhällets gemensamma ansvarstagande om man behöver personlig assistans eller att det finns lagar och regler som syftar till att undanröja fysiska hinder eller att kroniskt sjuka inte utförsäkras eller att människor inte hänvisas till beständig fattigdom bara för att arbetsmarknaden ratar deras förmågor? En mer retorisk fråga kan väl knappast ställas. Men ändå, sorgligt nog, helt nödvändig att ställa i dessa tider.
Nytt år var det och med det nya löften och förväntningar. Vad säger ni om denna optimistiska lista? Kan vi hoppas på att den eller att åtminstone delar av den blir verklighet under 2011?

• En seriös och framåtsyftande samhällsdebatt om jämlikhet och full delaktighet får fotfäste i politiska partier, funktionshinderrörelsen, media och bland samhällsdebattörer.
• FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tas på allvar och sätter avtryck i regeringens strategi för funktionshinderpolitiken åren 2011 - 2016 i form av tydliga, konkreta och uppföljningsbara mål.
• Det uppfattas som en självklarhet att villkoren för personer med funktionsnedsättningar är en fråga om mänskliga rättigheter.
• Vi får en diskrimineringslag som fastställer bristande tillgänglighet som diskriminering.
• Rätten till personlig assistans förtydligas och återupprättas som den jämlikhets- och frihetsreform den är tänkt att vara.

Hur som helst kan denna lista vara ett vägledande riktmärke för vad vi i FöR ska lägga våra krafter på under det kommande året.

GLÖM INTE MEDLEMSAVGIFTEN !!!
Medlemsavgiften för 2011 är oförändrad, 200 kr för ett år eller ett frivilligt högre belopp. När du betalar glöm inte att ange medlemskategori ("anser dig ha ett rörelsehinder" eller är solidaritetsmedlem) och aktuell e-postadress. Senast efter aprils utgång ska medlemsavgiften enligt vår stadga vara inbetald. Men varför vänta så länge. FöRs postgironummer är 17 90 25 -2

GOTT NYTT ÅR
önskar
Förbundet Rörelsehindrade
genom
Lars Hagström, ordförande

INBJUDAN TILL SEMINARIUM

Temat för seminariet är mänskliga rättigheter. På seminariet kommer integrationsminister Erik Ullenhag att medverka, vars ansvarsområden i regeringen bland annat är mänskliga rättigheter och diskriminering.

TID: Fredag den 18 februari 2011, klockan 14.00 - 16.00
PLATS: ABF Huset, Sveavägen 41 (Sandlersalen), Stockholm

Villkoren för människor med funktionsnedsättningar är en fråga om mänskliga rättigheter och medborgarskap på lika villkor med övriga medborgare. Om detta råder det politisk enighet. Ett annat synsätt vore en ideologisk omöjlighet.
Samtidigt är man över hela det politiska fältet medveten om att allt för många människor med funktionsnedsättningarna lever i utanförskap och hänvisas till särlösningar. Detta till trots saknar vi en seriös och framåtsyftande samhällsdebatt om villkoren för människor med funktionsnedsättningar och hur vi ska uppnå jämlikhet och full delaktighet.
Seminariet är ett bidrag till en sådan debatt, som uppmanar till ett konkret och resultatgivande politiskt reformarbete. Här och nu och i ett principiellt långsiktigt perspektiv. Och inte minst sett till FN konventionen som Sverige har ratificerat.
Ett par exempel på omedelbara reformkrav där regeringen sitter med avtryckarknappen:

• Bristande tillgänglighet måste ses som diskriminering och förs in i diskrimineringslagen
• Rätten till personlig assistans måste förtydligas och återupprättas som den jämlikhets - och frihetsreform den är tänkt att vara.

Anmälan görs till Lars Hagström senast 2011-02-11
VÄLKOMMEN!

Lund 2011-01-23
Förbundet Rörelsehindrade
Med vänlig hälsning
Lars Hagström, ordförande
Sunnanväg 2 P
222 26 Lund
tel. 046-12 89 50 arb. 046-211 81 80 bost.